Dagens dagsvers: Statsbärarna

I nya numret av ST Press hyllar jag, inspirerad av ett reportage i tidningen från riksdagen, alla dem som bär upp den svenska staten.

ST Press besöker i ett reportage riksdagshuset, där de anställda förbereder för anstormningen av nya ledamöter.

Statsbärarna

En förutsättning för de ledamöter
som har den största makten i vårt land
är ju att allt omkring dem tas omhand.
Att det finns de som arbetar och sköter
beräkningar och städning, säkerhet –
som svarar när en statsman inte vet,
som ser det som en statsman inte ser,
som städar upp när han har lortat ner.
Ett slitjobb i det tysta dag för dag,
så varje stort beslut till vårt behag
kan fattas på sitt rätta underlag.

Ännu en fin recension av "Skarpt läge"

Ännu en fin recension av Föreningen Arbetarskrivares antologi "Skarpt läge - Nyvässade texter", som jag är redaktör för, finns i nättidningen Alba. Ni kan läsa den här.

Dagens dagsvers: Tecken på språkutveckling

Ibland kan man misströsta och bli djupt misantropisk, men det kan vara bra att se utvecklingen inte bara går bakåt. Här min dagsvers i senaste DIK forum, en hyllning till dagens många kloka, fina småbarnsföräldrar:

Teckenspråkstolkar och logopeder har hittat en ny marknad. Hörande föräldralediga mammor och pappor som vill kommunicera med sina lika hörande ettåringar går på kurs för att lära sig teckenspråk.

Tecken på språkutveckling

Tänk, förr garanterades friden
i skolor, affärer och hem
av att barnen inte fick tjata.
Då tystades rappt hela striden
och varje antydan till bråk
med risknippe, rotting och rem,
och handflatans talande språk.
Idag tvärtom är han ju tvungen,
föräldern, att lyssna på ungen –
ja, innan hon ens lärt sig prata.
Dessutom kan läggas därtill det
att målsmän allt oftare vill det.
Ett framstegets tecken i tiden.

Söndagsbilden: Till en färgblind

Till en färgblind

Om du nu bara ville se var färg och var nyans
som världen har och våga ge nyanserna en chans
så fick de dig att inse vad du inte har förstått:
att ser du allt i svart och vitt blir livet bara grått.

Foto: José Figueroa
Poetisk tolkning: Victor Estby

De e mycke nu

Intensiv vecka. Gör tre intervjuer denna vecka till en intervjuserie. En av intervjuerna gjorde jag nu på eftermiddagen. Jag lägger upp länkar här på bloggen när de publiceras. Är också lektör för inte mindre än två manus just nu. Och på torsdag morgon åker jag och farsan ner till Bokmässan i Göteborg, där vi står i en monter och säljer våra ungdomsböcker. Vi säljer också antologin "Skarpt läge", som jag ju är redaktör för. "Skarpt läge" kommer också att lanseras från olika scener och montrar och genom olika aktiviteter. På mässan är det även release för Torgny Karnstedts nya roman "Tro, hopp och jävelskap", som jag också är redaktör för. Nog e de mycke nu.

Söndagsbilden: Träskalligt

Träskalligt

Det inpräntas i dig från när du är späd
att kvistarna jämt ska försvaras,
det kräver väl knappt att förklaras.
Men vem skulle samtidigt rikta kritik
mot att vi med människans udda logik
vill spara på kvistar och såga ner träd?

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Söndagsbildenprojektet växer

Nu har José Figueroa levererat bilden till veckans söndagsbild. Min tolkning och hans bild kan ni ta del av här på söndag. Jag räknade nyss ut att det här blir den 29:e sedan vi satte igång med vårt projekt "Söndagsbilden" i februari, där han skickar en stämningsfull bild på fredagen och som jag tolkar med en dikt på söndagen. Jag har också hunnit framträda med några av dikterna på Kulturhusets nya bibliotek vid Sergels torg i Stockholm och snart publiceras några av dikterna och bilderna i en litterär tidskrift. När numret kommer ut meddelar jag det här. För att läsa alla Söndagsbilderna vi hittills gjort - scrolla ner till etiketterna till höger och etiketten "Söndagsbilden" och klicka på den.

Tacksam att jag är författare

Vaknade inatt av regnet som hamrade över fönstret och fönsterblecket ackompanjerat av blixtljus och åskmuller. Men det var också en novell jag började skriva på här om dagen som började leva om i mig, rusade in genom drömmen och in i mitt vakna medvetande. Lämnade mig klarvaken, uppfylld av berättelser, glädjerus och svarta sorger. Det är märkligt att vara författare och både ett helvete och himmelrike. Men mest är jag tacksam för att jag kan formulera och hjälpa det svarta och ljusa som vill ut.

Spöklik författarbild

Rekommenderar Roman Polanskis film "The Ghost Writer", inte bara för att det är en underhållande luta-sig-tillbaka-i-bio-fåtöljen-film. Utan också för att den mitt i all Hollywood-överdriven konspirationsgalenskap säger något om författarens arbete. Hur många som har synpunkter på ens arbete och hur otacksamt det kan vara att skriva böcker. Och hur svårt det är att vara sann mot sitt arbete och sina idéer och kvaliteten. Kanske kan man se hela filmen som en metafor för författaryrket. Det finns hur som helst en skön galghumor i filmen ur författarperspektiv. Se den!

Dagens dagsvers: Överlärarens skolplan

Major Jan Björklund är en tacksam skolminister att granska i versform. Här kommer Victors vers "Överlärarens skolplan" i nya numret av Svenskläraren, kongenialt och briljant illustrerad av Max Entin.

Söndagsbilden: På spåret

På spåret

Så vart vi är på väg? Dit spåren för oss.
Och inte heller har vi när vi farit
en aning om var vi helt nyss har varit.
Men det är inte någonting som stör oss.

För viktigast för oss är att vi rör oss.
Och inte tänker vi på att det går
att se tillbaka, fram, och växla spår.
Det slipper vi när någon annan kör oss.

Vi är den sorten som idag är inne.

Men har du samma positiva sinne
finns en biljett du inte kan bli utan.

Den nya typen är vi tvivelsutan,
som inte lider av ett tappat minne
och undviker att se ut genom rutan.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Om författarens förnyelse och nöjdhet

Sitter och skriver på en novell. Den kan bli bra, men det är för tidigt att säga än. Men jag har i alla fall skrivit en och en halv sida.
Läste ett inlägg på Svensk Bokhandels blogg av redaktionssekreteraren Johanna Westlund om årets debutanter. Jag känner mig lite kluven kring det där med förnyelse. Jag har svårt att föreställa mig att någon författare kan se själv när hon eller han sitter och jobbar att orden på skärmen eller pappret skulle innebära någon sorts förnyelse för den svenska litteraturen. Inte sker det heller särskilt ofta. Jag tycker inte heller att det kan vara nödvändigt att varje bok ska var det, även om det inte är fel att försöka sträva efter att åtminstone försöka förnya sig själv. Och det är ju alltid bara andra som kan utse de där orden till något sådant, aldrig man själv. Men jag har också svårt att se att man som författare någonsin kan känna sig riktigt nöjd. Och jag tror att det är därför många författare fortsätter skriver nya böcker. Det bor en oro mellan orden, som man nog aldrig kan få att flytta. Det tillhör liksom jobbet till.

Dagens dagsvers: Att skjuta på brevbäraren

I nya numret av ST Press har jag med den här dagsversen:

Ett femtontal brevbärare i Södertälje vägrade dela ut flygblad från Nationaldemokraterna. Först sedan arbetsgivaren varnat brevbärarna delades flygbladen ut.

Att skjuta på brevbäraren

Men är det inte ett av livets måsten
att vägra gå omkring från port till port
och hjälpa till med hets mot folk som flytt?
Och borde inte detta ha betytt
att du har åstadkommit något stort
när du vill slippa bli en liten lort?
Istället får du när du inte lytt
en varning genast, som ett brev på Posten.

Mitt nya uppdrag: Månadens gadd

Har en ny versuppdragsgivare: Stockholms universitets studentkårs tidning Gaudeamus, "Gadden". En tidning med ett för mig passande perspektiv. Dessutom en tidning med anor - den har funnits sedan 1924 och under en period var det den enda tidning Jan Guillou var välkommen att skriva i. Och en ambitiös, snygg och innehållsrik tidning fortfarande, med nyheter, debatt, krönikor, noveller, kåserier, essäer, kalendarium, reportage, intervjuer och serier. I detta nummer görs också en valgenomgång, där tidningen granskat hur de politiska partierna vill fånga elevernas röster.

Min första vers med rubriken "Bostadspolitikernas studieplan", som behandlar den katastrofala bostadssituationen för landets studenter, kan ni läsa här. I Gaudeamus har mitt verseri fått en fin placering, på debattsidorna intill chefredaktörens krönika och en ny illustrerad vinjett: Månadens gadd.

Kunglig författarförebild

Läste ut Stephen Kings "Christine" idag. Och slås av att trots att han ofta slarvar med språket och att boken dräller av korrekturfel så fungerar det. Han vet hur man berättar en historia och fortsätter hålla läsaren intresserad. En god förebild för en författare, inte bara för mig utan också för författare som John Ajvide Lindqvist, Johan Theorin och Maria Sveland. Och säkert fler. Det finns alltid något nytt att upptäcka hos honom. Den här gången upptäckte jag hans feministiska ådra, som inte bara rör sig om den mordiska Plymouth-bilen Christine.
Steget till Aino Trosells "En gränslös kärlekshistoria" blir därför trots allt inte alltför lång.

Börjat med novellsamlingen igen

Efter ett längre uppehåll har jag återigen börjat jobba med novellsamlingen igen. Stommen är till stor del färdig, men det återstår att bygga ut det hela till en färdig bok. Jobba ut, jobba om och jobba fram. Ibland undrar man varför man håller på. Men trots mödan är det ändå något som driver på en. Och även om det verkar fjärran idag kommer det en dag då man är färdig. Ikväll har jag börjat om från början med en novell och jag tror att jag hittat tonen. Jag längtar tillbaka till den berättelsen och att göra den till något för andra att läsa. För trots vad någon snedseglande poet sa nyligen är det vad det handlar om: Att berätta något för någon annan. Och gärna mer än en, om det är möjligt.

Versförebilden Alf Henrikson

En av mina riktigt stora förebilder som versmakare är Alf Henrikson. Liksom Stig Dagerman och Tage Danielsson läste jag honom långt innan jag själv började skriva professionell dagsvers. Alf Henrikson är så klok och hans verser skrivs med varma, krumma händer. I hans värld vill man vara, där även det svåra och svarta har sina ljuspunkter, och det finns alltid något nytt att upptäcka hos och lära av honom. Här en fin liten, stor vers i samlingen "Tittut":

Uppåt väggarna

Tillvarons synliga brister
kan botas med papper och klister.
All världens bedrövlighet
döljs av en ny tapet.

Positivt om "Skarpt läge" i Sekotidningen

I senaste numret av Sekotidningen skriver chefredaktören Mats Andersson positivt om Föreningen Arbetarskrivares antologi "Skarpt läge" i en anmälan. Här finns anmälan (bläddra fram till sidan 34).

Söndagsbilden: Rödgrönt ljus

Rödgrönt ljus

När Henry Ford en gång i bilfabriken
med löpband, asfaltslack och tändningsnyckel
fick världen att bli hjul- och motorburen
och börja foga sig till biltrafiken,
så trodde han nog inte att naturen
idag fått oss att inse att tekniken
för framtiden istället är en cykel.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Hyllningsrecension i Dala-Demokraten

I Dala-Demokraten hyllas "Skarpt läge". Recensionen bär rubriken "Skarpt läge, en väckarklocka!" Boken får recensenten Ulf Lundén att drömma om att LO ska starta ett bokförlag. Roligt!

"Skarpt läge" hyllas i Fria tidningen

Föreningen Arbetarskrivares nya antologi "Skarpt läge", som jag är redaktör för, har fått sin första recension. Läs Hans Norebrinks hyllande recension i Fria tidningen här.

Release för "Skarpt läge" ikväll!

Ikväll mellan 18.00 och 20.30 är det releasefest i Stockholm för Föreningen Arbetarskrivares nya antologi "Skarpt läge", som jag är redaktör för. För mer info om festen, besök Arbetarskrivarnas hemsida och klicka på "Kalendarium" i vänstermenyn. Samtidigt passar föreningen på att fira att den funnits i 20 år.