LO gick nyligen ut och ville ha färre arbetskraftsinvandrare och statsminister Stefan Löfven (S) föreslår licenser för människor som tigger på Sveriges gator.
Nya Arbetets söner
Arbetets söner, sluten er kalla, döva och blinda här uppe i nord! Hör inte alls hur syskonen falla och hur de ropar runt om på vår jord! Se inte brödernas flykt från en bomb, och inte dem som har undgått en tromb! Fattiga systrar ska bära licenser om de vill tigga om bröd vid vårt bord: ://Arbetets söner har nu sina gränser och solidarisk är bara ett ord.://
Intervjuad i tidningen Impuls decembernummer om att leda skrivarkurser. Ett citat ur intervjun: "Varje gång en kursdeltagare lär sig något och använder sig av det blir jag berörd. Då har jag och hen åstadkommit något som gjort världen lite bättre."
Foto: José Figueroa
Problem är den gode, förryckte och inte det löddrande hat som tystade allt annat prat. Lösningen är den som tyckte, problemet den mänska som tänkte. Problemet är aldrig att kränka, att sänka de där du kan sänka, problemet är alltid den kränkte.
Som ett led i att ta tag i näthatet har Twitter blockerat flera konton kopplade till den högerpopulistiska, rasistiska ”alt right-rörelsen”.
Fågelsången
När hat i alltfler fingertoppar spritter och världen tycks förlorat sin balans. När mörkret tätnar för att ingen gitter, att stå för något när man hellre sitter. Då stiger det ett glädjebloss av sans, ett första pip som växer till ett kvitter och lyser upp det svarta hålet Twitter.
Recensenterna fortsätter att hylla min nya bok "Under".
Så här skriver Dala-Demokratens kulturredaktör Ulf Lundén skriver bland annat i sin recension: "...Victor Estbys dagsverser har släktskap med tidigare generationers skriftställare som sysslat med dagsvers. Jag tänker framför allt på författaren Stig Dagerman, underhållaren Tage Danielsson men även på skådespelaren/vissångaren Allan Edwall. Victor Estby har samma vässade pennudd och har, precis som sina inspirationskällor, ett varmt humanistiskt anslag. Den rimmade formen gör att du kan skapa en egen rytm; ja rent ut av en melodislinga..."
Och: "...I novellerna möter vi flera utslagna människor. De är missbrukare och hemlösa. Olika personer vars liv är en trasa med stora svarta hål. Det märks att han varit redaktör för de hemlösas tidning Situation Stockholm i tio år. Författaren Victor Estby är genuint intresserad och nyfiken på sina karaktärer. De kliver fram som levande personer, sammansatta och motsägelsefulla. Överlevare som hittar egna vägar ut ur svåra situationer. I en av novellerna möter läsaren taxichauffören Hassan från Säffle. Det är ett väl fungerande byte av berättarperspektiv. Så här ser vi ut och beter oss i den andres ögon. Det är en dråplig skröna till novell. Det skall bli intressant att följa Victor Estbys fortsatta författarskap."
I Dast Magazine skriver Karl Hjelm bland annat: "Victor Estby är en skicklig dagsversmakare..."
ABF:s nyhetsbrev Boklådan skriver: "I Under (Karnstedts) samsas smarta, humorspetsade dagsverser med svarttonade vardagsnoveller om hårt arbetande människor med drömmar. Med eller utan bostad. Med eller utan framtid. Det är ändå hoppfull läsning om livet omkring oss."
Det har blivit dags för Moderaterna att göra upp med Fredrik Reinfeldts syn på arbetsrätten. Det tycker en stor majoritet av landets ledande kommunala moderatpolitiker som vill riva upp lagen om anställningsskydd, LAS, så att det blir lättare att säga upp anställda.
Ny kungörelse från Gamla Moderaterna
Men arbetsrätten gäller bara alla den stund vi gömmer synen bakom masken. Förr såg vi er som arbetarpatrasken, och gör igen när masken har fått falla.
Enligt bokningssajten Tripadvisor ligger världens bästa strand i Europa, på den italienska ön Lampedusa. Vid vilken nyligen en stor olycka med båtflyktingar från Afrika ägde rum. Omkring 300 personer beräknas ha omkommit i olyckan.
Här sträcker sig den vackraste av stränder som Jorden och dess gudar fått ihop. Ett stycke himmelrike utan ränder med bara lite grus från arma länder som skaver lätt som svaga olycksrop. Här snubblar man ibland på döda händer och hoppen som för evigt har fått rämna som stjärnor släcks på himlens valv om natten. Här finns det överjordiskt klara vatten som bara de som kan aldrig vill lämna.
En sång om framtiden
En gång ska våra gårdar och slutna, kalla, stumma hus befolkas, uppfyllas av skratt från barn på alla världens språk, som väller in med luft och ljus och gömma nyckel och tafatt. Små människor, en ny sorts exemplar, vi inget lärt om gränser och förvar.
En gång ska våra gator och tomma torg och ödeland ge rum åt en helt annan ton än tystnaden som omger oss och varje vriden tiggarhand vid någon mur och tågstation. En melodi som når så långt vi ser: en hungrig mindre och en syster mer.
Dröm! En dröm
är så förtvivlat spröd.
Utan dröm är mänskan död.
En dag ska våra skogar
få skimra av all världens sken och inte sakna nån enda nyans. Vårt mörkar ska få lämna oss, vårt inre som är fryst till sten ska en dag få en andra chans. När inget vatten mer ska bli en grav och vi förenas av världens hav.
Dröm! En dröm
är så förtvivlat spröd. Utan dröm är mänskan död.
En gång ska våra gårdar och slutna, kalla, stumma hus befolkas, uppfyllas av skratt från barn på alla världens språk, som väller in med luft och ljus och gömma nyckel och tafatt. Små människor, en ny sorts exemplar, vi inget lärt om gränser och förvar.
Till H - Varsågod (från en yngre kollega)
En gång ska du ha spått dagsversens död.
Men även om dess framtid verkar spröd
och allt i världen har sin till att sluta på -
dagsversens undergång får vi nog skjuta på.
För trots att det tillsynes darrar, livet,
och sett sin vår och närmar sig sin höst,
får vi nu en ny bok av dig till tröst
med verser eviga som bergsmassivet.
Vi som går efter, versfotens armé,
en spillra trummande jamb och troké,
oss lärde du verskonstens ABC.
att vara eftertankens glädjespridare.
Och ryktet om vår död blev överdrivet.
Att nu dagsversen ändå lever vidare.
och inte pryder glömskans gistna hylla,
att du fick fel, har du dig själv att skylla.
Dagsvers till Dagerman
Det borde vara sommar när man är 31,
då glömda vore alla vintertecken.
Det borde vara dagar när löven viskar lätt
och inte snögar i den muntra bäcken.
Då borde världen ta dig, ett bränt barn, ömt i famn
och bjuda dig det bästa livet ger.
Då vore ljuset självklart som dagern i ditt namn
och jorden såg i dig en broder mer.
Du hade mer att säga, din blick var klar som få,
men du fick ångest av fler reportage.
Du borde få ha skapat mer i din anda då
och inte kvävts ihjäl i ditt garage.
De säger att ditt svar på allt var döden,
att du omslöts av oupphörlig höst.
Men alla få vi godta våra öden -
ditt är att leva kvar och ge oss tröst.
Visa till Kolvaktaren
Fast du dog som en lus på ett Klarahotell försörjer du spelmän i sekler och mer. Och du visste långt innan det slog Lars Forssell att det svarta i ögonen är det som ser.
Dina ord gav du bort till det spruckna,
och svepte dem ömt om de druckna. Och du sa aldrig riktigt farväl till oss uslingar du ville väl.
En blodros att räcka till flickan är du än, och en trösttår i fickan. Ett sotord vid vår sista vila.
Du väntar på oss vid din mila.
Ann-Kristin
Nu mår du lite bättre, Ann-Kristin,
när bänkkamraten gett dig en klunk vin.
Och några till får du kanhända ta,
så bättre är det men rätt långt från bra.
Ni sitter där och ser på Nils Ferlin
och enas om att Nisse, han var fin.
En räcka av hans dikter kan du dra,
de fastnar och är ofta bra att ha.
De piggar upp när fötterna vill domna,
när dagen är en gata ändlöst lång.
De lugnar ner dig så att du kan somna
i parken eller i en trappuppgång.
Hans ord kan både tröst och förtrolla,
så fimpen din får hans staty behålla.
Abel
Din namne blev det första offret, Abel.
Sen följde flera sönderslagna kroppar.
En världhistoria av spillda droppar,
med stenar slogs folk ner, därpå med sabel.
En ordning som har ansetts acceptabel.
Men dig finns det nog ingenting som stoppar,
du är din egen och går runt på koppar.
Per dag skalar du hundra meter kabel.
Men inga firmor eller företag
anställer den som kräver vård
trots att hans arbetsdag redan är hård.
För samhället gör inga undantag.
Var dag som går slår du ett nytt rekord
i slit och svett, men ses som alltför svag.
Minna
Nu svider det i dina händer, Minna,
och fingertopparna börjar bli blå.
Snart ska det sticka, sedan också brinna
i vantarna som alltid är för små.
Vid gågatan där livet traskar på
är ni mest störande, du och de dina.
Ni är i vägen, finns där folk ska gå
och bromsar dem i allt som de ska hinna.
Nyss stannade en dam i vinröd kappa,
hon räckte dig två nya fårskinnsvantar.
Dina var sämre, så hon gav dig sina.
Du gömde dem, du vet vad du kan vinna,
vad den som tigger framförallt kan tappa:
Om du är varm ger vi dig inga slantar.
Mika
Det här var inte vad du väntat, Mika,
när du imorse gick från grovsoprummet
och tog dig hit i vinterns gråa skumhet
till daghärbärget för en morgonfika.
För dig är väl de flesta dagar lika
i innerstadens gators kalla stumhet.
Du straffas ständigt för en gammal dumhet,
men här finns ingen mer som du kan svika,
På daghärbärget är ni fast, men fria
och den trycks ner som ändå sticker opp.
Ni sitter kvar tills benen börjar klia.
Men den här morgonen så tog det stopp
när skolbarnen i rad bakom lucia
kom hit och du grät i din kaffekopp.
Inger
Vad tjänar det att se tillbaka, Inger?
Du kunde inte valt på annat sätt.
Man tänker sällan på om det är rätt
att älska och att lindas kring ett finger.
När bilden av hur dina fötter springer
som nakna ekon över gatans slätt
har fastnat i ett evighetsporträtt -
en akvarell du döpt till "När han ringer".
I andras ögon är han skräp och skit
för att han smittat dig med hepatit.
Så många du har offrat, en hel flod,
av vänner och av nära för ditt mod
och för att du har färdats ända hit
till han som är så självklar som ert blod.
Jens
Du känner inte vårens värme, Jens.
Den hittar inte hjärtat här i staden,
där skuggor står och hänger i arkaden.
Här har ni alltid höst och abstinens.
Du skälver och du jagar nåt som känns,
din kabbe - vilken är det nu i raden?
Du längtar inte, men du måste ta den
fast alla människor sägs ha en gräns.
Snart hittar du en plats där du kan skjuta,
ditt enda svar numer finns i en spruta
på frågorna som du upphört att andas.
En gång var målet att du skulle njuta.
Nu vill du inte, men kan inte sluta.
Du väntar på en vår som aldrig randas.
Christer
Din rampfeber är lättbegriplig, Christer,
när du står där vid dörren och ska in.
Av alla sorters sceniska artister
har ingen tuffare entré än din.
Du måste ha ett bredare register
och ingen granskas så inpå sitt skinn.
Ditt framträdande måste sakna brister,
du tigger första gången någonsin.
På första raden höjs på ögonskaften,
om någon bryr sig om din existens.
Hur ska man fån någon som aldrig haft den
förklara djävulusisk abstinens?
Och även om du har den rätta kraften
avgör tågpubliken om den känns.
Ola
Din scen har alltid varit gatan, Ola.
Omkring dig slutar det att vara vinter.
Du uppför "No Man's land" av Harold Pinter
på gården invid Västra Hamnens skola.
Och inte en replik och gest som slinter.
De unga som ser på ser ut att sola
och kallar scenerna för "jävligt coola".
Du rör dig självklart som en teleprinter.
Amfetaminet ger temperatur
och spel och tal en skarpare kontur.
Tills lärarna gör allt till grus och sand
och ropar att du borde tas om hand.
Som om de kom från något vinterland
där ingen har hört talas om kultur.
Siv
Du passar i varenda filmscen, Siv,
när snöfallet är lätt omkring den krog
ni står intill och inte kan få nog.
I lyktans sken går strängar av saliv.
Här hör ni hemma, och i detta liv,
där staden börjat brusa som en skog
avbrutet blott av en och annan plog,
och ingen ser att sprutor gett er hiv.
Och för en stund när era själar slingrar
om vinterklädda kroppars gudagåva
samverkar allt så ingen tanke skingrar
det skimrande med verkligheter dova.
Just nu så glömmer era munnar, fingrar
att ingen av er vet var ni ska sova.
Ada
Det är så mycket som du saknar, Ada,
på dagarna är tomheten total.
Du är förbrukad med din arbetsskada
och natten fylls av ropen efter Kal.
I vinter tystnade för gott hans svada
i Volvo Torslandas fabrikslokal
när han fick gå, uträknad som ett tal.
Och sedan på E6:ans autostrada
gick han från noll till hundra genom räcket
och föll ner och försvann i Göta älv.
Det händer att du fyller dina dagar
med promenader där på vintertäcket.
Och motorvägens viskningar beklagar
att du går här bortkastad tyst och själv.
Irene
Hur länge ska du vänta här, Irene?
Ditt tålamod har inte någon ände
med pappa din som än en gång är sen.
I höstregnet vid t-baneentrén
så skimrar du som gudarnas utsände.
Det vore logiskt om det en gång vände
och det var du som slarvade och rände,
som sökte lyckan i en sårig ven.
Men du fäller upp kragen på din kappa
och går ett varv i Skärholmstorgets trappa.
Trots att han är en annorlunda sort
så är han ingen du vill byta bort -
du har jämt varit mamma till din pappa.
Det vore som en alltför sen abort.
Ny brittisk ballad
Flera internationella konstnärer och journalister har gått samman i en protest mot att Storbritannien förbjuder litteraturförsändelser till brittiska fångar.
Trehundra räknas rastgården i steg. Två fingrar klämmer man en finne med. Det räcker, tycker fångvårdens strateg, som kunskaper att sitta inne med.
Här tystnar tanken, drömmen, fågelsången, här glömmer ingen bort att den är fången. Och ”cunt” och ”cock” på väggen i en bur kan faktiskt duga gott som litteratur.
För viktigast är ändå att de stängslas, sen kan de få sin kunskap genom skvaller. Det vore otäckt om de skulle fängslas av något mer än murar, lås och galler.
Upptäckarna
Sverigedemokraternas principprogram slår vakt om nationalism och ”svensk identitet”. Men bara en av bilderna som illustrerar dokumentet är tagen i Sverige.
Den svenskaste av gränder och blågulaste strand upptäckte vi i Bender och bortom Samarkand.
Och mest bekanta skorna, och kändast huvudsvål, och nordligaste korna fann vi i Montreal.
Nu har vi bytt principer, nu är vi överens, för också vi begriper: Vårt land är ingen gräns.
Nytänksvårdandet
Jokkmokks kommun nekar en 98-årig kvinna plats på äldreboende. Hon känner sig otrygg, har problem med balansen och har ramlat i hemmet. Socialchef KaisaBjörnström säger att det handlar om en bedömning från fall till fall.– Det är inte åldern som är avgörande om man är berättigad till en insats utan behoven, säger hon.
Vad skönt när allting inte är så givet,
när snarare det kan bli överdrivet att boende för äldre just ska samla invånare som är de riktigt gamla.
När inte längre det är någon ålder
att ha bevittnat sjöslaget vid Svolder. Vår framtid blir så spännande och prövande när ingen självklart är den mest behövande.
När du kan ses som klarast när du svamlar och stadigast på benen när du ramlar och ligger rädd och bruten i din hall. All hjälpbedömning görs från fall till fall.
Till Anna Lindh, Socialdemokratin och alla människor på Jorden
Din död var en djup knivhuggsorättvisa,det råder självklart inget tvivel om. Men alla som i efterhand vill prisa din gudabild, jag vänder mig mot dom. För du, och ingen gud, var det som kom och gav mer fred till Jugoslavien. Du vänder dig nog i din grav igen och suckar högt och tar dig trött för pannan varenda gång dom gör dig till en annan.
Som alla människor bar du på brister, fast du var bättre än din statsminister. Och dom som vill ge dig ett annat liv än det du hade fattar sällan nog att du inte var rörelsen som dog för att den vägrar se alternativ. Egyptier som sökte skydd av dig, dem svek du och regeringens kolleger. Ni gav tortyr och grymhet en till seger så snabbt som nån kan säga CIA.
Vårt värde höjs när vi inte finns kvar,men vi var aldrig bättre än vi var.
Se upp för dörrarna, dörrarna stängs
För att köra bort fattiga rumäner och bulgarer som velat värma sig på Linköpings järnvägsstation har företaget Jernhusen, med kommunpolitikernas bifall, satt upp skyltar på stationens bänkar, där det står att de är avsedda för resenärerna. Man har även skurit ner på öppettiderna, låst sittutrymmen och skruvat igen eluttag.
Nu sluter vi till porten för fattiga på orten. Och släcker det som lyser för alla dem som fryser.
Vad kan vi sedan hitta på med bänkar de kan sitta på? Som sydstatsbyråkraterna i de förenta staterna så skapar vi en sämre sort av människor vi väljer bort.
Och skyltar ska berätta att här och efter detta får dessa faktiskt rätta sig var gång som de ska sätta sig.
Och gator de kan gå på? Perronger de kan stå på? När hjärnan börjat sjuda – vad kan vi mer förbjuda?
De arma som vill närma sig för mat och natthärbärge ska aldrig mer få värma sig i norra vinterlanden. Vi ger dem kalla handen och stänger hela Sverige!
Ulla Olsson och jag har skapat två musik- och berättarprogram: "Strövtåg i hembygden - om landet, staden och förorten" och "Från Scen och Cabaret", som vi erbjuder kultur-, hembygds-, bostads- och pensionärsföreningar. För förfrågningar, kontakta: victor(at)victorestby.se.
På gång - På scenen Ulla Olsson & Victor Estby
19 maj "Från Scen och Cabaret", Stora Sköndal
För förfrågningar - kontakta mig: victor(at)victorestby.se.
Min och Fred Lanes nya skiva
Fred Lane och jag har spelat in vår andra cd, "Sånger & Sonetter". 25 spår. Lästa och sjunga, sonetter och sånger och en och annan vers. För att beställa skivan - maila: victor(at)victorestby.se eller fred.lane(at)folkbildning.net.
Mitt och Fred Lanes dagsversprogram
Fred Lane har tonsatt flera av mina dagsverser, som alla har satirisk och samhällskritisk udd. De har publicerats i ett antal tidningar och sammanlagt har jag publicerat över 1000 sedan 1997. Vi erbjuder gymnasieskolor, folkhögskolor, bibliotek, visklubbar, studieförbund och föreningar ett dagsversprogram i ord och ton. Jag läser mina verser och Fred sjunger sina tonsättningar till eget ackompanjemang. För förfrågningar: victor(at)victorestby.se
På gång - Fred Lane och Victor Estby
För bokning - kontakta mig: victor(at)victorestby.se.
Min senaste antologi
Jag är stolt redaktör för Föreningen Arbetarskrivares antologi "Efter oss"
Farsans och mina böcker
Vår ungdomsbokserie: Böckerna om Ted
Söndagsbilden
Poetiskt bloggprojekt i bild och text c/o Figueroa och Estby. Varje söndag våren 2010- sommaren 2012 publicerades här ett nytt kapitel i mitt och fotografen José Figueroas poesiprojekt Söndagsbilden. Från och med juni 2012 har Söndagsbilden semester, på obestämd tid. Tidigare söndagsbilder kan ses och läsas genom att klicka på "Söndagsbilden" under "Etiketter" längre ner i den här spalten.
Inlägg
