Guillou, Ibrahimovic och frilansplanerande

Frukostmöte på stan idag. Plansmidande för kommande reportage. Lovar gott.
På eftermiddagen hörde jag Lotta Bromé intervjua Jan Guillou på radion. Hans romaner har sålt i tio miljoner exemplar. Först sa han att han inte skulle fira detta något särskilt, men sedan kröp det fram att tillfälle ges ikväll, när det är fest på Piratförlaget.
En som har tillfälle att fira också är Zlatan Ibrahimovic, efter gårdagens succématch i Spanien. Imorse var det första jag mötte när jag kom ut ur tunnelbanan den Stockholmsgrå himlen över Sergels torg. Och ett torgstånd med en liten dinglande blåröd Barcelonatröja med Ibrahimovic på ryggen.

Demian gestaltar slutet på denna vackra söndag

Att det går att göra så hjärtskärande musik av ett sådant originalmaterial. Som om en zigenarhövding som lirar svensk trallschlager. Lars Demian kan vara ojämn, men när han är bra är han så jävla bra.

Dagens dagsvers: Sonett till Allan Edwall

Min första dagsvers var en hyllningssonett till Allan Edwall, när han just gått bort. Den publicerades i veckotidningen Internationalen 11 februari 1997. Och löd så här:

Sonett till Allan Edwall

- Åh, Allan Edwall ligger i sin grav,
tycks nu varenda mänska tårögt hoa.
Fast han nog bara tröttnat på att roa
och vilar lugnt en stund från alla krav.

Hans röst har ingalunda brutits av.
Nu sitter han och mår i snickarboa,
snart hörs han muttra högt och tjoa.
Visst hör vi Nalle Puh och Ru rent av!

När vi vill rymma från reklamens grepp
och snaskets tjat, som rörs ihop med gruffen,
så gömmer han oss barnbarn tryggt i stalle'.

Som Doktor Glas slår han en dyster stepp
och plockar loss var lus från våran skalle,
sen tar han glatt oss varsamt med på luffen.

Mitt möte med Allan Edwall

Jag har träffat Allan Edwall en gång. Minnet sviker och jag kan därför inte komma ihåg om det var på Oscars (vilket jag tror) eller gamla Palladium intill. Farsan hade fått med sig brorsan och mig och en kompis till farsan till audition för de tre rollerna i filmatiseringen av Sigfrid Siwertz "Mälarpirater", som Edwall skulle regissera.

Alla grabbarna, det var tusentals som vällde i huset, fick varsitt papper med några repliker på. Det var en konflikt kring en ost, vill jag minnas. Vi läste och läste och läste och nötte oss upp i huset. När man kommit högst upp efter flera timmar stod man plötsligt i ett enormt rum under taket. Längst in i rummet satt Allan Edwall som en liten, väldig prick, bakom ett lika enormt skrivbord. Han hälsade en med sin avgrundsmörka röst från andra sidan jordklotet:
- Hej, jag heter Allan Edwall. Vill du läsa replikerna du fått mot han där? Varsågod.
Det kom fram en man och skulle vara den andra rollen i dramat om osten.
Jag var nervös och rösten sprack och benen skakade och händerna som skulle hålla pappret med replikerna, som jag förstås glömt allihop och jag var yngre än mina tolv år. Sju, ungefär och det var första dagen i skolan.

Jag, liksom brorsan, hans kompis och ungefär tusen andra nådde inte ända fram. Vi fick inga roller i filmen, som heller inte blev någon succé. Det får jag trösta mig med när jag saknar Allan Edwall. Jag fick i alla fall göra en katastrofal audition för honom som grabb.
Alla som sökte rollerna fick som minne ett neongrönt diplom, som om jag kommer ihåg rätt var illustrerat av mästaren Ilon Wikland.

Var med och bilda en roligare och radikalare regering!

Jag och min bloggkompis och författarkollega Eva Swedenmark håller på som bäst med att bilda en skuggregering. Inget glidaåthögerslafs, utan en vänsterregering på riktigt. Eva tog första initiativet efter att ha läst en kolumn i Aftonbladet av Jan Guillou, där han kritiserade Mona Sahlin för att inte våga vara sosse.

Värvade ministrar hittills är:
Gudrun Schyman, statsminister
Göran Greider, jordbruksminister
Marie-Louise Ekman, kulturminister
Johan Ehrenberg, jämställdhetsminister
Jan Eliasson, utrikesminister
Maria Wetterstrand, miljöminister
Carin Jämtin, kommunminister alt. inrikesminister
Barbro Lindgren och Hasse Alfredson, ungdomsministrar
Ali Esbati och Jonas Sjöstedt håller vi på att hitta poster åt.

Kom gärna med förslag! Vi har redan fått hjälp med att tillsättandet en minister - Ehrenberg - tack vare Ellen Swedenmark. Kom igen nu! För en roligare och radikalare politik!

Spelar Allan

Allan Edwall, denne briljante skådespelare, regissör, artist och vispoet. Det är tolv år sedan han dog och han kittlar fortfarande våra hjärtan. Jag och min favoritfotograf José Figueroa hade en intensiv jobbdag ihop igår. På eftermiddagen tog vi en paus hemma hos honom med mellanmål - te och honungsmackor - och medan han kollade mailen lirade han Allan Edwall. Stannade upp då och då när Edwalls text träffade lite extra rätt i hjärtat och log och fnissade och sa: "Det här är så jävla bra, Victor!"

När jag kom hem, dödstrött, efter arbetsdagens slut letade jag upp den här Edwallklassikern. Tycker att världen behöver lite mer Allan Edwall, helt enkelt.

Dagens dagsvers: Från ledningen till städningen

Idag kom en massa bra tidningar i postlådan: Ordfront Magasin, Arbetaren, Flamman, Författaren och ST Press. I den senaste har jag med en dagsvers, som lyder sålunda:

Bilder från en skolas övervakningskameror får inte användas för att kontrollera städningen. Det strider mot personuppgiftslagen, Pul, rapporterar stpress.se.

Från ledningen till städningen

Men snälla, kära, rara underställda
hur kan det komma sig att vi blir skällda
för snokande tyranner när vi ger er
(det är ju inget straff, men rena mutan)
en chans att visa upp ert jobb i rutan.
Vi vill ju bara visa att vi ser er!

Ordböcker från förorten

Just köpt Svenska Akademiens Ordlista och en fet ordbok i en välsorterad förortsbokhandel. Akademibokhandeln, släng dig i väggen! Äntligen en stor bokhandel som satsar på böcker och inte på vykort, kaffe och tidningar. Kanske var det för att sortimentet av ordböcker var så generöst också. Lite löjligt att jag inte haft en rejäl ordlista och och en maffig ordbok tidigare. Ordmakare som jag är. Blev utskälld av en poet på Facebook igår, så jag tyckte att nu var det dags.

Estby i Rinkeby

Krönikerar i LO-tidningen om Rinkebyockupationen och hur den hänger ihop med Kerstin Ekman och Järvadialogen. Läs krönikan här.

Litteraturarr och journalistik

Sydde ihop ett litteraturarr på morgonen. Återkommer med mer info om det. Ikväll ska jag göra en intervju. Ska strax förbereda frågor.

Annars blir det mest läsande och responsmailande idag. Äcklas av grisavslöjandet och förundras av Mitt i Söderort. Mitt i:s avslöjande handlar om att "skandalhuset" i Rågsved, där kommunen känt sig tvingad att hota flytta ut hyresgästerna, förväntas hållas samman med nylonband. Visserligen var det några år sedan jag avslutade min byggnadstekniska utbildning, men spännband som bärande konstruktion låter ju inte helt hundra. Journalistik och avslöjanden, ta reda på saker är kittlande. Säger han som aldrig skulle bli journalist.

Soffpotatis med Ullared, Mamma till en mördare och August

Slutat vänta. Läsningen fortsätter. Tagit paus för kvällen med lite soff-TV.

Sett "Ullared" för första gången. Fattar inte grejen. Ska man sitta och oja sig och förundras, eller? Skratta? För mig var det bara som att komma tillbaka till barndomens husvagnssemestrar. Ingen sensationer, vilket i och för sig kan vara skönt. Men ingen bra berättelse heller. Som med de flesta dokusåpor. Vardagen bjuder på så många stora berättelser, men det kräver att man kan berätta dem. Dock gläds jag över att Femman förhåller sig respektfull till vardagen och "vanligt folk". Men inte är jag särskilt sugen på att titta på programmet igen.

Såg "Mamma till en mördare". Mer dramatiskt ämne. Men lika mycket vardag och gråhet. Och mycket bättre berättad och lika respektfull. Jag sitter och tänker hur Krister, som är psykiskt sjuk och mördade sin sambo - mamman till hans barn - för tre år sedan orkar leva vidare. Och hur hans föräldrar Janne och Ingela orkar. Människan är en underlig och fantastisk varelse. Tror att det är just sådana här berättelser vi behöver. För att förstå världen bättre. Mycket generöst av familjen att ställa upp med sina liv!

Gratulerar också kvällens Augustprisvinnare Steve Sem-Sandberg, Brutus Östling, Ylva Karlsson och Katarina Kuick!

Läser antologitexter och väntar

Vattnet avstängt i kåken, väntar på svar från en redaktör och läser och läser och läser antologitexter. Redaktörande och en del intervjuande blir det denna vecka. Några extra växlar att lägga i fram till jul.

För alla som går i trasiga skor

Den stora balladen om fattigdomen. Oöverträffad på svenska.

Ungdomen ska hålla käften...

....även om ungdomen är 35. Fick höra ikväll: "Ska jag få höra av någon som är 30 år yngre än jag att jag ska lära mig någonting?!"
Sedan följde följande kommentar från samme man: "Vi har funderat på att publicera en bok - min fru och jag. Vi kanske kan höra av oss till dig om tips vart vi ska vända oss sedan?"
Det var länge sedan jag kände mig så ung och gammal på samma gång.

Nationalteatern sent en lördagkväll

Sent en lördagkväll ska det väl bli. "Vi grundade med groggen" - grundmeningen till det svenska proggundret. Nationalteatern, vilka kungar!

Dagens dagsvers: Trösttrall för klimatsmarta

Varsågoda! Dagens dagsvers, som är veckans vers i LO-tidningen, som kom idag:

Trösttrall för klimatsmarta

Den verkstaden som mest består av prat
har ändå ganska bra debattklimat.
Och ett stort fiasko snart i Köpenhamn
lär skänka katastrofen ett nytt namn.

Vår värld, den har i vart fall sina stunder
– så kan man tänka positivt med ens –
när vi har svårt att komma överens
om att vårt jordklot inte ska gå under.

Man ska vara bra

Gårdagens småfebriga filmgloende i soffan var tvunget att avbrytas tvärt när jag gjorde lunch. Det finns vissa personer man bara måste lyssna på när de pratar. En av dem är Hasse Alfredson, som blev intervjuad i radions P4. (Han förklarade att hans mamma kallade honom Hans när hon var arg på honom när han var liten och Hasse när hon inte var det). Det kommer en box med Hasseåtages revyer nu och Hasse spelar en biroll i sonen Daniel Alfredsons filmatisering av Stieg Larssons "Luftslottet som sprängdes". Hasse lika rapp i repliken, dråplig och klok som alltid, programledaren lite för nervös, lite för dålig på att lyssna och alldeles för dåligt påläst. De gick i otakt, men tänkte man bort programledaren gick det bra. Jag saknade Lotta Bromé. Hur som helst: Hasse fick den banala frågan:

- Hur har ni lyckats bli så framgångsrika, du och dina söner?

- Det enkla svaret på frågan är att man ska vara bra, sa Hasse.

Soundtrack till essän

Här kommer lite musik att lyssna på under läsningen av miniessän om Kent i LO-tidningen.

Kent och Astrid Lindgren

Nu så finns min miniessä om Kent på LO-tidningens hemsida. Vad har Kent och Astrid Lindgren gemensamt? Läs här.

Vers, möjlig krönika, redaktörskap och ingen post

Skickat iväg en dagsvers på morgonen. Tycker den blev riktigt bra. Sedan påbörjat en möjlig krönika. Mailat lite. Resten av dagen blir redaktörande för hela slanten. Ska också försöka styra upp några reportagebitar. Vad mer? Ingen i huset har fått post på två dagar. Varken från Posten eller Citymail. Enda brevet som verkar ha kommit fram är till en som inte bor i huset. Ser ut som en räkning. Ligger där i ensamt majestät på postboxarna i entrén. Gnäller inte, men förundras.

Förortsuppdrag och sedan redaktörande

På förortsuppdrag idag med min favoritfotograf José Figueroa. Vi skildes åt i Liljeholmen, där han skulle vidare till Nynäshamn för att knäppa en bild och sedan till Rinkeby för ytterligare plåtande. Han gladdes åt att han tjänade in nästan hela SL-kortets respengar bara idag.
Själv tog jag en tur förbi Mariatorget för lite julklappsbestyr, köpte en påse kanelbullar och for hem. Igår var det deadline för bidragen till Föreningen Arbetarskrivares antologi, som jag är redaktör för. Har nu en skaplig bunt texter att gå igenom. Som tur är har jag redan börjat.

Cashs söndagsskola

Lite Johnny Cash så här på söndagskvällen är ju inte helt fel. Den här kraftfullheten, klokheten och sårigheten kan lära en skrivande människa mycket.

Dagens dagsvers: Där är gudagott att vara

I senaste numret av DIK forum, som kom igår, har jag med denna dagsvers:

Lilla Vara kommun lockar kulturbesökare från hela Västra Götalandsregionen. Kulturen i kommunen möjliggör också andra satsningar.

Där är gudagott att vara
(fritt efter Gunnar Wennerbergs "Gluntarne")

Där är gudagott att vara,
o, vad livet dock är skönt,
där man lockar skara på skara
gäster för någonting man rönt:
Foto, sång, musik, konserter,
konst, teater, poesi
gör oss gärna till resenärer.
Bra kultur behöver vi.

Bokbål i skrivarlyan

- Det luktar bokbål, ropar U när hon kommer in genom dörren.
- Det stämmer, svarar jag. Jag eldar faktiskt upp manus. Som en viss bokförläggare. Dock eldar jag upp mina egna, kasserade versioner.
Trots att vi fått värmen åter är det utkylt i skrivarlyan, så vi eldar i öppna spisen. Den sura veden får god hjälp av sönderrivna manusblad. Författares verk är användbara till mycket.

Fredagseftermiddagslitteratur

Lite fin litteratur kan väl passa så här på fredagseftermiddagen. Claes Eriksson ur "Grisen i säcken".

Värme, Kent och svinigheter

Lagom till helgen kom till värmen tillbaka. Alla ventiler är på plats, elementen är luftade och börjar nu dela med sig lite av sitt. Äntligen!

Annars har jag mest skrivit ut, styrt upp ett frilansjobb och bläddrat i dagens tidningsskörd. Har med en krönika i LO-tidningen om Kent, med anledning av senaste plattan, "Röd". En något längre version kommer at läggas upp på tidningens hemsida. Länkar till den när så sker.

För övrigt anser jag att Vellinge kommun bör fördömas. Och få gå före i svininfluensevaccinskön. Kanske det hjälper mot kommunens svinigheter. Jag tror på människorna.

Dramatisk torsdag i skrivarlyan

Tonern anlände och jag rusade till kontorsgrossisten och satte igång. Då drabbades manuset av virus, fick någon obotlig spärrning och titlarna hamnade huller om buller. Som tur var hade jag flera backuper. Sedan tog pappret slut och när jag höll på att fylla på nytt började skrivaren arbeta och pappersmataren for i golvet. Vilket ledde till att utrymmet för pappren blev för litet. Till slut fick jag ordning på det och lyckades skriva ut ett manus, som jag lade på lådan innan jag for iväg på ett frilansjobb.

Som om det inte räckte med dramatik för en dag så vaknade jag imorse av att elementet i hallen svämmade över. Rörmokarna hade satt på vattnet utan att sätta dit någon ventil. Tur att lägenheten inte var tom. Då hade lägenheten förvandlats till en inomhuspool. Än dröjer värmen. Hoppas att jag kan sitta i skrivrummet utan att frysa från och med i helgen.

För övrigt anser jag att Vellinge kommun bör fördömas.

Dagens dagsvers: Tågsignalen för en ny tid

Idag kom nya numret av ST Press. Min dagsvers i numret lyder sålunda:

De uppsagda arabiska järnvägsarbetarna i Israel får behålla sina jobb. Kravet på tjänstgöring i armén är diskriminerade, enligt ett preliminärt domslut, skriver ST Press.

Tågsignalen för en ny tid

Än går det inte bara som på räls
på vägen som är staten Israels.
Men även här så kan naturligtvis
dock rättvisan bli mindre orättvis.
Om makten sedan inte har förstått,
så kvittar det. Den maktens tåg har gått.

Tangentsmatter mot kylan

Igår skickade jag manus. Idag har jag skickat iväg en vers och några reportageförslag. Fortfarande kallt i lägenheten. Hantverkarna är i någon lägenhet omkring, hör dem som gnagare i väggarna. Igår kväll slog förmodligen husets alla värmefläktar ut strömmen tre gånger. Först dog strömmen i halva lägenheten, sedan blev hela huset kolsvart. Att öppna dörren ut i trapphuset var som att stirra in i gapet på ett kallblodigt grottodjur.
Sedan har det inte varit några avbrott och min kompis reflektorvärmaren stryker min rygg med lugna, ljumma händer, där jag sitter vid skrivbordet och försöker skjuta bort kylan med mitt tangentsmatter.

I väntan på en toner

Idag har det mest blivit en massa pappersjobb. Utskrifter och skick och en tur till närmaste kontorsgrossist. Får vänta på en efterskickad skrivartoner. Fått mig ett par böcker tillskickade från en nyfunnen vän och verskollega. Sådant är alltid roligt och inspirerande.

Nu ska jag skriva en dagsvers som ska skickas imorgon till en uppdragsgivare.

Annars har rörmokarna gjort en snabb raid in i skrivarlyan och alla element utom två verkar vara färdiga, såvitt jag kan se. Har i alla fall hämtat upp en säck ved. Så ikväll sprakar spisen och en del av lägenheten blir uthärdlig att vistas i.

Alla barn i skrivarbörjan

Snabbskrev en limerick idag, efter en rim- och vitsdiskussion om västgötska tätorter på Facebook. Så här blev den (tog en kvart att tota ihop):

Herrljunga

Två gamlingar uti Herrljunga
har nästan helt slutat att sjunga.
Det är andra tider
och svagare cider
än när de två gamla var unga.

Knåpade en del med limerickar i tonåren, mest inspirerad av Hans Alfredsons makalösa "Svea Hunds limerickar". Vid den tiden skrev jag hellre än bra. Men någon gång måste man ju börja. Ingen av de limerickar jag ägnade dagar åt att skriva då var bättre än den ovanstående. Men idag är jag glad att jag kämpade med rimmen och rytmen de där tonårsdagarna. Det ledde bland annat vidare till dagens dagsversmakande.

Kaffe och lussebullar gör mig glad

Kallt som helvetet i skrivarlyan, som för övrigt ser ut som hela havet stormar. Ingen aning om när rörpularna behagar dyka upp och till dess får möblerna, utom i skrivrummet, stå 1,5 meter ifrån elementen. Men kaffe och lussebullar gör en ju alltid glad. Notera röken ur kaffekoppen, den är inte där enbart för att kaffet är varmt. Men kaffet värmer en frusen författare i alla fall.

"Sparvögas" fantastiska figurer

Tillbringat helgen på Dalslands gästgiveri, med svindlande utsikt över sjön Ånimmen och skogarna och bergen bortom.

Just läst ut Ann-Charlotte Alverfors delvis självbiografiska "Sparvöga". Fantastiska figurer hon berättar om - mormor, farmor, morfar och farfar som alla bor under samma fattiga tak som Getrud "Sparvöga" och hennes stenografistuderande mamma och lungsotssjuke och skrivande pappa. Lite som en folkhemssvensk variant av Roald Dahls "Kalle och chokladfabriken". "Sparvöga" är självklart och rättvist en stor romanklassiker.

Språket är bitvis glimrande. Dock irriterar jag mig lite över En bok för allas slarviga korrekturläsning och Alverfors generösa kryddande med onödiga adjektiv och hjälpverb. Boken hade blivit ännu lite starkare med en mer sträng redaktör. Synd på en så briljant bok. Men det här är förstås enbart skönhetsfläckar. Snart ska jag läsa de följande delarna i serien om Getrud. Men först en annan klassiker jag löjligt nog inte läst: Lars Ahlins "Tåbb med manifestet".

Carl-Johan Vallgren tågade in

På tåget genom Värmland: Just när jag slagit ihop laptopen efter att ha färdigredigerat sista novellen i novellsamlingen kliver Carl-Johan Vallgren in i restaurangvagnen. Gissa om jag ser det som ett gott tecken!

Tyvärr hade jag ingen kamera att föreviga ögonblicket med.

Fredagskvällshjärtan

Smärtande hjärtan blir sällan vackrare än så här. Sveriges Elvis sjunger för alla ledsna hjärtan ikväll. För alla som saknar. Här.

Joni Mitchell sjunger vackert och klokt

Från båda sidor. Så kan man se på livet.

Action i skrivarlyan

Skickat en krönika och väntar på respons. Snart knackar också en man på och överlämnar en värmefläkt. Sedan blir det redigering av novell och redaktörsjobb. Action i skrivarlyan!

Bra författarlektion på Aino Trosells blogg

Aino Trosell bjuder, med början idag, på sin blogg på en författarlektion. Mycket generöst, tröstande och roligt att läsa för alla oss som tragglar med denna syssla att skriva böcker.

Foto: Ulla Montan

Värme i arbetsrummet

Skriver och skriver. En vän och kollega gav mig bra respons på sista novellen i samlingen igår eftermiddag. Ska ta itu med strykningar och förtydlingar och utvecklingar när jag är färdig med ett frilansjobb som ska levereras imorgon.

Nu har jag värme i skrivrummet med hjälp av en reflektorvärmare. I nästa vecka börjar hantverkarna byta ventiler på elementen i lägenheten. Då blir nog författaren/redaktören/frilansaren husvill. Får improvisera. Har trots allt en bärbar och webbmail.

Hemingway-klassiker klimatuppdateras på norska

Ernest Hemingways klassiska novell "Snön på Kilimanjaro" får nu en uppföljare på grund av den globala klimatkrisen. Snön på Kilimanjaro är ju på väg att försvinna, rapporterade olika medier igår. "Baremarken paa Kilimandjaro" ska den nya långnovellen heta och skrivs av den norske författaren Henning Vej. Han säger i intervjuer i norsk media att han "ser det som sin plikt att klimatuppdatera Hemingways novell".

Boken beräknas komma ut 17 maj 2011. Om den ska filmatiseras, som sin förlaga är idag oklart. Men Jahn Teigen säger att han kan tänka sig att regissera en sådan film samt spela huvudrollen, marknadsföra filmen, och sjunga ledmotivet.

Gör en volt och håller värmen

Tydligen har jag inte bloggat på hela dagen. Frilansat istället. Skickat en vers och dragit iväg lite jobbidéer. Rara redaktörskontakter - mycket uppskattande allihop.
Redaktörat lite själv och ska fortsätta med det imorgon. Bidragen till antologin droppar in i snabbare takt än jag räknat med, vilket är roligt.
Rörmokarna som ska byta ventiler på elementen, och därför stänger av värmen i minst två veckor, stövlade in oanmälda idag. Men eftersom jag fick ur dem att de inte kommer in på allvar här förrän i nästa vecka slipper jag åtminstone slammer inne i lägenheten och kan jobba hyggligt den här veckan. Sedan är det bara att vänta på en köldknäpp och så ska värmen vara tillbaka. Köpte en säck ved idag för säkerhets skull och la fram ett par raggsockor. Förmodligen är man mest en bortskämd jävel.
Jag gör en volt och håller värmen, som Tage Danielsson sjöng i "Elektricitetsvisan".

Höststämning med Winnerbäck

Höst. Igår kyrkogården, ljusgrått dis och varma gravlyktor. Idag versmakande och antologiredaktörande. Hösttröstar mig med Winnerbäckvemod medan vinden sliter av de sista löven på lönnen utanför fönstret.

Mitt senaste reportage: "Välkommen till verkligheten"

Här kan man läsa mitt senaste reportage - ett besök tillsammans med Stockholms stads uppsökare hos den hemlösa grupp som kallas "Husvagnsfolket" i Sollentuna. Publicerat i senaste numret av ETC Stockholm.

Foto: Victor Estby

Skrivrummet som skötrum

Igår hade skrivarlyan besök av både gamla och unga. Den yngste, bara två veckor gammal, fick blöjan bytt två gånger eftersom han bestämt sig för att vara synnerligen produktiv. Jag fick se min egen produktivitet vid skrivbordet fullständigt utkonkurrerad, när detsamma blev förvandlat till tillfälligt skötbord.

Ikväll har jag läst ut Jan Guillous skrivmemoarer och han skriver rappt och spännande och lyckas foga in sitt eget liv väl i sin bokdramaturgiska mall. Berättandet är som vanligt effektivt och underhållande och det är förstås ett unikt stycke svensk press- och författarhistoria.
Mest förvånande är att han så många gånger skriver om egna klantigheter och brister. Och hur viktigt det är att prata med och lyssna på andra när man skriver böcker. Det hade jag inte väntat mig.
En intressant detalj är den hårda kritiken mot Olof Palme. Förmodligen är den berättigad rakt igenom, men ändå blir det till slut för mycket. Palme är död och kan inte försvara sig. Hur mycket makt han än hade medan han levde och hur mycket han än kan ha missbrukat den. Nu har han ingen makt och därför tycker man mot slutet av boken synd om honom när Guillou återigen hamrar över honom med skrivmaskinen.
Men sammantaget är boken en mycket inspirerande läsning för alla som håller på med det skrivna ordet! Rekommenderas varmt!

Lördagskväll i skrivinspirationens tecken

Det har sagts många gånger, men sällan är det mer sant än nu: Bättre än så här blir det inte. Så vemodigt vacker, så svängig är aldrig annars en lördagskväll. Inget skrivit ikväll, men samlat stoff. Och bestämt att köra stenhårt på en reportageidé. Sedan får det bära eller brista.