Mina bloggverser i Post Scriptum

Fint som snus. Nu har mina bloggverser nått ända in i poesins finrum. Läs här fyra av mina dagsverser hos den ständigt brinnande poesieldsjälen Boel Schenlaers poesitidskrift Post Scriptum, som är inbäddad hos Tidningen Kulturen på nätet.

Inte rim

Till årets julklappar har jag knappt rimmat alls. Trots att jag brukar lägga ner en hel del tid och energi på rimmen på julklapparna jag, och även flera som U, ger bort. Förmodligen är det att det blivit alltmer professionellt rimmande som fått mig att ta en paus. Och på julen rimmar ju alla andra, så då kan jag låta bli, tänker jag. Det blev några spontana rim på några av U:s paket och något till, men inte mer. En sak slog mig dock, när flera andra julfirare också verkat ha tappat rimlusten, att julklappsuppdelningen blir bra enformig och grå utan rim: Från, till, önskar, tack tomten. Om och om igen, om och om igen. Sövande.
Men kanske behövde jag den där julsömnen. För redan den här veckan blir det dagsversrim till två olika uppdragsgivare från mitt tangentbord. Och nästa vecka blir det verser till fem uppdragsgivare. Rimmaråret är inte på väg att ta slut, utan har inte ens börjat. Nästa vecka skriver jag vers till inte mindre än fyra dagstidningar, tre helt nya uppdragsgivare. Roligt!

Söndagsbilden: På andra sidan

På andra sidan

Jag står på platsen där vi en gång fann det,
vi hade det en tid och sen försvann det.
Nu hör du inget fast du kanske kan det,
på andra sidan snöochvinterlandet.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Följeslagaren Forssell

Fick för en tid sedan tag på Lars Forssells sångbok "Jag står här på ett torg". Sedan dess är den min följeslagare mellan rummen i skrivarlyan och omkring i staden. Plockar upp den mellan två stationer på tunnelbanan, i femminuterskön till bussen, i väntan på att vännen ska dyka upp på lunchrestaurangen. Texter till klassiska visor som "De fattigas piano", "Jag står här på ett torg" och "Snurra min jord" och till ett antal fler. Bland annat till låtarna på Cornelis Vreeswijks skiva "Visor svarta och röda" (vars titel också är Forssells).

Texterna kommer nära på ett annat sätt än när de sjungs. Och kan förstås även sjungas av bokläsaren.

I det tretton sidor långa förordet skriver Forssell bland annat om hur han ser på visor och sitt vistextskrivande. Han driver sin livsskapartes här att det är att följa en gammal fin tradition att verka över genregränserna. Här ett citat ur förordet:

"...Om någon frågade mig vad jag egentligen tycker bäst om av allt jag skrivit, då skulle jag aldrig i livet nämna någon av mina visor, åtminstone inte i detta. Jag skulle istället nämna några dikter som är till den milda grad egendomliga och inåtvända, ja numera obegripliga även för mig själv, men där jag ändå känner att här, här har jag varit helt mig själv, just så här känner/kände jag det, detta är jag och här har jag verkligen betalat det fulla priset för hela min existens, min tillvaro och den sjukdom och det kaos mitt liv ibland har varit ...

...Men å andra sidan har jag aldrig känt någon större lust att förneka mina visor. Jag är tvärtom glad åt dem därför att de skänkt mig så mycket glädje, de är - på sitt sätt - uttryck för min rekonvalescens, min hälsa, min skaparlust och den sida av mitt väsen som ler har ofta skänkt mig den hantverkslycka som skomakaren måste känna när han pliggar en sko en bra dag när arbetet går som en dans och sömmarna sitter rätt. En sådan dag då han sjunger och gnolar till arbetet så hans arbetsglädje smittar av sig på andra, hur falsk och hest hans sång än låter.

Om konsten med stort K kan man väl inte tala när det gäller dessa sånger men det betyder ju inte att de inte krävt både svett och möda och en viss yrkesskicklighet som, i sin tur, skänker en viss yrkesstolthet..."

Han värjer sig för den franska och svenska bilden av "poeten som en evig allvarsman, som bygger sitt lyriska imperium av oförstörbar koppar, hammarslag för hammarslag, gärna i sträng isolering."

Forssell berättar också hur snabbt han många gånger skrivit ihop klassiska vistexter, tillika rena beställningsjobb, som:

"De fattigas piano" (En annan morgon på 50-talet ringer Tage Danielsson, radioproducenten, och säger sävligt att imorgon börjar vi ett stort underhållningsprogram som heter 'Pusslet'. Varje programinslag skall syfta på en viss person, en viss företeelse. Morgondagens nyckelord, som lyssnarna får gissa på via telefon, är Chaplin. Skriv en visa!)

"Säj vad ni vill" ("De sista stroferna skrev jag i kontrollrummet på gamla Radiotjänst till Pär Rådströms och min cabaret "Två åsnor" medan Ulla Sjöblom repeterade de första ute i inspelningslokalen tillsammans med Arne Domnérus, Gunnar Svensson, Georg Riedel, Bengt-Arne Wallin och Egil Johansen. Det var en lust när manuskriptbladen revs ur handen på mig.")

och texten till schlagern "Sommaren som aldrig säger nej" ("Klockan åtta en morgon ringer det på dörren. Utanför står Monica och Carl-Axel Dominique. 'Vi ska vara med i schlagerfestivalen, vi har en melodi, vi måste ha en text, men bidraget måste vara inlämnat före tolv!' Vad gör man? Man gör - till sitt eget privata fördärv - en text på tre timmar och just när de vackra personerna ska gå tänker man ' det ska väl ändå märkas att det inte är vilken schlagertextförfattare som helst som har skrivit det här' och man sätter dit några rader om 'bröst och 'svalor som häckar'.")

De här snabbskrivna vistexterna - konst med stort K eller inte - är de forssellska verk som sitter djupast i hjärtat hos mången svensk. Vad de kulturfina tyckarna och kulturella makthavarna än säger.

Söndagsbilden: Till en tiggare

Till en tiggare

Vit faller snön över Mälarens länder,
bäddar in shopping och tiggarehänder.
Svart är din natt och svart är din himmel,
tystnat har dagen och storstadens vimmel.
Grå flyger fågeln iväg med ditt hopp
om att få liv i din stumsvarta kropp.

Foto: José Figueroa
Poetisk tolkning: Victor Estby

Dagens dagsvers: Brevet till Lillan

Min vers i nya numret av DIK forum:

I Malmö stadsbiblioteks projekt Godnattsagor inifrån läser pappor som sitter i fängelse in sagor på CD, som sedan skickas till deras barn. Nu ska projektet spridas över landet.


Brevet till Lillan

Jag kommer hem, pappa längtar efter dig.
Redan till kvällen när solen har lagt sig
får du som tröst vaggas själv utav min röst.
Då ska vi vara tillsammans igen.

Allt ska du få: Prinsar, rödluvor och troll.
Ingenting, Lillan min, kostar för mycket.
Murar och lås håller mig ju instängd här,
men när du vill så kan jag vara där.

Dagens dagsvers: Vad har du lärt dig i skolan i dag?

Idag kommer årets sista nummer av Gaudeamus. Min vers i numret ligger redan uppe på nätet. Länkar till den här. Vad lär man sig i i dagens skola? Ekonomi förstås.

Dagens dagsvers: Bemanningsförbannelsen

Årets sista nummer av ST Press landade i lådan idag. Min vers i numret låter så här:

När allt fler blir anställda inom bemanningsföretag vill facken förhindra att anställningsskyddet sätts ur spel.

Bemanningsförbannelsen

Den spådomen verkar besannas
att utvecklingen den ska stannas
och baklänges stapplande gå.
Som om världen evigt förbannas
med att när den påstås bemannas
så tappar vi taget ändå.

Skrivarvecka och Expressentips om "Skarpt läge"

Riktig skrivarvecka, denna vecka. Lämnade en artikel till en uppdragsgivare idag och ska lämna en intervju till en andra och en vers till en tredje på fredag. Sedan ska jag läsa manus igen. "Min" antologi "Skarpt läge" finns bland julklappstipsen i dagens Expressen. Roligt att den blivit så omskriven och hyllad. Lite extra lön för mödan.

Dagens dagsvers: Enskild väg

I årets sista nummer av Svenskläraren är temat "Sociala medier". Min inkastarvers i numret blev så här (tyvärr ligger den inte uppe på tidningens hemsida, så jag kan inte länka så att ni får se Max Entins fina illustration):

Enskild väg

I tider som är genomdigitala
och allesammans ska bli mediala
blir konsekvensen en rätt lustig grej:
att människorna ses som sociala
när alla sitter var och en för sig.

Söndagsbilden: Som snöfall

Som snöfall

Vi dansar och lyser och fladdrar och ler.
Som flingor.
I slingor.
Vi virvlar en stund tills vi lägger oss ner.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Intervjuns lyckorus

Frilanslivet har sina lyckorus. Ett är när du är färdig med en text och redaktören har godkänt den. Ett annat rus kan komma under själva skrivandet, när du känner att det ramlar på och gnistrar. Det är inte alltid, men det händer.

Ett tredje rus är intervjuandet. Gjorde en intervju igår och en idag. Ofta får jag höra av dem jag intervjuar att jag ställer roliga, intressanta frågor. Frågor de aldrig fått förut. Att de ofta får samma frågor jämt. Eftersom jag själv blivit intervjuad några gånger vet jag att det kanske inte alltid handlar om frågorna. Utan om att lyssna, låta den intervjuade prata färdigt. Och i det allt hetsigare medietempot finns inte den tiden; eller om det är ambitionen som brister. En dålig intervju behöver ju inte ta längre tid än en bra. Det är lyssnandet som skiljer och intresset för den intervjuade, att få henne eller honom att känna sig viktigast i hela världen under intervjun. Om man bara lyssnar berättar folk de mest roliga och spännande saker. Har man inte intresset att lyssna förstår jag inte varför man gör intervjuer. Det är bara slöseri med tid för de inblandade, liksom för läsarna.

Ibland är det lättare än annars att intervjua. Bilden ovan är från förra sommaren, när jag intervjuade Carl Johan De Geer för ETC. En av de mest lättintervjuade personer jag träffat på. Bilden är förstås tagen av min briljanta vapendragare José Figueroa. Här kan ni läsa intervjun igen, om ni vill.

En vanlig dag i frilanslivet

Åt lunch med två kolleger idag. Förutom att det är trevligt är det också nyttigt att lufta frilanslivets glädjeämnen och sorger. Man får en känsla av att tillhöra något slags sammanhang, vilket är skönt när man mest annars sitter och nöter på egen hand.
Jag har också bokat in två intervjuer och sammanställt en bunt med underlag till revisorn. Förberett lite för nästa års versexpansion. Nu ska jag skriva en vers till en uppdragsgivare och sedan läsa, läsa, läsa.

Söndagsbilden: Levande röd

Levande röd

Se hur den rodnar och får en lyster,
slutar att hänga där mörk och dyster.
Himlen är svag för min vintersyster.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Dagens dagsvers: Skräckutvecklingen

Idag är det premiär för mina verser hos en helt ny uppdragsgivare - i ett nytt land! Jag debuterar nämligen som dagsversmakare i Hufvudstadsbladet i Helsingfors, Finlands största dagstidning på svenska. En väldigt bra och snygg tidning, som fått pris för sin fina utformning. Varje söndag kommer jag att skriva vers där. Jag är förstås mycket stolt. Särskilt roligt att skriva i en dagstidning igen, dagsversens ursprungliga miljö.
Under några år skrev jag sporadiskt vers i Upsala Nya Tidning, fint illustrerade av Stina Wollter och Peter Johnson. Roligast var det när Johannes Nesser var redaktör, sedan var det som att luften gick ur sidorna där verserna publicerades. Jag tröttnade till slut och vände mig mer mot fack- och förbundspressen, där energin och intresset var större.
Från och med årsskiftet kommer jag också att skriva dagsverser i minst tre svenska dagstidningar. Det är roligt att jobba för dagstidningar med sin särskilda puls, snabbhet och sina hängivna läsare. Jag länkar här på bloggen vartefter.
Här kan ni läsa versen "Skräckutvecklingen", se det fina utrymmet, layouten av versen och den fina presentationen av mig och mina verser i Hufvudstadsbladet.

Förortsdebatterar

Som det förortsbarn jag är har jag självklart läst Per Wirténs bok "Där jag kommer från - kriget mot förorten". En på många sätt intressant och välbehövlig bok i diskussionen om hur städer ser ut och varför. I synnerhet i Sverige och på Stockholms södra sida. Och en upprättelse för alla oss förortsbor som angripits och anonymiserats genom åren. Men det finns också invändningar att göra mot boken. Läs min artikel i LO-tidningen om boken här. Kommentaren under artikeln kommer att få ett svar av mig inom kort.

Ny hyllning av "Skarpt läge"

Ännu en hyllning av Föreningen Arbetarskrivares antologi "Skarpt läge - Nyvässade texter i tiden", som jag är redaktör för, publiceras i dagens Folkbladet. "Bland dessa 'nyvässade texter i tiden' finns det verkligen flera som har något angeläget att berätta" skriver recensenten och chefredaktören Christer Sandberg bland annat. Läs hela recensionen här.

Dagens dagsvers: Direktiv från direktören

I veckans nummer av LO-tidningen låter jag en missförstådd direktör komma till tals. Läs dagsversen Direktiv från direktören här.

Söndagsbilden: Gengångarblues

Gengångarblues

Snart är det ett nytt år igen,
vår värld ett öppet sår igen.
Vi undrar var vi står igen
och frågar hur vi mår igen.
När kommer det bli vår igen
då livskraften vi får igen
som människor som går igen?

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Dagens dagsvers: Försvarsstrategi

Hur man ska bemöta Sverigedemokraterna diskuteras flitigt. I nya numret av ST Press uppmärksammar jag hur TCO tar sig an problemet, något det kan ligga en del i:

När TCO träffar politiker ska även Sverigedemokraterna bjudas in. Men TCO ska aktivt arbeta mot de värderingar partiet står för.

Försvarsstrategi

När stöveltramp marscherat in
i maktens alla trappor,
då skyddar aldrig någonsin
mot vindens tänder i ditt skinn
de tjockaste av kappor.

Då finns just inget mer beslut,
får vi nog ha i minne,
än att försöka driva ut
det som redan är inne.
Vårt öppna, svenska vara
det måste vi nu klara
att verkligen försvara.

En för alltid försvunnen novell

Efter att ha ätit en trevlig lunch med en vän och kollega och sedan skrivit en riktigt fin vers ringde firman som kanske skulle kunna rädda innehållet i min kraschade hårddisk. (Ja, den la av i slutet av förra veckan.)Det kunde inte firman. Eventuellt kan någon annan firma göra det för en ganska stor summa. Det betyder att min påbörjade novell i samlingen jag jobbar med förmodligen är försvunnen för alltid. I och med att jag inte har sparat novellen någon annanstans. Ännu en novell ur samlingen, den gången helt färdigskriven, har gått samma väg tidigare. Det man inte har i huvudet får man ha i händerna. Bara att skriva om.

Dagens dagsvers: Efterlevandeskydd

I senaste numret av DIK forum (i papperstidningen föll sista raden tyvärr bort, men här följer den fullständiga versionen) lyder min dagsvers så här:

Antalet minnessidor över döda människor på nätet blir allt fler.

Efterlevandeskydd

Det är inte längre förmätet
att tro att rätt många ska minnas
din tid i vår värld någonstans.
Du tillhör inte majestätet
och får aldrig kändisens glans,
men minnenas trådar ska spinnas
ändå så du fastnar på nätet.
Nu räcker det nästan att finnas
för att folk ska tro att du fanns.

Söndagsbilden: Där snurrar Moder Jord

Där snurrar Moder Jord

Det sägs men stannar inte kvar vid ord:
Bland stumma stjärnor, kallare än snö
som bara flammar till när de ska dö;
emellan universums svarta hål
som gapar sina bottenlösa vrål,
där växer det, där snurrar Moder Jord.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Dagens dagsvers: Dialog om framtiden

Vuxna vill alltid prata om framtiden när det gäller ungdomar. Så här till exempel, återger jag i nya numret av Gaudeamus, när studenterna inte vill anamma det som anses vara framtiden.

Lektören, redaktören och författaren

Läst manus idag. Är klar med ett och sedan är det bara att sätta igång med nästa. Det ena är jag lektör för, det andra redaktör. Skillnaden är väl på ett ungefär att lektören läser lite mer tillbakalutat och ger en något mer allmän kritik. Medan redaktören arbetar mer med manuset, lutad över det. Knådar igenom hela manuset, medverkar mer. Har större ansvar. Jobbar med författaren.
Nyss tog jag en paus i lektörandet och skrev lite på novellsamlingen. Sedan är det dags att ge sig på redaktörandet med nästa manus. Det är tur att växelbruk är min melodi.

Wall Street, Wallenberg och Lars Forssell

Tog en paus från manusläsandet i eftermiddags och drällde runt på favoritantikvariatet och såg nya "Wall Street"-filmen på bio. Klart godkänt får den. Ögonen tårades flera gånger och sådana här filmer behöver vi se för att fortsätta begripa hur galen vår värld är. Att bygga en värld på girighet och skakiga spekulationer känns ju inte särskilt klokt. Filmen visar också att få av oss är utan skuld, vi är i stort sett alla med i lånandet och pengajakten. Det är svårt att stå utanför världen. Men vi kan också göra något åt alltihop. "Wall Street" hoppas på goda börsmäklare. Det räcker inte förstås. Men en början är det kanske. På tunnelbanan hem läste jag i min nyinköpta Lars Forssell-bok om revolution och Wallenberg, som "polat med Tubman" och "bolat med Krupp". Jag läser om Sverige, landet "där kanonen blommar".
Nej, vi kan nog inte enbart förlita oss på goda börsmäklare.

Estby Media på stan

Det är märkligt. När jag just nu bara har skrivbordsjobb, lektörsläsning och dagsversskriveri, måste jag hela dagen idag bege mig ut på stan och jobba. Elementen i skrivarlyans kåk ska justeras. Vilket betyder hantverkare hela dagen, avstängt vatten och avstängd värme. Inget annat val än att lämna skrivarlyan alltså.
Men dagen började inget vidare. När jag avslutat caféfrukosten krånglade det mobila bredbandet, begränsad åtkomst flinade det hur mycket jag än startade om modemet och nätet. När jag till slut helomstartat datorn gav modemet med sig. Så nu har jag fått i väg en vers till en uppdragsgivare och ska nu ägna mig åt läsningen.
Och förmodligen pausar jag med ett biobesök i eftermiddag.
Klart slut från Estby Medias mobila redaktion.

Söndagsbilden: Till Nelly Sachs, fyrtio år försent

Till Nelly Sachs, fyrtio år försent

De kunde inte skydda dig från alla tyskspioner
som följde dig med ögonen bland dina pelargoner.
Men gav dig sitt förnämsta pris, så ja vem hade trott:
de läser inte vad du skrev, men vet var du har bott.
Kom nu så går vi hand i hand, långt bort från detta land
från Sverige, Stockholm, Beckomberga och från Bergsundsstrand.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Dagens dagsvers: Utanförskaparna

Min dagsvers i nya numret av ST Press:

ST kräver att regeringen sätter stopp för utförsäkringarna och kritiserar regeringens höstbudget för att inte alls hjälpa människor i utanförskap.

Utanförskaparna

Vad bråkar ni och kritiserar för
när vi med våra händer sammetsmjuka
vill ställa människorna utanför?
Det tjänar inget till att alla gapar,
vi jobbar också fast vi är rätt sjuka
och lever utanför det som vi skapar.

Böcker till basar

Nu i eftermiddag ska jag träffa en kollega vars dotters klass ska ha en julbasar. Jag ska lämna över några av mina och farsans ungdomsböcker, som tillsammans med andra författares böcker ska säljas på basaren. Helst signerade ska det vara, så det är de nu.
Det är ju snart jul.

Frilanslivet - Det bästa med

Träffade en vän och åt lunch idag. Efteråt åkte jag till ett av mina favoritantikvariat och lufsade omkring där en stund. Rotade fram några böcker av Ivar Lo-Johansson jag inte redan hade och ett par till av Alf Henriksons versböcker.
Frilansandet är ett nötande, kvälls- och helgjobbande. Men det innebär också att man kan kliva in på ett antikvariat en eftermiddag och traska runt där så länge man behagar utan att någon jäkel har synpunkter på det. Tillsammans med att knalla på bio när man vill och ligga i soffan när man läser är det här kanske det bästa med frilanslivet.
Jag gillar det.

Gårdfarihandlare i ord

Frilansandet är att vara gårdfarihandlare i ord. Släpa omkring sin kärra från dörr till dörr och sälja sina ord till dem som öppnar. I min mormors lappska barndomsby drog en gårdfarihandlare runt med sina varor på tjugo-trettiotalet. Men jag slipper ge mig ut med kärran på hans leriga vägar i en sådan snöstorm som dragit över landet idag. Och rätt ofta öppnas dörrarna och nog går orden på min kärra åt. Gårdfarihandlaren i mormors by hette Piss-Viktor. Jag har det nog i mig från början.

Frilansveckan har börjat igen - med en paus

Som så ofta började frilansveckan med en sorts paus. Jag skrev klart ett lektörsutlåtande igår kväll och lät det ligga över natten. Justerade några småskavanker imorse och skickade iväg utlåtandet till uppdragsgivaren. Sedan infann sig pausen. Den där stunden av lugn man behöver för att känna att man gjort något färdigt, avslutat något. För att inte bara gå runt, runt - i ekorrhjulet eller upp och ner med sisyfosstenen. Sedan skrev jag ut ett nytt manus jag ska läsa under veckan. Och nu har jag satt mig för att skriva en vers jag ska skicka till en uppdragsgivare imorrn.

Söndagsbilden: Tystnaden mitt i

Tystnaden mitt i

Om du bara hade lite tid att vänta
på en tystnad mitt i dagens brus
skulle skogen mellan träden få en glänta
som när natten omsluter ett ljus.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Dagens dagsvers: Stridsfråga

I nya numret av LO-tidningen frågar jag verserat alla krigande och krigsförespråkare om freden.

Medan frilanslivet tänker på annat

Lämnade en krönika till en uppdragsgivare i fredags. Idag och resten av veckan blir det läsning av manus. Annars lever i huvudet en massa bokprojekt som får vänta lite med att bli färdigställda. De får ligga till sig helt enkelt. Mogna.

Söndagsbilden: Färgvalet

– Är ni färgad?
– Ja, jag är vit.

(Lasse O'Månsson)


Färgvalet

Du stannar vid de färger som du ser -
då blir vi bara färger, inget mer.
Men om du såg igenom och förbi
är vi ju alla röda inuti.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

En dag i Frilanslivet

Läst och varit på en pressvisning idag. Håller filmen hemlig än så länge och vad jag tyckte om den. Åt en sen lunch på Kulturhuset och läste lite mer. Måste läsa ut boken jag just nu håller på med och skriva om den för att sedan kunna sätta igång med ett manus. Sedan väntar ännu ett manus. De e mycke nu, men så ska det ju vara för frilansarn.
Min kära webbmaster har uppdaterat min hemsida (victorestby.se) idag också. Trevligt!

Läst på ETC, firar med sonett

Min intervju med Haedar Jahangiri är just nu en av de mest lästa texterna, och den mest kommenterade, på ETC:s hemsida. Det firar jag med att ikväll ha skrivit en sonett. Kanske kan den bli början till ett större projekt, vi får se. Har funderat på sonetten i några dagar. Men nu när jag satte mig och skrev gick det på en knapp timme. U läser den nu. Sedan får den ligga till sig ett bra tag. Kanske behöver den filas till här och där. Det får tiden avgöra.

Dagens dagsvers: Av yttersta jämvikt

I senaste numret av ST Press lyder min dagsvers så här:

Under förra året ökade kvinnors inkomster mer än mäns.

Av yttersta jämvikt

Tänk att man kan vinna
på att vara kvinna.

Att slippa byta kön
för att få högre lön.

Men till vad männen har
så är det en bit kvar.

En till stockholmare i världen

I sista intervjun i serien om stockholmare som varit med om världshändelser, som jag gjort för ETC, möter jag Haedar Jahangiri. Han var med om den iranska revolutionen 1978-1979. Fyra av hans syskon blev sedan mördade av Ayatollah Khomeinis regim. Själv klarade han sig undan att bli avrättad med en hårsmån. Läs intervjun här.

Söndagsbilden: Nonstop

Nonstop

Vi behöver inga hjältedåd,
inga underverk och stora ord
för att vi ska kunna andas.
Bara att vi i vart vindsförråd,
på var buss, och vid vart middagsbord
låter färgerna få blandas.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Dagens dagsvers: Självbedrägeriet

I senaste numret av DIK forum låter min dagsvers så här:

Att anlita en coach, stylist eller personal trainer har blivit allt vanligare.

Självbedrägeriet

Tänka sig att det en gång varit smalt,
och bara något att klandra,
detta att se till sig själv så totalt
att du har svårt att se andra.
Men just på det ska du satsa,
glöm detta nötta varandra.
Unna dig själv nu att platsa
i det här egna som blivit normalt.

Söndagsbilden: Sång från en perrong

Sång från en perrong

Du ängslas för allt som du äger och har;
och lämna det ska du en gång.
Men när du betraktar ett tågset som far
och du står där på din perrong
är fruktan din större för att lämnas kvar.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Stockholmare i världen

Igår skrev jag klart den sista intervjun i en serie jag gjort för ETC Stockholm. I serien har jag intervjuat stockholmare som varit med om världshändelser. En av intervjuerna i serien kan ni läsa här. Journalisterna Kristina Åberg (t.h.) och Sofie Nordström (t.v.) var tillsammans med en radiojournalist de enda svenskar som var med när Nelson Mandela släpptes ur fängelset 11 februari 1990 klockan 14.03. Sofie Nordström blev också första svensk att träffa Nelson Mandela i frihet. Och kunde ta en bild som sedan prydde omslaget till svenska upplagan av Nelson Mandelas memoarbok "Long Walk to Freedom".

Ny hyllningsrecension av "Skarpt läge"

Ibland, eller ja - ofta - tvivlar man på det man håller på med. Vad man skapat. Om det är bra eller inte, om det når fram till någon annan. Då är det skönt att det finns stunder när man slipper tvivla. Till exempel när man läser Bibliotekstjänsts recension av "min" antologi "Skarpt läge":

"Skarpt läge är den sjunde antologin som ges ut av Föreningen Arbetarskrivare, en förening för författare som skriver "med utgångspunkt i arbetet". Liksom tidigare samsas mer etablerade författare – exempelvis Aino Trosell, Maria Hamberg och Sven Wernström – med sådana som har skrivandet som hobby eller ännu väntar på sina genombrott. Dikterna och novellerna i samlingen håller genomgående hög kvalitet och många av dem är rent av mycket bra. Till den senare kategorin hör exempelvis Jane Moréns novell om klassamhällets återkomst, Betty och Klassklyftan, Jenny Wrangborgs dikt Löftet, som handlar om solidaritet samt Andreas Svanbergs novell Snyggt med solen, som skildrar städningen av en privatbostad. Tematiskt är dessa bidrag typiska för samlingen. De flesta texterna i Skarpt läge skildrar nämligen det moderna arbetslivet, det nygamla klassamhället och vår tids drömmar om ett bättre samhälle. Stilistiskt dominerar det realistiska berättandet, men de flesta författarna har också ett gott öra för språkets skönhetsvärden."

Inför veckans söndagsbild

Veckans bild från min briljanta fotografkompanjon José till Söndagsbilden har anlänt till min inbox. Som vanligt är det en överraskning när hans bild landar hos mig.
På bokmässan hittade jag boken "Björn Berg i Alf Henriksons sällskap", utgiven av Alf Henrikson-sällskapet. Där berättas bland annat hur Alf Henrikson fick för sig, efter en tid av samtal kring det gemensamma skapandet, att bara slänga över en bunt med verser för Björn Berg att illustrera.
José står fortfarande för excentriciteten i vårt samarbete. Och jag illustrerar hans bilder och inte tvärtom. Roligt, tycker jag. Ger mig vissa ramar att hålla mig inom, vilket gör det lättare att skriva. Och det är ju ändå min blogg och jag har den enväldiga kontrollen över slutresultatet.
Vi får se om jag någon gång kommer att behandla honom så kärleksfullt respektlöst som Alf Henrikson gjorde med Björn Berg och be José att efter eget huvud förse mina verser med "spralliga gubbar". Än så länge känns det avlägset.

Dagens dagsvers: Strömhoppslära

I nya numret av Gaudeamus tittar jag i min dagsvers på konsekvenserna av Stockholmspolitikernas gungiga bostadspolitik för stadens studenter. Läs dagsversen "Strömhoppslära" här.

Dagens dagsvers: Höstsonett till Justine

Här en sonett jag just skrev. Ibland måste man bara få ner och ut de där idéerna som samlas i skallen. Hade jag inte den möjligheten skulle jag bli galen.


Höstsonett till Justine

Den värmer dig så gott och varmt, Justine,
när hösten börjat släpa kring ditt tjäll
och världen mörknar och det drar mot kväll,
den handduken du snodde i Berlin

ifrån det klassiska Adlon Hotel
där världens stjärnor ju en gång tog in.
Du blir snart torrare och extra fin,
i spegeln ler en stjärnbeströdd modell.

Du torkar kroppen din och tänker på
att du frotterar dig med den frotté
som torkat Charlie Chaplins filmmustasch

och allting under Garbos negligé.
Att handdukar utsätts för visst slitage
på åttio år vill du inte förstå.

Söndagsbilden: En gång ska alla gråa träden

En gång ska alla gråa träden

En gång ska alla gråa träden falla.
Och om det inte sker på samma gång
ska ändå deras långa skuggor kalla
försvinna, inte några, utan alla.
Och då ska jorden fyllas utav sång.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Versmakandets märkvärdighet

Skrivit klart en dagsvers, som ska skickas till en tidning imorgon. Som vanligt får den ligga till sig över natten.
Skrev en vers igår till en annan tidning. Den versen fick med beröm godkänt. Som med det mesta man gör är versmakandet ett märkligt, märkvärdigt arbete. Gårdagens vers tog så pass mycket tankemöda och bökande att jag fick ge upp och gå och lägga mig. Den versen skrev jag alltså klart i förmiddags. Dagens vers skrev jag klart på någon timme. Plötsligt satt den bara där. Men imorgon bitti får vi se om jag fortfarande tycker att den fungerar. Fast jag tror det, det känns så. Och känslan brukar ha rätt.
Fick också klart med en ny versuppdragsgivare i eftermiddags. Från och med årsskiftet skriver jag för den tidningen, en dagstidning. Meddelar här på bloggen när den första versen är publicerad och finns att läsa.
Firar med att lyssna på Sven-Bertil Taube som sjunger två av mina stora diktarförebilder, Nils Ferlin och Evert Taube. Oj så bra! Hjärtesvärta och livsglädje i en enda rörande, skimrande röra.

Jordahl hyllar "Skarpt läge"

Författaren och journalisten Anneli Jordahl hyllar "Skarpt läge" i Malmö Fria tidning. Bland annat tror hon sig ha hittat nästa stora svenska arbetarförfattare i antologin. Vem? Läs recensionen här.

Söndagsbilden: Färglära

Färglära

Du ska måla hela världen
så att färgen syns och rinner.
Men hur mycket du än hinner
lyckas färga världen är den
snart på väg att flaga när den
vet att också du försvinner.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Dagens dagsvers: Pepp-polska till Sverige

I en vers i senaste numret av LO-tidningen peppar jag Sverige att med hjälp av allt det svenska vi fått från utlandet lära Sverigedemokraterna att dansa ut ur riksdagen. Läs versen här och inspireras.

Dagens dagsvers: Statsbärarna

I nya numret av ST Press hyllar jag, inspirerad av ett reportage i tidningen från riksdagen, alla dem som bär upp den svenska staten.

ST Press besöker i ett reportage riksdagshuset, där de anställda förbereder för anstormningen av nya ledamöter.

Statsbärarna

En förutsättning för de ledamöter
som har den största makten i vårt land
är ju att allt omkring dem tas omhand.
Att det finns de som arbetar och sköter
beräkningar och städning, säkerhet –
som svarar när en statsman inte vet,
som ser det som en statsman inte ser,
som städar upp när han har lortat ner.
Ett slitjobb i det tysta dag för dag,
så varje stort beslut till vårt behag
kan fattas på sitt rätta underlag.

Ännu en fin recension av "Skarpt läge"

Ännu en fin recension av Föreningen Arbetarskrivares antologi "Skarpt läge - Nyvässade texter", som jag är redaktör för, finns i nättidningen Alba. Ni kan läsa den här.

Dagens dagsvers: Tecken på språkutveckling

Ibland kan man misströsta och bli djupt misantropisk, men det kan vara bra att se utvecklingen inte bara går bakåt. Här min dagsvers i senaste DIK forum, en hyllning till dagens många kloka, fina småbarnsföräldrar:

Teckenspråkstolkar och logopeder har hittat en ny marknad. Hörande föräldralediga mammor och pappor som vill kommunicera med sina lika hörande ettåringar går på kurs för att lära sig teckenspråk.

Tecken på språkutveckling

Tänk, förr garanterades friden
i skolor, affärer och hem
av att barnen inte fick tjata.
Då tystades rappt hela striden
och varje antydan till bråk
med risknippe, rotting och rem,
och handflatans talande språk.
Idag tvärtom är han ju tvungen,
föräldern, att lyssna på ungen –
ja, innan hon ens lärt sig prata.
Dessutom kan läggas därtill det
att målsmän allt oftare vill det.
Ett framstegets tecken i tiden.

Söndagsbilden: Till en färgblind

Till en färgblind

Om du nu bara ville se var färg och var nyans
som världen har och våga ge nyanserna en chans
så fick de dig att inse vad du inte har förstått:
att ser du allt i svart och vitt blir livet bara grått.

Foto: José Figueroa
Poetisk tolkning: Victor Estby

De e mycke nu

Intensiv vecka. Gör tre intervjuer denna vecka till en intervjuserie. En av intervjuerna gjorde jag nu på eftermiddagen. Jag lägger upp länkar här på bloggen när de publiceras. Är också lektör för inte mindre än två manus just nu. Och på torsdag morgon åker jag och farsan ner till Bokmässan i Göteborg, där vi står i en monter och säljer våra ungdomsböcker. Vi säljer också antologin "Skarpt läge", som jag ju är redaktör för. "Skarpt läge" kommer också att lanseras från olika scener och montrar och genom olika aktiviteter. På mässan är det även release för Torgny Karnstedts nya roman "Tro, hopp och jävelskap", som jag också är redaktör för. Nog e de mycke nu.

Söndagsbilden: Träskalligt

Träskalligt

Det inpräntas i dig från när du är späd
att kvistarna jämt ska försvaras,
det kräver väl knappt att förklaras.
Men vem skulle samtidigt rikta kritik
mot att vi med människans udda logik
vill spara på kvistar och såga ner träd?

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Söndagsbildenprojektet växer

Nu har José Figueroa levererat bilden till veckans söndagsbild. Min tolkning och hans bild kan ni ta del av här på söndag. Jag räknade nyss ut att det här blir den 29:e sedan vi satte igång med vårt projekt "Söndagsbilden" i februari, där han skickar en stämningsfull bild på fredagen och som jag tolkar med en dikt på söndagen. Jag har också hunnit framträda med några av dikterna på Kulturhusets nya bibliotek vid Sergels torg i Stockholm och snart publiceras några av dikterna och bilderna i en litterär tidskrift. När numret kommer ut meddelar jag det här. För att läsa alla Söndagsbilderna vi hittills gjort - scrolla ner till etiketterna till höger och etiketten "Söndagsbilden" och klicka på den.

Tacksam att jag är författare

Vaknade inatt av regnet som hamrade över fönstret och fönsterblecket ackompanjerat av blixtljus och åskmuller. Men det var också en novell jag började skriva på här om dagen som började leva om i mig, rusade in genom drömmen och in i mitt vakna medvetande. Lämnade mig klarvaken, uppfylld av berättelser, glädjerus och svarta sorger. Det är märkligt att vara författare och både ett helvete och himmelrike. Men mest är jag tacksam för att jag kan formulera och hjälpa det svarta och ljusa som vill ut.

Spöklik författarbild

Rekommenderar Roman Polanskis film "The Ghost Writer", inte bara för att det är en underhållande luta-sig-tillbaka-i-bio-fåtöljen-film. Utan också för att den mitt i all Hollywood-överdriven konspirationsgalenskap säger något om författarens arbete. Hur många som har synpunkter på ens arbete och hur otacksamt det kan vara att skriva böcker. Och hur svårt det är att vara sann mot sitt arbete och sina idéer och kvaliteten. Kanske kan man se hela filmen som en metafor för författaryrket. Det finns hur som helst en skön galghumor i filmen ur författarperspektiv. Se den!

Dagens dagsvers: Överlärarens skolplan

Major Jan Björklund är en tacksam skolminister att granska i versform. Här kommer Victors vers "Överlärarens skolplan" i nya numret av Svenskläraren, kongenialt och briljant illustrerad av Max Entin.

Söndagsbilden: På spåret

På spåret

Så vart vi är på väg? Dit spåren för oss.
Och inte heller har vi när vi farit
en aning om var vi helt nyss har varit.
Men det är inte någonting som stör oss.

För viktigast för oss är att vi rör oss.
Och inte tänker vi på att det går
att se tillbaka, fram, och växla spår.
Det slipper vi när någon annan kör oss.

Vi är den sorten som idag är inne.

Men har du samma positiva sinne
finns en biljett du inte kan bli utan.

Den nya typen är vi tvivelsutan,
som inte lider av ett tappat minne
och undviker att se ut genom rutan.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Om författarens förnyelse och nöjdhet

Sitter och skriver på en novell. Den kan bli bra, men det är för tidigt att säga än. Men jag har i alla fall skrivit en och en halv sida.
Läste ett inlägg på Svensk Bokhandels blogg av redaktionssekreteraren Johanna Westlund om årets debutanter. Jag känner mig lite kluven kring det där med förnyelse. Jag har svårt att föreställa mig att någon författare kan se själv när hon eller han sitter och jobbar att orden på skärmen eller pappret skulle innebära någon sorts förnyelse för den svenska litteraturen. Inte sker det heller särskilt ofta. Jag tycker inte heller att det kan vara nödvändigt att varje bok ska var det, även om det inte är fel att försöka sträva efter att åtminstone försöka förnya sig själv. Och det är ju alltid bara andra som kan utse de där orden till något sådant, aldrig man själv. Men jag har också svårt att se att man som författare någonsin kan känna sig riktigt nöjd. Och jag tror att det är därför många författare fortsätter skriver nya böcker. Det bor en oro mellan orden, som man nog aldrig kan få att flytta. Det tillhör liksom jobbet till.

Dagens dagsvers: Att skjuta på brevbäraren

I nya numret av ST Press har jag med den här dagsversen:

Ett femtontal brevbärare i Södertälje vägrade dela ut flygblad från Nationaldemokraterna. Först sedan arbetsgivaren varnat brevbärarna delades flygbladen ut.

Att skjuta på brevbäraren

Men är det inte ett av livets måsten
att vägra gå omkring från port till port
och hjälpa till med hets mot folk som flytt?
Och borde inte detta ha betytt
att du har åstadkommit något stort
när du vill slippa bli en liten lort?
Istället får du när du inte lytt
en varning genast, som ett brev på Posten.

Mitt nya uppdrag: Månadens gadd

Har en ny versuppdragsgivare: Stockholms universitets studentkårs tidning Gaudeamus, "Gadden". En tidning med ett för mig passande perspektiv. Dessutom en tidning med anor - den har funnits sedan 1924 och under en period var det den enda tidning Jan Guillou var välkommen att skriva i. Och en ambitiös, snygg och innehållsrik tidning fortfarande, med nyheter, debatt, krönikor, noveller, kåserier, essäer, kalendarium, reportage, intervjuer och serier. I detta nummer görs också en valgenomgång, där tidningen granskat hur de politiska partierna vill fånga elevernas röster.

Min första vers med rubriken "Bostadspolitikernas studieplan", som behandlar den katastrofala bostadssituationen för landets studenter, kan ni läsa här. I Gaudeamus har mitt verseri fått en fin placering, på debattsidorna intill chefredaktörens krönika och en ny illustrerad vinjett: Månadens gadd.

Kunglig författarförebild

Läste ut Stephen Kings "Christine" idag. Och slås av att trots att han ofta slarvar med språket och att boken dräller av korrekturfel så fungerar det. Han vet hur man berättar en historia och fortsätter hålla läsaren intresserad. En god förebild för en författare, inte bara för mig utan också för författare som John Ajvide Lindqvist, Johan Theorin och Maria Sveland. Och säkert fler. Det finns alltid något nytt att upptäcka hos honom. Den här gången upptäckte jag hans feministiska ådra, som inte bara rör sig om den mordiska Plymouth-bilen Christine.
Steget till Aino Trosells "En gränslös kärlekshistoria" blir därför trots allt inte alltför lång.

Börjat med novellsamlingen igen

Efter ett längre uppehåll har jag återigen börjat jobba med novellsamlingen igen. Stommen är till stor del färdig, men det återstår att bygga ut det hela till en färdig bok. Jobba ut, jobba om och jobba fram. Ibland undrar man varför man håller på. Men trots mödan är det ändå något som driver på en. Och även om det verkar fjärran idag kommer det en dag då man är färdig. Ikväll har jag börjat om från början med en novell och jag tror att jag hittat tonen. Jag längtar tillbaka till den berättelsen och att göra den till något för andra att läsa. För trots vad någon snedseglande poet sa nyligen är det vad det handlar om: Att berätta något för någon annan. Och gärna mer än en, om det är möjligt.

Versförebilden Alf Henrikson

En av mina riktigt stora förebilder som versmakare är Alf Henrikson. Liksom Stig Dagerman och Tage Danielsson läste jag honom långt innan jag själv började skriva professionell dagsvers. Alf Henrikson är så klok och hans verser skrivs med varma, krumma händer. I hans värld vill man vara, där även det svåra och svarta har sina ljuspunkter, och det finns alltid något nytt att upptäcka hos och lära av honom. Här en fin liten, stor vers i samlingen "Tittut":

Uppåt väggarna

Tillvarons synliga brister
kan botas med papper och klister.
All världens bedrövlighet
döljs av en ny tapet.

Positivt om "Skarpt läge" i Sekotidningen

I senaste numret av Sekotidningen skriver chefredaktören Mats Andersson positivt om Föreningen Arbetarskrivares antologi "Skarpt läge" i en anmälan. Här finns anmälan (bläddra fram till sidan 34).

Söndagsbilden: Rödgrönt ljus

Rödgrönt ljus

När Henry Ford en gång i bilfabriken
med löpband, asfaltslack och tändningsnyckel
fick världen att bli hjul- och motorburen
och börja foga sig till biltrafiken,
så trodde han nog inte att naturen
idag fått oss att inse att tekniken
för framtiden istället är en cykel.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Hyllningsrecension i Dala-Demokraten

I Dala-Demokraten hyllas "Skarpt läge". Recensionen bär rubriken "Skarpt läge, en väckarklocka!" Boken får recensenten Ulf Lundén att drömma om att LO ska starta ett bokförlag. Roligt!

"Skarpt läge" hyllas i Fria tidningen

Föreningen Arbetarskrivares nya antologi "Skarpt läge", som jag är redaktör för, har fått sin första recension. Läs Hans Norebrinks hyllande recension i Fria tidningen här.

Release för "Skarpt läge" ikväll!

Ikväll mellan 18.00 och 20.30 är det releasefest i Stockholm för Föreningen Arbetarskrivares nya antologi "Skarpt läge", som jag är redaktör för. För mer info om festen, besök Arbetarskrivarnas hemsida och klicka på "Kalendarium" i vänstermenyn. Samtidigt passar föreningen på att fira att den funnits i 20 år.

Framträdde på Kulturhuset igår

Igår morse läste jag dagsverser och Söndagsbildendikter på Kulturhusets nya poesiscen. Det var faktiskt premiären för höstens frukostpoesi i husets nya bibliotek nere vid "Plattan". Roligt och hedrande, förstås. Fick en hel del skratt och leenden och en del av de allvarligare dikterna vidrörde nog ett och annat hjärta. Det var ett tag sedan jag läste dikter inför publik. Hade glömt vilken lyckochock man får efteråt. I alla fall när det går bra. Scenpersonens belöning: Man berör och folk tycker om en.
Efteråt gick jag, trots att jag är lite trött efter senaste dagarnas halsont och hängighet, och köpte en kasse poesiböcker på ett antikvariat. Sedan satt jag och läste och njöt hela eftermiddagen och kvällen.

Söndagsbilden: Efter regnet

Efter regnet

Det finns nog inte någonting som världen mer förlåter –
från människa till berg och stad
och ner till allra minsta blad –
än himlen ovanför allt, när den inte längre gråter.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Dagens dagsvers: Kandidatkantaten

I nya numret av DIK forum finns den här dagsversen av mig:

Flera personer med DIK-yrken kandiderar till riksdagen.

Kandidatkantaten

Om den är alltför klen, kontakten,
till allra högsta ledningen
där andra nu bestämmer takten
i ditt och alla andras liv
så kanske ett alternativ
kan vara att du själv tar makten.
Men kom ihåg anledningen.

Dagens dagsvers: Statsbudsvisan

I senaste numret av ST Press lyder min dagsvers sålunda:

Staten spenderar miljonbelopp på Almedalsveckan. Omkring 40 myndigheter har, trots sparbeting, satsat på att synas i Visby i sommar.

Statsbudsvisan

Så klart att det insäljs och svassas
och svängs i de djärvaste svängar,
och självklart så kostar det pengar,
när samhället marknadsanpassas.
Det är ju trots allt rätt så svårt
att få retoriken att klaffa,
som hur man ska få oss att skaffa
allt detta som redan är vårt.

Dagens dagsvers: Kebnekaise

I veckans nummer av LO-tidningen presenteras min dagsvers under rubriken "Estby på topp". Ja, eller rättare sagt i nätversionen. Här kan ni läsa versen, som hittar en politisk utveckling även i att Sveriges högsta berg krymper. Nog är det valtider alltid.

Söndagsbilden: Avtryck

Avtryck

När du har lämnat mig och tagit allt vi har
så har jag ändå nåt som du har lämnat kvar.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Skarpt läge både här och där

Nu har Föreningen Arbetarskrivares antologi "Skarpt läge", som jag är redaktör för, börjat synas här och där och här och där. Roligt!

Första arbetsdagen slutade i Skymningslandet

Första arbetsdagen efter semestern var som en semesterdag. Skickade en vers till LO-tidningen och mailade med Torgny Karnstedt, vars nya roman jag är redaktör för. Romanen skickades till tryckeriet imorse. Och så pillade jag med lite annat.

Var ikväll med U och tittade på "Inception". Lite som om Sigmund Freud och James Bond gått vilse i Astrid Lindgrens "Skymningslandet". Och lite för många logiska luckor för att allt det ologiska skulle bli logiskt. Vissa poänger hade den dock och spänning är de ju bra på, amerikanerna. Men sammantaget: Nja.

Söndagsbilden: Hon som vi kallar Livet

Hon som vi kallar Livet

Ur fällda träd och nedbränd mark,
ur snö och ismassivet,
ur vätan och ur allting torrt,
ur allt som vi har kastat bort
och allting övergivet.
Där tränger hon fram lika stark,
hon som vi kallar Livet.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Nu kan man beställa "min" antologi

Nu kan man beställa Föreningen Arbetarskrivares antologi, "Skarpt läge - Nyvässade texter i tiden", som jag är redaktör för. Titta in här och klicka sedan på "Skarpt läge" till vänster. Bidrag finns från författare som Sven Wernström, Aino Trosell, Torgny Karnstedt, Jenny Wrangborg och Maria Hamberg.

Hon hjälper utsatta kvinnor vidare

Nu ligger min intervju med ordföranden för kvinnojouren Regnbågen i Botkyrka på ETC Stockholms hemsida. Johanna Hammarström växte upp i det ockuperade Holland under andra världskriget och vet hur det är att sakna mänskliga rättigheter.

Söndagsbilden: Under världens tak

Under världens tak

På världens tak så stirrar vi tills ögonen blir vinda.
Sen ser vi inte nånting mer, för vi har blivit blinda
för att det aldrig funkar så att taket bara är,
det måste också finnas nåt som håller taket där.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Hypnotiserande hypnotisör

Har just läst ut Lars Keplers (Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril) "Hypnotisören". Visst var den spännande, åtminstone tidvis. Jag tycker också om att boken till viss del komplicerar bilden av brottslingar. Men det är svårt att engagera sig i personerna. De är liksom ihåliga, tomma dockor som flyttas hit och dit. Dels är det vad som gör att jag somnar om och om igen när jag läser. En hypnotiserande hypnotisör, men kanske inte på det vis författarna tänkt sig. Dels är det bokens slarviga språk. Det dräller av plötsligt och onödiga adjektiv. Brist på gestaltning, alltså. Vilket också gör att boken ofta tappar tempo, trots att intrigen och idén är intressant. Jag känner igen den kalla människorbeskrivningen från en av Alexander Andorihls böcker som jag läst och recenserat tidigare i en tidning. Han lyckades inte heller då skapa något engagemang kring sina karaktärer och beskrev dem i termer av kallblodiga djur och döda ting. Det skapar en ganska obehaglig känsla, mest inför författaren. Och det antar jag inte varit meningen.

"Hypnotisören" är också omotiverat lång och hade kunnat kapas med åtminstone hundra sidor. Det hade kunnat hjälpa läsarintresset och spänningen lite på traven.

Söndagsbilden: Grenverket

Grenverket

Vi klänger där ovanför stupen
och störtar ibland ner som stenar.
Men kan återvända från djupen
och hänga där på våra grenar
som håller oss kvar. Och förenar.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Söndagsbilden: Ända opp

Ända opp

Du sträcker på dig ända opp,
så långt som du behöver.
Tills du har nått din högsta topp
och alltihop är över.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Systrarna Olssons viscafé

Idag, söndag, mellan 16 och 19 är U och hennes syster H värdar för ett viscafé i Tanto på Södermalm i Stockholm. Förmodligen kommer de två låttexter jag tidigare nämnt att jag skrivit senaste tiden att framföras för första gången i Stockholm. Det blev ju fint väder, trots allt. Så kom dit! Ta en öl eller ett glas vi och lyssna på fin utomhusmusik!

Dagens dagsvers: Huvudlöst

Kvarlevorna av den aboriginkrigare som sköts till döds efter att ha försvarat sitt land mot brittiska bosättare begravdes under lördagen i Australien. Yagan, ledaren av Noongar-stammen i västra Australien, dog efter att ha blivit skjuten av en 18-årig brittisk bosättare 1833. Hans huvud skickades till England där det undersöktes och ställdes ut på museum och senare begravdes, skriver Dagens Nyheter.


Huvudlöst

Tänk du som en gång har besökt
ett land som inte är ditt eget
och där sedan tagit ett liv
med bosättarens rena feghet.

Och ifrån den livlösa kroppen
avskilt och stulit huvudknoppen
och skickat den att undersökas
i ditt gamla hemlands arkiv.

För att någon gång efterhand
i jorden där bara nedbökas -
en knopp som skulle eftersökas,
vars ägare slogs för sitt land.

Men du som har tänkt sådär trögt
har aldrig blivit undersökt.

Söndagsbilden: Svensk sommarsång

Svensk sommarsång

När ormbunken på toppen ännu rister
och slår opp sina små och gröna vingar
så kan man vänta med att vara bister
om man nu inte är svensk statsminister
med ögonen omgärdade av ringar.
Då ser man kanske mer ändå att trösten
finns i att allt kan vara slut till hösten.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Låttexten klar!

Jodå. Det blev en låttext. Ska möjligen framföras snart av U. Dock fick den byta namn från "Fittja äng" till "Sätra äng" på grund av mångas snuskiga fantasiser. Ännu en faktor att ta hänsyn till för låtplitaren Estby.

Låttextskrivare Estby

U har uppmuntrat mig att skriva mitt livs andra specifika låttext. Den första var en svensk tolkning av Don Gibsons "Sea of Heartbreak" (mest känd för tolkningen av Johnny Cash), som jag skrev för några veckor sedan. Nästa är en svensk tolkning av Stings "Fields of Gold". Otroligt minimalistiskt och petigt arbete även för en dagsverspoet. Man lär sig hur många smaker ett ord har och hur annorlunda det kan smaka bara man byter en ändelse. Men framför allt lär jag mig den svåra processen att kombinera textens rytm och melodi med en sångarmuns. Har tidigare skrivit en hel del vistexter vid födelsedagar och revyer. Men det här är något annat. Lite som att börja i en ny skola.

Söndagsbilden: Sommarkort

Sommarkort

Vi rusade fram genom gräset,
ikapp under sommarlovssolen.
Omkring sökte humlor violen
som slagit sin doft över näset.
Det luktade sommar och hav
och var som att öppna en grav
när all vinterns makt var förbi
och vi döda vaknat till liv,
som bilder från ett negativ.
I vågornas dans dök vi i.
Vi vet inte alls hur det hände,
men när vi till slut återvände
var sommarens tålamod slut.
Den hade redan gett sig av,
det såg vi i cyklarnas nav,
där ekrarna strålade ut.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Mästarberättaren

Här kan ni läsa min intervju med flerfaldiga Stockholms- och Sverigemästaren i muntligt berättande Pelle Olsson. Han är med och arrangerar berättarfestivalen Berättarnas torg på Brända tomten i Gamla stan 28 juni-11 juli.

En av Pockettidningen R:s bästa texter

Här kan ni läsa en av Pockettidningen R:s jubileumsnummers absolut bästa texter. Skriven av Åsa Petersen, tidigare ledarskribent på Aftonbladet, idag frilansjournalist och skriver bland annat ledarkrönikor i Norrländska Socialdemokraten.
Läs Åsas Pockettidningen R-text! Gör det!

R som i uppmäRksammat

Både "mitt" jubileumsnummer om Pockettidningen R:s 40 år (Pockettidningen R nr 1-2 2010) och numret där Barbro Printz samlat dikter från fångar sedan sjuttiotalet fram till idag(Pockettidningen R nr 3 2010) har börjat uppmärksammas. Här kan ni läsa den hittills bästa reflektionen kring jubileumsnumret och här en fin och maffig text om fångdiktnumret. Kul!
Här kan ni också läsa LO-tidningens kulturredaktör John Swedenmarks dagsfärska radikala kulturpolitiska reformförslag, med anledning av hans läsning av Pockettidningen R:s jubileumsnummer.
Jag säger: Varför inte?! När kan vi börja?
Vad säger ni?

Dagens dagsvers: Kursardemokraterna

I sista dagsversen i ST Press innan sommaren får sig KD:s försäljningspanik en känga av mig:

KD vill fortsätta utförsäljningen av statliga bolag. På listan finns Posten Norden, Lernia, Nordea, Telia Sonera och Arbetslivsresurs.

Kursardemokraterna

För somliga är politiken
att vara de svagas försvar
och styra det så i praktiken
att rättvisa finns för envar
med alla resurser du har.
För andra så är politiken
blott siffrorna i statistiken.
Då går dina riksdagsbeslut
tvärtom ut på att sälja slut
på allt innan du åker ut.

Dagens dagsvers: Sansbalansen

Här kan ni läsa min senaste dagsvers. Kanske kan den ge alla dem som de senaste månaderna efterfrågat en sansad debatt en tankeställare.

Komikern - självklar bidragstagare

Varför nekar vi numera konstnärer statligt stöd när landets mest välbärgade och välbetalda komiker Carl Gustaf Bernadotte självklart får statligt bidrag? Och inte bara han, utan hela hans familj. Han roar och underhåller oss kungligt, det medges. Men det gör väl konstnärer som Clownen Manne och Carl Johan De Geer också (jojo, de har statlig konstnärslön, men de skulle aldrig ha fått det från och med nu)? Varför värderar vi komiker högre än konstnärer? Deesutom är komikern ifråga, som synes, tämligen välsponsrad vårt statliga bidrag förutan.