Dagens dagsvers: Manweaken

Min vers i senaste numret av Arbetaren Zenit är en kommentar till att bemanningsföretaget Manpower vill kunna sprida uppgifter om jobbsökande, där bland annat medlemskap i facket finns med.

Manweaken

Bemanningen som inte alls bemannar,
som tvärtom gör att människorna stannar.
En makt som gör precis som den behagar,
så ingen längre strider eller klagar.
Då gäller inga regler eller lagar.
Då har man fått en styrka som försvagar.

Butler? Nej, porter.

Har Ilija Batljan börjat jobba på Centralen?
- Ett järn, tack!
- En porter från Jernhusen, kanske?

Dagens dagsvers: Eftertanke inför det nya

Nya numret av Svenskläraren inleder jag med följande "inkastarvers", som kan sjungas till en melodi av Mikael Wiehe:

Eftertanke inför det nya
(mel. Ska nya röster sjunga)

Det är rätt svårt att tänka
när allt blir som förbytt
att en gång var det gamla
ju också lika nytt.

Och självklart är det viktigt
vid varje ny epok
att de som lär och lär ut
kan tala samma språk.

Om vi i denna era,
när bäst är först till kvarn,
då bara inte glömmer
att barn får vara barn.

Söndagsbilden: Genom gallret

Genom gallret

Jag skulle inte suttit i en cell
och räknat timmarna tills det blir kväll.
Men våren skulle omge mig med scilla.
Jag hade aldrig gjort nån mänska illa.
Och tänk all kärlek våren skulle slösa
på barn jag inte gjort föräldralösa.
Och himmelsblått, oändligt, vart jag såg,
i stänk från solen kring mig där jag låg.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Dagens dagsvers: Förtryckarförmedling

En liten påskpresent på Arbetaren Zenits hemsida är min veckovers "Förtryckarförmedling". En vers inspirerad av att Moammar Khadaffis trupper angriper livsmedelsproduktionen i den libyska staden Misrata och bristen på mat och medicin för stadens civila är allt mer skriande. Regeringsarmén skickar även iväg klusterbomber som främst dödar barn. Samtidigt försöker USA hitta ett land som kan erbjuda Khadaffi en tillflykt. Versen kan man läsa här.

Frilanspennan hålls igång

Snart på väg till en intervju. Skriver på en annan och växlar med att läsa ett bokmanus. Ingen dagsvers att skriva idag, men imorrn ska en plitas. Frilanspennan hålls igång medan författarpennan vilar.

Dagens dagsvers: Hemläxa för hemlösa och studenter

I nya numret av studenttidningen Gaudeamus diktar jag fram en samhällets läxa för landets husvilla grupper. Under vinjetten "Månadens gadd" presenteras "Hemläxa för hemlösa och studenter" här.

Söndagsbilden: Tills alltihopa börjar om

Tills alltihopa börjar om

Ur mörkret tränger vi, och då blir sen.
Ibland är vi där allt är vitt som snö,
dit kan vi längta så att vi kan dö.
Tills alltihopa börjar om igen.

Foto: José Figueroa
Poetisk tolkning: Victor Estby

Dagens dagsvers: Internutbildning

Nya numret av ST Press kom idag. Min dagsvers i numret lyder sålunda:

Allt fler intagna utbildar sig under tiden i fängelse.

Internutbildning

Nu har du slutat se hur gallret målar ränder
i taket och tvärs över väggen din.
Och det är inte längre där din tanke vänder
när du har hittat mera att ta in.

Det är förunderligt när något sådant händer –
att tiden här nu börjat att ta slut.
Snart har du lärt dig hur du aldrig återvänder
istället för att bara härda ut.

Dagens dagsvers: En sann diktator

I veckans Arbetaren Zenit uppmärksammar jag att Egyptens exdikator Hosni Mubarak uttalat sig för första gången sedan han störtades i februari. Apropå att han säger sig vara ett offer för förtal skrev jag versen "En sann dikator", som går att läsa här.

Att vila och hålla verktygen vassa

De här dagarna får novellsamlingen vila. Veckan fylld av frilansarbete. Tre verser levererade på lika många dagar. Det skulle inte vara något problem att skriva en om dagen, som jag gjorde ett tag här på bloggen. Jag tror att det var kåserilegenden Eld, Erik Lundegård, som sa att det var svårare att leverera text en gång i veckan än varje dag. Jag förstår vad han menar: Man håller verktygen igång om man använder dem dagligen, de slöar till sig när man brukar dem mer sällan. Och man har liksom en större närhet till flödet. Och det gör helt enkelt inte lika mycket om allt inte blir jättebra, för mer blir ju bra ändå. Ingen dagsversmakare - inte ens Stig Dagerman, Tage Danielsson eller Alf Henrikson - skrev fantastiskt varje gång. Men Dagerman och Henrikson gjorde det oftare, eftersom de publicerade sig varje dag. Det räcker inte för att skriva makalös vers, men det underlättar.
Novellerna då? Jo, där rostar också verktygen när man inte använder dem. Men det är en process på längre sikt, på alla vis. Det tar längre tid att skriva en bok och det tar längre tid för verktygen att förlora skärpan. Dessutom är att skriva en bok så mycket mer än att bara sitta vid tangentbordet, även om det förstås är den viktigaste delen av arbetet - annars blir det ju ingen bok. Men att gå ifrån och göra andra saker är också viktiga för att bearbeta tankar och lösa problem. Och medan man går ifrån och tänker kan man passa på att se till att göra sig själv och hemmet renare. Eller se sig om i världen.

Söndagsbilden: Dag snart

Dag snart

Du vrider dig i gryningstimman,

när natten vill släppa sitt tag.

Du svär mot den gyllene strimman

som viskar att snart är det dag.

Du längtar tillbaka till natten,

i dagen finns inget förlåt.

Den häver sig över ditt vatten,

den är inget att göra åt.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Frilanslivet lever vidare

Söndagsbilden har anlänt från José och jag har gjort en poetisk texttolkning av hans bild. Låter den vila över natten, så får vi se om den håller för publicering imorgon. Nästa vecka blir intensiv med tre dagsverslämningar och två intervjulämningar. Då börjar också redaktöra ett nytt manus för en bok som ska komma ut i början av sommaren. Frilanslivet lever i allra högsta grad. Får se om jag hinner skriva vidare på novellen jag jobbat med en tid också, men förmodligen får den vila.

Dagens dagsvers: Planekonomi

I nya Arbetaren Zenit visar jag att Sverige har planekonomi. Veckans vers i tidningen, "Planekonomi", kan man läsa här.

Frilanslivet och författarskapet tuffar på

Har gjort en intervju idag och just skrivit klart en dagsvers, som ska levereras imorrn. Sålde också in en idé till en artikel till en tredje uppdragsgivare. Har inte fått något skrivit på novellen jag just nu jobbar med, men ska försöka få till några rader innan jag låter datorn vila för ikväll. På Författarcoachens blogg hittade jag igår en digital äggklocka, ställd på fem minuter. Ett knep för att ge sig själv en minideadline och få ner lite bokstäver i det där vita fältet. Frilanslivet och författarskapet tuffar på.

Gästdiktar om våren

Nu gästdiktar jag på författarkollegan Maria Silvias hemsida. Där har hon en gästpoet i månaden som skriver en dikt. I april är jag alltså gästpoet där. Väkommen dit!

Författarvännerna och skrivdagen

Idag har jag en hel dag av skrivande framför mig. Senaste dagarna har jag läst en del av författarvänner: "Skammens boning" av Doris Dahlin och "Kaneltimmen" av Jane Morén. Tyckte om båda, på olika vis.

Båda är självbiografiska:

"Skammens boning" en personligt skriven berättelse om en uppväxt i en tandstatuslåg värld med skam, skräck mitt i välfärdssverige. Meningar som knutna nävar. Jag fick ofta ta pauser, men kastade mig snart över boken igen. Här finns också berättelsen om det som kan orka växa ur kyla, fattigdom och fylla. En liten flicka med sorgsna ögon och trasiga tänder i sin slutna mun blev en framgångsrik författare som tagit makten över berättelsen om sitt liv.

"Kaneltimmen" öppnar dörrarna till det Södermalm som finns där bakom fasaderna, i den förtvinade, förtvivlade ålderdomen. Människor som vill ta livet av sig, tror att de vill ta livet av sig och de som gör det. Och mitt i all sorg över det som försvunnit och snart ska vara över: Skratt, leenden, gemensamma korsordslösningar och småprat. Smekningar, yrkesstolta värkande ryggar och kärleksvarma ögon. Så fick hemtjänstens vårdade och vårdande också sin bok, som visar att de finns och vilka de är.

Nu har jag mer energi att fortsätta med mitt eget skrivande.

Söndagsbilden: Kom med mig som första gången

Kom med mig som första gången

Kom, följ med mig ut till havs,

vinden vinkar, isen lättar.

Där är ljuset, där är sången,

där är våren inte fången.

Kom med mig som första gången,

utan sår och fylletjafs,

bröst som ler och ord som hettar.

Kom med mig till soluppgången.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Från KB till KB

En gång skulle jag och en vän och bokjournalistkollega på en pressfrukost Albert Bonniers förlag höll på KB. När det var fem minuter kvar och vännen fortfarande inte syntes till ringde jag. Det visade sig att hon stod utanför KB. Men inte Kungliga Biblioteket i Humlegården, utan Konstnärsbaren vid Norrmalmstorg.

- Du sa ju KB! sa hon.

För mig var det självklart att en bokjournalist uppväxt i Stockholm associerade KB i första hand med Humlegården. Sedan kom hon rusande, längre är det tack och lov inte mellan KB och KB, och något försenade klev vi in på pressfrukosten.

Imorse gjorde jag en intervju på KB i Humlegården och i eftermiddag ska jag på ett redaktionsmöte på KB vid Norrmalmstorg.

Livet går i cirklar, ibland under en enda dag.