Roligt med politik, trots allt!

Som jag trodde kan det bli ett regeringsskifte. Efter kvällens partiledardebatt känner jag mig upprymd. Äntligen lite ideologi i debatten!
Och förhoppningsvis förpassas Göran Hägglunds pinsamma 1800-talsparti till de historiska arkiven nu. Han har fört en krampaktig kamp länge och det är smått rörande att se honom fortsätta skylla sina misstag på alla andra än sig själv. Är det inte finanskrisen eller kulturarbetarna så är det oppositionen. En mer ansvarslös minister är svår att tänka sig. Åker han ur riksdagen kommer han skylla på väljarna.
Maud Olofsson kan nog få en rejäl match från nya Landsbygdsdemokraterna. En ganska logisk utveckling när Centerpartiet flyttat till Stureplan. Och Jan Björklund låter alltmer som Bert Karlsson - och då tänker jag inte bara på hästhandlarrösten. Förmodligen skulle Bert Karlssons främlingsfientliga parti Ny Demokrati också ha velat bombat Afghanistan med samma iver.

Redaktörssöndag och sedan partiledardebatt

Läser antologitexter och ger respons. Det är lite pysslande hit och dit, bollande och småtrollande.
Tänkte titta på partiledardebatten på TV sedan. Hoppet för partipolitiken lever fortfarande, trots allt.

Kultur som skänker mig hoppet tillbaka

Satt och deppade lite vid lunchtid idag över hur all politik går mot mitten. Ungefär som att inget fortsätter att vara varmt eller kallt. Allt går mot det ljumma. Och att det känns ganska meningslöst med politik när den samlade svenska vänstern blir något slags moderaterna light, som försvarar sin värld av banklån och bostadsrätter. En värld där man inte vill konfronteras med psykiskt sjuka människor, människor utan hem eller människor som har ett missbruk. Så hittar jag lite tröst i den av borgerliga makthavare så förhatade kulturen. Kulturen som de aldrig har begripit för att den inte låter sig inordnas i deras desperata marknadsekonomiska kolumner. Kultur kan förändra, kultur kan få en att återigen känna varför man går upp ur sängen på morgonen, kultur kan ge en hoppet tillbaka. Lyssna och öppna era hjärtan.

Ta en tur till Kärrorp

Nu ligger mitt och mästerfotograf José Figueroas sista reportage i serien "Förortsfärgarna" uppe på ETC:s hemsida. Ta en tur till Kärrtorp med oss här.

Foto: José Figueroa

Trevlig arbetsfredag på det hela taget

En trevlig arbetsfredag på det hela taget, skulle Ture Sventon ha uttryckt det. Ett reportage i ETC och en vers i LO-tidningen. Ett större jobb bekräftat. En vers okejad av en annan uppdragsgivare och en ny insåld idé. Lite snack med en briljant frilanskollega. Nu ska jag dricka ur kaffet, äta upp kakan, redaktöra lite och sedan ta helg.

När man skickat text

Dragit iväg två dagsverser den här veckan. En av dem nu på morgonen. Det är en skön känsla att gå upp på morgonen och läsa det man skrivit, eventuellt peta lite i det och sedan skicka iväg. Det är få känslor som kan tävla med att vara färdig med en text man är någorlunda nöjd med. Då tar man sig en kopp te och lägger sig på soffan och läser klart morgontidningen.

Jag - en kreativ bloggare

Har fått en fin bloggutmärkelse av bloggkompisen Eva Bergsten Sundberg, som driver bloggen Granne med potatisodlaren. Motiveringen lyder:

"för att han berättar så bra om sitt liv som frilansande skribent och förgyller mina dagar med sina dagsverser."

Stort tack, Eva! Jag blev jätteglad. Alltid roligt att få uppskattning för sitt pysslande och roligt om det innebär skillnad för någon annan.
Det här är ett slags vandringsutmärkelse, där den som får den ska berätta sju okända saker om sig själv. Och överlämna priset till sju bloggare man själv gillar.

Sju saker inte alla vet om mig:

1) Jag är en hejare på att vissla utan att det syns.
2) Jag är en hyfsad imitatör.
3) Jag är en motorisk idiot. Försökte lära mig spela piano i tio år utan att lyckas.
4) Har sprungit 60 meter på strax under 9 sekunder.
5) Fått ett mail från Birgitta Stenberg, där hon kallade mig "du omättlige".
6) Har varit nära att drunkna tre gånger.
7) Var under en period flitig statist i svenska filmer och TV-serier. Bland annat i "Fiendens fiende" och omistliga filmer som "Ellinors bröllop" och "Pillertrillaren".

Här är sju bloggar jag vill ge utmärkelsen "Kreativ blogger", utan inbördes rangordning:

ur Franks perspektiv
För att han, trots sin ringa ålder, lyckas göra en så rolig och charmig blogg av sitt lilla-stora vardagsliv. För att han kan hitta stort underhållningsvärde i en så trivial sak som en plastsked. För att han berättar så generöst och är så fantastiskt rar när han ler och skrattar åt sin värld. För att han lyckas behålla sin nyfikenhet. För att han gör en glad.

Daniel Åberg
För en synnerligen kunnig, lärorik och mycket generös blogg. Som gett en intressant inblick i den svåra, äventyrliga resan fram till bok nummer två.

Jane Morén - Poesi & bilder
För de vackra bilderna med sådan skärpa att det ofta gör ont. För poesin som är så hudnära. För de samhällsengagerade texterna som känns så rakt ur hjärtat skrivna.

Aino Trosell
För sina givmilda tvärsnitt ur författarskapet, för övrigt ett av Sveriges bästa. Och för att bloggen är så rolig, sprudlande och skönt förbannad.

Evas värld
För att det är den mest generösa, produktiva och humanistiska blogg jag känner till. En fin och svåröverträffad mötesplats för alla oss udda existenser, skribenter och textintresserade, på Internet.

Granne med potatisodlaren
För en blogg med fina, ljusa och mörka bilder av Norrland. Och med varmt skimrande vardagstexter. En bättre ambassadör för Norrbotten kan jag inte tänka mig.

Stefan Estbys kommentarer
För att farsan alltid är bäst och roligast. Som en uppmuntran att uppdatera bloggen oftare. Eftersom världen behöver mer Stefan-Estby-drastiska kommentarer.

Mitt 501:a inlägg - hyllning till U!

Det här är mitt 501:a inlägg här på bloggen. Tänkte med det hylla min underbara U, som innan hon gick till jobbet imorse läste igenom dagsversen jag skulle skicka senare idag. Hon läste med varma ögon ("Jättebra!" inledde hon kritiken med.) och pekade sedan på versens två akilleshälar. Senare på förmiddagen ringde hon och frågade om jag blivit ledsen för kritiken. Men jag svarade förstås att hon hittat två svagheter och att jag var väldigt tacksam för det. Inget går upp mot varmsynt, hård kritik från en som vill en väl.

Knarket ger Stockholm nya dimensioner

Läser i Dagens Nyheter om den omfattande narkotikasmugglingen till Stockholm de senaste åren och tänker att både Årsta Partihallar och Glädjens trafikplats nu fått nya betydelser och dimensioner.

Två briljanta författarcitat

Läser idag två briljanta citat från två författare. Bob Hansson, som lämnar bokförlaget Wahlström & Widstrand för Ordfront Förlag motiverar bland annat bytet så här i Dagens Nyheter:

"Fast jag har länge tyckt att det har varit lite märkligt att som vänster ligga hos ett stort mediekonglomerat, där vinsten går till en rik familj med många hus och höga hattar."

Det andra citatet står LO-tidningens kulturredaktör, tillika översättare och författare, John Swedenmark, för på tidningens hemsida. Han har varit på seminarium, som diskuterar arbetarlitteratur och invandrarlitteraur och i sin recension av seminariet konstaterar han bland annat:

"...att vara författare är alltid att vara annorlunda. (Utom de dåliga författarna då...)"

Undergång som ger gott humör

Ikväll såg U och jag "Vägen". Tycker att den funkade riktigt bra som eget konstnärligt verk vid sidan av Cormac McCarthys mästerliga roman. U och jag vacklade ur bion, tagna, och log mot Götgatans alla ljus, hus, bilar, träd och människor. För hur grå och kall denna vinter än är så är det inte slutet på vår värld vi traskar omkring i. Det är märkligt hur gott humör man kan bli på av att se en undergångsfilm.

En halvårings äventyr

Min nya favoritblogg är ur Franks perspektiv, där en liten klok pojke - särskilt för sin ålder -berättar om sin vardag. Och fast han inte ens är ett år gammal har han redan varit med om de mest hiskeliga och roliga äventyr.

Biopaus i frilansandet

Det sköna med frilanslivet är att man kan jobba klart och ta paus. Sedan 4 januari har jag -förutom redaktörandet - levererat tre reportage, tre dagsverser och sålt in ett gäng jobbidéer. Har ytterligare några på gång och ska fila vidare på ett bokmanus och farsans och mitt. Så i eftermiddags hade jag jobbat klart för några timmar och gick på bio. Såg "Fish tank", som jag tyckte om. Den hade både kvalitet och folklighet. En kombination jag gillar. Jag gillar varken slarv eller snobberi i konstnärliga verk. Då kan det lika bra vara.

Dags för ligga-till-sig-natt

Versen klar och U har godkänt med visst beröm. Men jag väntar med att skicka den tills imorrn bitti till redaktörn. De där nätterna när man liksom låter texten ligga till sig är en del av skrivprocessen och gör att texten hinner silas ett par varv genom skallen medan man sover. Det händer ofta att jag ändrar i texterna när jag läser igenom dem morgonen efter. Det höjer kvaliteten på det man lämnar ifrån sig ett par snäpp och borde praktiseras av en hel del alltför stressande kollegor och mediaprodukter. För vore det inte bättre om nyheterna dröjde och var mer korrekta och välformulerade? Min dagsverskollega Mats Nörklit kallar de här nätterna för ligga-till-sig-nätter. Och nu är det alltså dags för en sådan.

Kärt söndagsarbete

Idag ska jag nypa ihop en bra dagsvers till en uppdragsgivare. Och ta upp redaktörandet för antologin. Alltmedan jag funderar på ett bokprojekt, som jag hoppas kunna få snurr på under året. Farsans och mitt ungdomsboksmanus väntar också på hopknytning. Och det ligger på mitt skrivbord. Kul att man har mycket att göra. Bara man blir klar någon gång.

Lördag med det svenska vemodet

Svårt att komma ur det här läget, även om livet leker. Det svenska vemodet lägger sig ändå som en tung, kall filt över en dessa dagar. Ingen kan klä det bättre i ord och ton än Ted Ström och ingen bättre i sång än Monica Törnell. Fortfarande ett par hundra tecken kvar att kapa av texten. Ibland går det mer än lovligt trögt.

Slåss med en gäckande text

Stryker och stryker och stryker i en text. Ensam i kvällen den sena slåss jag med denna inte direkt smäktande text. Mer gäckande. Men den blir rätt ok ändå, bara jag får bort de sista tusen tecknen. Tar lite hjälp av två ikoner, lyssnar på dem, under tiden.

Dagens dagsvers: Försäkringsbesked

Nya numret, årets första, av ST Press trillade in i postlådan idag. Min dagsvers i numret:

I januari blir tusentals svenskar utförsäkrade från sjukförsäkringen. Många fler kommer att utförsäkras de kommande åren.

Försäkringsbesked

Så fick det bara inte bli,
det svenska tryggsamhället,
att dom är dom och vi är vi.
Nu är det så istället.
Och att det är det enda som
du kan vara försäkrad om.

Men skriv då!

Bloggkompisen och författarkollegan Eva Swedenmark skriver på sin blogg att sällan finns några bra ursäkter för att inte sätta sig ner att skriva. Hon har så rätt. Som författare och journalist behöver man höra sådana här saker mellan varven. För ibland är till och med de spretande bruna rönnbärskvistarna mot den grå himlen utanför fönstret roligare än att få något skrivet.

Bästa sättet att få något gjort som författare sägs vara ett förskott och en deadline. Det ligger något i det. Fast för Stig Dagerman räckte inte ens det till slut. Ändå skrev han ända in i döden.

Att bränna sitt bokmanus

Ikväll har jag bränt mitt novellsamlingsmanus igen. Ja, eller odugliga kopior av vissa sidor. Och det är först ikväll jag verkligen har förstått att jag skrivit en bok. För en stund lade jag till och med undan en komplett novell, lät den vila på vedhögen några minuter. Trots att jag har novellen sparad på flera ställen. Ville ändå inte släppa taget. Har fått en massa beröm idag och igår för mitt skrivande och redaktörande. Tungt beröm från några av landets bästa författare och redaktörer. Har alltid haft svårt att ta beröm. Har blivit bättre senaste åren, men igår och idag har berömmet trängt ända in och gett mig energi att bli ännu bättre. Det är det enda jag kan lova mig själv: Att bli en ännu bättre författare, frilansjournalist och redaktör framöver.

Trevlig lunch med bra redaktör

Trevlig husmanskostlunch med en uppdragsgivare idag. Roligt att prata med honom, han har annorlunda idéer och har en passion för texter och kunskap och entusiasm som få. Vissa redaktörer kan få en att bara vilja sätta sig och skriva något riktigt roligt och bra. Jag har flera. Tur för oss frilansare att de finns. Och framför allt - tur för läsarna.
Nej, nu måste jag skriva på.

"De apatiska" en politisk varningsklocka

Läser och skriver. Läste ut Gellert Tamas "De apatiska" igår kväll. I det stora hela en fantastisk bok. Den skakar om en, är spännande och visar tydligt att socialdemokraternas och moderaternas strategi att vara omänskligt hårda mot utsatta flyktingfamiljer driver politiken i en riktning som underblåser främlingsfientlighet och gynnar Sverigedemokraterna. Och trots den misslyckade strategin fortsätter politiken fast nu med god hjälp av Folkpartiet. Det enda skälet jag kan se till att dessa tre riksdagspartier driver en politik som plågar redan utsatta människor måste vara att partierna tycker att det är ett sådant Sverige de vill se och inte ett som hjälper utsatta människor istället. Bra varningsklocka inför riksdagsvalet i höst. De som inte vill att vårt land ska plåga utsatta människor och inte hjälpa Sverigedemokraterna framåt vet i alla fall vad de inte ska rösta på.
Dock öppnar Tamas för kritik när han upphöjer sina meningsfränder med goda epitet och på samma sätt sänker sina meningsmotståndare. Det hade han kunnat våga lämna till läsaren att avgöra. Ordet "exakt", som fullkomligt dräller genom boken, hade han också kunnat stryka.

Första reportaget i förortsserien

Nu har ETC lagt upp första delen i min och fotografen José Figueroas reportageserie om färgsprakande förortsföreteelser på tidningens hemsida. Läs reportaget och se de fantastiska bilderna från Rinkeby här. Reportaget finns också i nya numret av ETC Stockholm. Nästa reportage kommer i papperstidningen på fredag.

Foto: José Figueroa

Lagerlöfhelg

En helg med Gösta Berling. SVT:s storslagna TV-serie i DVD-version. Och det slår mig att Selma Lagerlöf var tidig med det mesta. Även om Viktor Rydberg var före henne med skräck i svensk skönlitteratur var Alfred Hitchcock desto senare med fåglar som skräckelement. Skatorna som driver grevinnan Märta Dohna och hennes son greve Henrik Dohna från herrgården Borg är också mer subtilt berättande och på ett sätt mer effektivt än Hitchcocks massfjäderfäscener. Selma kunde hon.

Sveriges mest produktive författare hyllas

Läste en klysch- och adjektivspäckad och förmodligen alldeles för snabbt skriven intervju med Sveriges mest produktive författare Kjell E Genberg i gårdagens DN, som gratuleras till att fylla sjuttio år. Om det nu inte var något slags felriktad hyllning till Genbergs författarskap med sina ofta hastigt hopkomna 240 böcker (!). En sådan takt ger ju inte direkt utrymme för finlir. Men intervjun i DN tar sig i slutet, läs bara:

"En sak som han dock medvetet låtit bli att ta reda på är hur det egentligen ser ut i Tombstone, Arizona, där hans mest kända hjälte Ben Hogan upplevt så många äventyr.

- Jag ville inte förstöra min inre bild av hur det ser ut. Min fantasi bygger på svartvita matinéfilmer och trots att jag fick ett stipendium från Författarförbundet för att åka till USA åkte jag aldrig till Tombstone."

Grattis, Kjell, som jag och farsan brukar ha som bordsgranne på Världens längsta bokbord!

Foto: Författarcentrum

Tulpanens dag

- Du kan väl köpa lite tulpaner, säger U när jag sitter på den lokala sushin och läser kvällstidningarna efter lämning av veckans reportage.

Och det är klart jag kan. I blomsterhandeln på det lilla torget söder om Söder får en kille som vill köpa en fredagsbukett i kärlekens tecken och jag oss en föreläsning om tulpaner. Det är nämligen tulpanens dag i dag får vi veta och enligt blomsterhandlaren, som jag ser som en mycket trovärdig källa, köper svenskarna flest tulpaner i världen per capita. Enligt blomsterhandlaren en miljon om dagen (!). Hör inte om siffran enbart gäller denna dag. Tulpanoraklet pekar på mig och den unge, nyförälskade mannen och säger:

- Titta bara på er. Trettio tulpaner på fem minuter!

Svårt att ifrågasätta en sådan argumentering. Vi tränger oss ut med våra buketter till våra kära. Tre nya kunder vill betala för sina tulpaner.

Ögat på London

Så var man där igen. Efter sexton års bortovaro. Och kvarteren mellan Oxford Street och Themsen var ungefär som jag mindes dem. Mer hann U och jag inte utforska. Vi besåg Queenmusikalen "We Will Rock You" och fotoutställningen "Beatles to Bowie" och vi skrattade, njöt och grät, i stort sett i den ordningen.

London Eye är stängt fram till i slutet av januari och stod stilla mot den vintergrå himlen. Men annars passerade vi det där man i alla fall vill se om det ligger kvar och om det har krympt: Houses of Parliament, Themsen, Leicster Square, Downing Street, Trafalgar Square, Picadilly Circus. Vi traskade genom Chinatown två gånger och det är lustigt att segregationen kan bli en museal turistattraktion som ändå verkar innehålla något slags vardagsliv. Little Italy är liksom i New York i stort sett försvunnet, men vi undvek Gudfadernkrogar och vulgära restaurangkedjor för en mindre italienare i förskingringen en bit längre upp i Soho. Vi hittade en filial till Bröderna Olssons vitlökskrog på Folkungagatan i Stockholm. Från Sofo till Soho. Något pubbesök blev det med, förstås och någon Guiness och det obligatoriska besöket på HMV:s record store på Oxford Street innan det bar av hemåt igen genom Londons trånga, folkfyllda undergroundanaler och EU:s nervöst rigorösa säkerhetskontroller. A weekbeginning vacation for you.

London kallar

Snart bär det av. Det var några år sedan. Men snart är jag där igen.

Redaktörsrollen kommer tillbaka som en boll

Redaktörat mer idag och textsupportat. Jag slutade som tidningsredaktör för ett år sedan och ändå fortsätter jag att redaktöra. Det är som redaktörsrollen hela tiden kommer tillbaka till mig. Som en boll, som MA Numminen sjöng. Men nu ska jag hänga av mig redaktörshatten och dra på mig reportermössan för några timmar.

En bra skrivdag

Fick nyss till en bra dagsvers. Det är en kittlande känsla när man är färdig med en vers och den har blivit bra. Med underskruv och allt. Man blir glad. Årets andra dagsvers. Lägger upp den här på bloggen när tidningen den skrivits för kommer ut. Skönt att börja året med två bra dagsverser.
Och idag fick jag också årets första reportage godkänt av redaktören. Hunnit redaktöra lite själv också. Och gett lite textsupport. En bra skrivdag. Det är bra att skriva ner vad man gjort under dagen, eftersom skrivarlivet ibland ger mig känslan av att bara ha suttit och fikat hela dagen. Nu får det bli lite vin och "De apatiska". Det är ju trots allt lördag.

Det gäller bara att var lite skum i huvudet

Träffade en mycket god vän och författarkollega idag. Vi pratade inte bara om skrivande, men bland annat. Han fick mig att inse att man kan återanvända samma situation och problem när man skriver. Författarkonst med en sorts klimatvänliga inslag. Byter man sammanhang är ju situationen som ny, om man också använder den på ett nytt sätt. Det är märkligt hur bisatser i samtal med kloka människor kan hjälpa en. Det gäller bara att lyssna och fundera och sedan sätta sig ner och skriva. Eller som poeten Daniel Boyacioglu uttryckte det i en intervju jag gjorde med honom för några år sedan: "...det gäller bara att vara lite skum i huvudet och fundera mycket på saker - vara en grubblare. Ser man något låter man tanken stanna kvar och leker lite med den. Sedan blir det någonting."

Birgitta Stenbergs och mitt Capri

Blev just påmind om när jag satt och skrev en månad på Capri för några år sedan och mina knep för att överleva det. Jag kände ingen därnere och jag kan ingen italienska och italienarna bara italienska. Jag måste ju ha med mig böcker.

Bland annat läste jag Birgitta Stenbergs "Kärlek i Europa" på plats, så att säga. Surrealistiskt. För att slippa att betala för en massa övervikt på vägen ner hängde jag på mig min största jacka med ett tjugotal fickor. Proppade fickorna fulla och lite i väskan. Hade jag rest till USA hade de säkert skurit upp varenda bok i jakten på sprängmedel.

Jag tog mig till Capri med mig och böckerna i behåll, överlevde månaden och for hem. Men på hemvägen fick jag förstås betala för övervikt, eftersom jag ville ha lokalt vin och Limoncello med mig hem. Fastnade i den italienska byråkratin och de konfiskerade två presentinslagna korkskruvar. De kunde ju användas som vapen enligt dagens västerländska flygsäkerhetslogik. Flaskorna man kunde köpa på flygplatsen behövde man förstås inte betala övervikt för hur många man än köpte. Och trots att de kunde användas som både stickvapen och sprängmedel konfiskerades de förstås inte av säkerhetsskäl.

Mitt lästa exemplar av Birgitta Stenbergs "Kärlek i Europa" måste jag ha glömt i min hyrlägenhet. Kanske på terrassen ut mot Medelhavet. Som ett dubbelt svenskt författarfotspår några stenkast från Axel Munthes San Michele.

Förortsjobb på förmiddagen

Förortsbesök på morgonen tillsammans med mästerfotografen José Figueroa. Intervju inomhus, som tur var. Kallt i Stockholm idag. Efteråt satte vi oss på ett litet konditori i samma förort och satte bildtexterna till ett tidigare förortsjobb. Det blir bra. Nöjd med att jag lyckades försätta mig i ett tillstånd som spränger alla intervjurutiner idag igen. Tricket är att låta intervjun vara det enda som existerar i världen just då och att älska att överraskas.

De skjuter vargar!

Apropå vargjakten som pågår i Sverige just nu tipsar min bloggkompis och författarkollega Eva Swedenmark om Fria Proteaterns klassiska version av Vladimir Vysotskijs makalösa låt "Vargjakten". Skriven i lika delar blod och vodka. Här är originalet. Njut! Mer på allvar än så här blir det inte.

Tillbaka i stan

Staden var varmare, trots att det snöade och var sju minusgrader. Stadshuset stod kvar. Tryggt. Jag skrev klart ett reportage när jag kom hem och gick upp vid sjutiden imorse och gjorde slutfinish. Texter behöver vad min dagsverskollega Mats Nörklit brukar kalla "ligga-till-sig-nätter".

Att anpassa sig till tåganarkin

Bokstavligen i sista minuten hann vi på tåget i Karlstad. Väskor och människor överallt. Eftersom vi åker X2000 och det finns elurtag försöker jag jobba lite med ett reportage. S bredvid tittar på "En fyra för tre", vi tillhör en minoritet i vagnen. Tillsammans med en sur tjej snett bakom. Vi sitter nämligen på våra platser. S och jag utan att surmulet tvinga bort någon. Den sura tjejen fann sig inte i platsanarkin och höll på att skapa ett riktigt rokadkaos. Tills U gick och satte sig på ännu en ny, tom plats, som inte var hennes och på det sättet såg till att alla kunde sitta kvar där de satt. Att vara människa handlar om att inom vissa gränser anpassa sig till varandra. Tyvärr har vissa betydligt snävare gränser än andra. De inser inte att det som synes vara rätt på en biljett ändå kan bli så fel.

Rivstart

Läser, redaktörar och skriver omvartannat och intensivt. Året har börjat med en rivstart. Och det är ju inte det sämsta.

Lovande början på decenniet

Kylan något dämpad kring skrivarstugan. Men Selma Lagerlöf-vinter med mycket snö fortfarande. Ett stilla snöfall på förmiddagen.

Redaktörat idag. Tre bidrag kvar att gå igenom. Året och decenniet har börjat lovande, med flera inbokade och påbörjade uppdrag. Börjar långsamt böka mig tillbaka in i textarbetet igen. Imorrn blir det skrivande.