Söndagsbilden: I Sätraskogarnas sommarnatt

I Sätraskogarnas sommarnatt

I Sätraskogarnas sommarnatt

ska månen skratta sitt silverskratt

kring dina steg som är svarta sår

och tysta rop i det land du går.

I Sätraskogarnas sommarnatt,

här vandrar du, en bevarad skatt.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Söndagsbilden: Längst härnere

Längst härnere  Bland fotstegen på Stockholms sträva gator, där kryper jag för er och för en fimp. Härnere kan ni aldrig mera nå mig och inte heller det jag längtar till.

Foto: José Figueroa
Poetisk tolkning: Victor Estby

Söndagsbilden: Vykortssommaren

Vykortssommaren

Vi låg på mormors berg i paradiset

i skärgårdsdagarna den sommaren.

Min syster var den skickligaste skytten

och med min luftpistol jag köpt från Hobbex

sköt hon ihjäl de sparvar som jag missat.

Vi pulsade i blåbärsris och glitter

på upptäcktsfärderna kring morfars ö.

En enda solblekt sommar fick vi glömma

att lillebror låg spridd på kyrkogården

dit ingen av oss skulle återvända.

Foto: José Figueroa
Poetisk tolkning: Victor Estby

Söndagsbilden: Himlen är inget mål

Himlen är inget mål

Himlen är inget mål

sa pappa och brände hål
med cigarrens askpelarglöd
ett titthål i himlens stål
en väg genom världsalltstapeten
himlen kan färgas röd
och hänger där annars död
mellan dig och oändligheten.

Foto: José Figueroa
Poetisk tolkning: Victor Estby

Söndagsbilden: Så mycket människa

Så mycket människa

Du vällde in med dina tunga kliv,
som åskan rullar över skog och gärden,
och rev upp alla dörrarna mot världen.
Och den blev aldrig mera relativ.
Vad är en människa? En gång. Ett liv.

Foto: José Figueroa
Poetisk tolkning: Victor Estby

Söndagsbilden: Epilog

Epilog

Ditt liv har inte stått om
på löpsedlar idag.
Vår sort finns det nog gott om
bland världens undantag.
Du hade alltid bråttom;
när oron gjort dig blind,
i slutet av ett snöre
gick du till döden före
på någon annans vind.

.

Foto: José Figueroa
Poetisk tolkning: Victor Estby

Söndagsbilden: Där finns en sjö

Där finns en sjö

I skogarna där solen mjukt vill sila
kring sjön där vi såg mygg och svalor ila,
när sommaren omkring oss stod på tå,
dit ska vi gå till det vi hade då,
en gång när vi ska få vår sista vila.

Foto: José Figueroa
Poetisk tolkning: Victor Estby

Söndagsbilden: Pappas dotter

Pappas dotter

När jag annars mest var van vid att besvära
var jag tacksam för allting som jag fick bära,
som att han och mamma aldrig varit kära.
Det var då vi kom varandra riktigt nära.
Och vad kan en pappas dotter mer begära?

Foto: José Figueroa
Poetisk tolkning: Victor Estby

Söndagsbilden: Ur det omöjliga

Ur det omöjliga

Skogarna står sotiga som bränder,
vägarna är tysta, vita spår.
Allting är omöjligt tills det vänder,
som att våren vinner varje år,
ur den aska där det plötsligt händer.

Foto: José Figueroa
Poetisk tolkning: Victor Estby

Söndagsbilden: Skolfoto

Skolfoto

Med ansiktet lutat mot marken
och munhålan stum utav grus.
På skolgården, strax intill parken,
så tänker hon just innan sparken
att skuggor alltid kräver ljus.

Foto: José Figueroa
Poetisk tolkning: Victor Estby

Söndagsbilden: Återföreningen

Återföreningen

Nu sitter vi fem bröder här förenade
med leenden mot kameran förstenade
och undringar sen många år försenade:
Vad skilde oss? Vad var det då vi menade?



Foto: José Figueroa
Poetisk tolkning: Victor Estby

Söndagsbilden: Skara på vägen

Skara på vägen

Från land vi kände drog vår skara fram
längs vägar som låg sotiga av skam,
till världens ände såg vi hur de räckte.
Vi bad om en ny dag som solen väckte
när alla moln och mörkerskyar tjocknat
och ljuset svek och himlen hade slocknat.

Foto: José Figueroa
Poetisk tolkning: Victor Estby

Söndagsbilden: Vårbild

Vårbild

I skuggorna av stadens varv och vimmel
kan du ibland få vandra på en himmel.

Foto: José Figueroa
Poetisk tolkning: Victor Estby

Söndagsbilden: Plötslig tanke

Plötslig tanke

En plötslig tanke: Säg, hur kan det stämma
att vi är människan men är i kläm;
hur kan så många alltid sakna hem
på Jorden där vi allihop hör hemma?

Foto: José Figueroa
Poetisk tolkning: Victor Estby

Söndagsbilden: Erbjudandet du inte kan säga nej till

Erbjudandet du inte kan säga nej till

Vi låter dig få korsa alla hav,
och hitta fram bland havets vita tänder.
Du reser lätt, du äger knappt ett minne.
På havet öppnar sig en billig grav
om du vill vila när du återvänder.
Vi kan få lust att sakna rum härinne.

Foto: José Figueroa
Poetisk tolkning: Victor Estby

Söndagsbilden: Livets enda ljusning

Livets enda ljusning

Ett liv som slutar när det skulle starta
för barnen som har namn som Sorg och Skam.
De hittar tyngd i bara några gram
och livets enda ljusning i det svarta.

Foto: José Figueroa
Poetisk tolkning: Victor Estby

Söndagsbilden: Med den äldste vid dödens fält

Med den äldste vid dödens fält

Du kan inte men vill
se, om så blott en strimma.
Det tjänar inget till,
var glad för ögats dimma.

Du känner väl det unkna
från dem som ligger sjunkna
i sand och sorg och sår,
hör vingarna som slår.

Vi kan för väl den saga,
den vita galenskapen,
som kängor, män och vapen
nyss skrev på våra fält,
på alla som var svaga
av sjukdomar och svält.

Hör vinden sluta klaga
och jorden tiga still
och gamar slå och jaga
bland olja, blod och spott.
De sliter, skriker till
och vi har slut på skott.

Foto: José Figueroa
Poetisk tolkning: Victor Estby

Söndagsbilden: Mitt i vintern

Mitt i vintern

Djupt in bland vintrarnas rockar
finns det där livet som lockar
mörkret att glömma och ljusna.
Händer och munnar som plockar
hittar sin väg i det frusna.

Foto: José Figueroa
Poetisk tolkning: Victor Estby

Söndagsbilden: Vidare

Vidare

Vi närmar oss den sjö
dit ingen längre går,
där allt är is och snö,
vi lämnar inga spår.

Vi strävar mot den ö
där alla slag är vunna
och ingen mer ska dö
men alla är försvunna.

Foto: José Figueroa
Poetisk tolkning: Victor Estby

Söndagsbilden: Till vintern

Till vintern

Köld, gör mig inte illa,
håll mig tills jag är stilla.

Slut mig i din famn
och viska mitt namn.

Släck mina oroshärdar,
visa mig nya världar.

Köld, gör mig inte illa,
håll mig tills jag är stilla.

Foto: José Figueroa
Poetisk tolkning: Victor Estby