Just skrattat och gråtit till filmen "Nu eller aldrig", "The Bucket List". Jack Nicholson och Morgan Freeman spelar två cancerpatienter som hamnar i samma rum och som får reda på att de bara har ett halvår kvar att leva. De bestämmer sig för att göra en lista över allt de vill göra innan de dör och sedan bär det iväg till jordens alla möjliga och omöjliga hörn. På väg till och från något på en och samma gång. Det är lustigt att en film med ett sådant dystert tema kan vara så trösterik och hoppfull. Medan skratt- och gråttårarna rinner nedför kinderna påminns jag om att det aldrig är för sent.
tisdag 2 mars 2010
Aldrig för sent
Just skrattat och gråtit till filmen "Nu eller aldrig", "The Bucket List". Jack Nicholson och Morgan Freeman spelar två cancerpatienter som hamnar i samma rum och som får reda på att de bara har ett halvår kvar att leva. De bestämmer sig för att göra en lista över allt de vill göra innan de dör och sedan bär det iväg till jordens alla möjliga och omöjliga hörn. På väg till och från något på en och samma gång. Det är lustigt att en film med ett sådant dystert tema kan vara så trösterik och hoppfull. Medan skratt- och gråttårarna rinner nedför kinderna påminns jag om att det aldrig är för sent.
Färdig
Ganska stolt över mig själv. Har just mailat iväg ett rätt stort journalistiskt jobb och fått med beröm godkänt av redaktören. Fick jobbet i söndags kväll och var klar nu på eftermiddagen. Rätt imponerad av mig själv, faktiskt. Inte minst eftersom jobbet krävde en del researchande, sex telefonintervjuer och lite annat runtringande. Så nu är jag färdig i dubbel bemärkelse.
måndag 1 mars 2010
Vårutställning att sugas in i
U och jag besökte Liljevalchs vårsalong igår. Och jämfört med tidigare år blev vi positivt överraskade av att som lekmän sugas in så i så många konstverk. Vårsalongen brukar bjuda på alltför mycket introvert formexperimenterande för min smak. Självklart ska konst handla om form, men konstnären får inte glömma bort innehållet. Det måste finnas en balans för att bli intressant för en betraktare. Den här våren visar Mårten Castenfors att han är bättre än att enbart ägna sig åt att förnedra sig själv och svenska poeter med verklighetsfrånvända och tramsiga hovpoesievenemang. Jag stannade, förundrades och skrattade många gånger under min tur genom vårsalongens rum. Särskilt fastnade jag för de små vansinniga järnsmidesälgarna och Jakob Tigerstrands storslagna och nattsvarta målning "Prinsens dröm". Skrattade högt åt att han så elegant och fräckt förvandlat Prins Eugens "Molnet" till ett atombombsmoln. Mer sådant!
Efter vinter kommer...
Så kom snön igen, den som vi hade hoppats att snart, snart kunna glömma. Och termometern hickade till och tappade ner nålen strax under noll. Jag slapp gå ut idag, ställde in ett möte och satt inne och ringde istället. Gårdagens färd till Djurgården bjöd på den här bilden. Mjukglass någon?
Snabb start på veckan
Möljar på med ett jobb för en tidning som jag jobbar för ibland. Redaktören hörde av sig igår kväll. Jobbet ska vara klart imorrn eftermiddag. Nästan dagstidningstakt. Och det är alltid så att man får mest gjort när man jobbar under tidspress. Deadlinen är inte bara den skrivande journalistens och för den delen författarens värsta fiende, utan också bäste vän.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
