Sommarkort
Vi rusade fram genom gräset,
ikapp under sommarlovssolen.
Omkring sökte humlor violen
som slagit sin doft över näset.
Det luktade sommar och hav
och var som att öppna en grav
när all vinterns makt var förbi
och vi döda vaknat till liv,
som bilder från ett negativ.
I vågornas dans dök vi i.
Vi vet inte alls hur det hände,
men när vi till slut återvände
var sommarens tålamod slut.
Den hade redan gett sig av,
det såg vi i cyklarnas nav,
där ekrarna strålade ut.
Foto: José Figueroa
Poetisk tolkning: Victor Estby
Inlägg
2 kommentarer:
Victor inte nu igen. Sommaren tar aldrig slut. I alla fall inte i mitt huvud. Tänk vad ledsna vi skulle bli om den försvann så fort som i ditt fina poem.
Eva, jag får skylla på Jose! Vad annat kan man hitta på när han skickar sådana sommarsöndriga bilder? :)
Skicka en kommentar