Skrivande vänner tröstar tvivlaren

Gnetar på med en novell. Har ungefär hunnit halvvägs. Vet inte om det är bra. Ett par författarvänner som har läst hävdar det. En tröst mitt i tvivlet. Har skrivit en dagsvers som jag ska leverera imorgon bitti, innan jag far iväg till en intervju. I eftermiddags träffade jag bloggvännerna Jane och Eva. Alltid trevligt att fika med dem och eftersom vi har skrivandet gemensamt kan man pusta ut lite av ångesten som hela tiden omger skribenten. De är så kloka och känner igen mycket av det man pratar om. Det är vilsamt med sådana personer, att vara i deras sällskap ibland. Att lyssna till, prata med. Särskilt när skrivtvivlet sätter in. När inget man gör känns någe bra, när man undrar varför man håller på.