Föreningen Arbetarskrivares nya antologi "Landet som sprängdes", som jag är redaktör för, har fått en hel del fina omnämnanden och recensensioner sedan releasen 14 juni. Här följer några stycken. Är detta föreningens vassaste antologi sedan starten 1990?
"Den här kören av röster tecknar en skiftande, mångfacetterad, gripande och nödvändig bild av vår verklighet. Av vår mänsklighet." skriver Elin Swedenmark i Mål och Medel.
"Det handlar om ett slags, för att tala med Peter Weiss, motståndets estetik. En estetik som är oåterkalleligt sammantvinnad med politiken, litteratur som bär inom sig ett krav på upprättelse, som inte ber sin publik att beundra utan istället att solidarisera sig. I den bemärkelsen omkullkastar denna moderna arbetarlitteratur den hierarkiska relationen mellan konstnär och konsument – både skrivandet och läsandet blir en del av samma motståndshandling." skriver Ivar Andersen i Dala-Demokraten.
"Antologin förtjänar en stor läsekrets, och om jag varit LO-ordförande skulle jag omedelbar se till att köpa in ett exemplar till varje medlem." skriver arbetarlitteraturforskaren Magnus Nilsson på sin blogg.
"Arbete, arbetsliv, arbetsmiljö, arbetsgemenskap, kamp för lön och anständiga arbetsvillkor. Hur kul är det att läsa om på en skala? Jovars, rätt kul faktiskt. Och intressant. Och angeläget, för alla (nästan)." skriver Ingemar Nilsson i Norrländska Socialdemokraten.
"Antologin lever upp till sin ambition tack vare mångfalden av perspektiv och berättarstilar, blandningen av dikter, längre berättelser och inte minst kortprosa som sätter fingret på ett specifikt problem i samhället. Från välfångade arbetsplatsepisoder som Aino Trosells hamsterberättelse till Kalle Holmqvists och Emil Boss mer experimentella collage av byråkratprosa och livserfarenhet, eller Doris Dahlins Kassandraliknande monolog" skriver John Swedenmark i Arbetet.
"Landet som sprängdes" kan beställas här.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar