För några veckor sedan skickade Fred Lane mig en melodi att skriva text till. Jag skrev en första strof, som jag passade på att publicera som dagsvers i Norrländska Socialdemokraten och Sydöstran. Sedan skrev jag en strof till och text till ett så kallat stick. Här följer hela texten till låten, som hunnit framföras av Fred två gånger sedan dess:
En sång om framtiden
En gång ska våra gårdar
och slutna, kalla, stumma hus
befolkas, uppfyllas av skratt
från barn på alla världens språk,
som väller in med luft och ljus
och gömma nyckel och tafatt.
Små människor, en ny sorts exemplar,
vi inget lärt om gränser och förvar.
och slutna, kalla, stumma hus
befolkas, uppfyllas av skratt
från barn på alla världens språk,
som väller in med luft och ljus
och gömma nyckel och tafatt.
Små människor, en ny sorts exemplar,
vi inget lärt om gränser och förvar.
En gång ska våra gator
och tomma torg och ödeland
ge rum åt en helt annan ton
än tystnaden som omger oss
och varje vriden tiggarhand
vid någon mur och tågstation.
En melodi som når så långt vi ser:
en hungrig mindre och en syster mer.
och tomma torg och ödeland
ge rum åt en helt annan ton
än tystnaden som omger oss
och varje vriden tiggarhand
vid någon mur och tågstation.
En melodi som når så långt vi ser:
en hungrig mindre och en syster mer.
Dröm! En dröm
är så förtvivlat spröd.
Utan dröm
är mänskan död.
Utan dröm
är mänskan död.
En gång ska våra gårdar
och slutna, kalla, stumma hus
befolkas, uppfyllas av skratt
från barn på alla världens språk,
som väller in med luft och ljus
och gömma nyckel och tafatt.
Små människor, en ny sorts exemplar,
vi inget lärt om gränser och förvar.
och slutna, kalla, stumma hus
befolkas, uppfyllas av skratt
från barn på alla världens språk,
som väller in med luft och ljus
och gömma nyckel och tafatt.
Små människor, en ny sorts exemplar,
vi inget lärt om gränser och förvar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar