Gör en volt och håller värmen

Tydligen har jag inte bloggat på hela dagen. Frilansat istället. Skickat en vers och dragit iväg lite jobbidéer. Rara redaktörskontakter - mycket uppskattande allihop.
Redaktörat lite själv och ska fortsätta med det imorgon. Bidragen till antologin droppar in i snabbare takt än jag räknat med, vilket är roligt.
Rörmokarna som ska byta ventiler på elementen, och därför stänger av värmen i minst två veckor, stövlade in oanmälda idag. Men eftersom jag fick ur dem att de inte kommer in på allvar här förrän i nästa vecka slipper jag åtminstone slammer inne i lägenheten och kan jobba hyggligt den här veckan. Sedan är det bara att vänta på en köldknäpp och så ska värmen vara tillbaka. Köpte en säck ved idag för säkerhets skull och la fram ett par raggsockor. Förmodligen är man mest en bortskämd jävel.
Jag gör en volt och håller värmen, som Tage Danielsson sjöng i "Elektricitetsvisan".

Höststämning med Winnerbäck

Höst. Igår kyrkogården, ljusgrått dis och varma gravlyktor. Idag versmakande och antologiredaktörande. Hösttröstar mig med Winnerbäckvemod medan vinden sliter av de sista löven på lönnen utanför fönstret.

Mitt senaste reportage: "Välkommen till verkligheten"

Här kan man läsa mitt senaste reportage - ett besök tillsammans med Stockholms stads uppsökare hos den hemlösa grupp som kallas "Husvagnsfolket" i Sollentuna. Publicerat i senaste numret av ETC Stockholm.

Foto: Victor Estby

Skrivrummet som skötrum

Igår hade skrivarlyan besök av både gamla och unga. Den yngste, bara två veckor gammal, fick blöjan bytt två gånger eftersom han bestämt sig för att vara synnerligen produktiv. Jag fick se min egen produktivitet vid skrivbordet fullständigt utkonkurrerad, när detsamma blev förvandlat till tillfälligt skötbord.

Ikväll har jag läst ut Jan Guillous skrivmemoarer och han skriver rappt och spännande och lyckas foga in sitt eget liv väl i sin bokdramaturgiska mall. Berättandet är som vanligt effektivt och underhållande och det är förstås ett unikt stycke svensk press- och författarhistoria.
Mest förvånande är att han så många gånger skriver om egna klantigheter och brister. Och hur viktigt det är att prata med och lyssna på andra när man skriver böcker. Det hade jag inte väntat mig.
En intressant detalj är den hårda kritiken mot Olof Palme. Förmodligen är den berättigad rakt igenom, men ändå blir det till slut för mycket. Palme är död och kan inte försvara sig. Hur mycket makt han än hade medan han levde och hur mycket han än kan ha missbrukat den. Nu har han ingen makt och därför tycker man mot slutet av boken synd om honom när Guillou återigen hamrar över honom med skrivmaskinen.
Men sammantaget är boken en mycket inspirerande läsning för alla som håller på med det skrivna ordet! Rekommenderas varmt!

Lördagskväll i skrivinspirationens tecken

Det har sagts många gånger, men sällan är det mer sant än nu: Bättre än så här blir det inte. Så vemodigt vacker, så svängig är aldrig annars en lördagskväll. Inget skrivit ikväll, men samlat stoff. Och bestämt att köra stenhårt på en reportageidé. Sedan får det bära eller brista.