Den växelbrukande skribenten

Växelbruk är skönt för personer som försörjer sig på sitt skrivande personer . Åtminstone är det så för mig. Att skriva i olika genrer och med olika längd och att ha varierande längd på deadlines är roligt. Jag skriver allt från kulturnotiser, krönikor och dagsverser till längre reportage. Det är en väldigt skillnad på förutsättningar för de olika jobben. Som författare skriver jag manus som kan ta flera år och som redaktör handlar det också om månaders arbete med böckerna. Igår fick jag en sorts mellanting. Jag blir redaktör för en tidning för ett nummer. Ungefär en och en halv månad har jag på mig att få in andra skribenters texter och att intervjua, researcha och skriva själv. Riktigt roligt och spännande är det. På något vis är jag med och skapar ett stycke tidningshistoria, det händer inte så ofta att en journalist gör det. Oftare nöter man bara på. Men som de säger i reklamen: Plötsligt händer det!

Litterärt möte i Skrapan

Träffade av en slump en kompis och författarkollega i Skrapan vid Götgatan på Södermalm. Satte mig ner och snackade lite med honom. Han har ett mindre litterärt projekt på gång som han ville att jag skulle hjälpa honom lite med, visade det sig. Roligt, han är en mycket god berättare och rolig som få. Till och med som frilansjournalist är han rolig och hittar alltid roliga och annorlunda vinklar på saker och ting.
Efter att vi skilts åt gick jag in på Akademibokhandeln och köpte några reaböcker till: Aleksandra Kollontajs dagböcker i en volym och Peter Bratts memoarbok "Med rent uppsåt". Ska bli spännande att läsa efter att förra året ha läst Jan Guillous "Ordets makt och vanmakt".

Dröm att vara frilansare

Ibland är det skönt att vara herre över sin egen tid. Som sådana här dagar. Då är det en dröm att vara frilansande författare och journalist. Jag struntar i datorn för några timmar och tar en promenad istället.

Diktduell med U

U och jag diktduellerar. Hon läser sin värmländska Gustaf Fröding och jag min stockholmska Stig Dagerman.

- Men han kommer väl aldrig upp i Frödings nivå, säger U skojfriskt skroderande när jag säger att Dagerman fick ihop en något bredare hyllproduktion och det bara under tio år.

Hon läser den långa "En morgondröm", vi har läst den båda två många gånger tidigare. Hon läser högt och lugnt och vackert. Gråter när det hettar till som mest. Då gråter jag också. U säger att det är ju fantastiskt att Fröding, som aldrig kan ha upplevt sex och kärlek i en sådan kombination kunde gestalta det ändå så här. Jag läser "Höst" och U säger efter en stund, fortfarande uppfylld av sin Fröding, att hon inte läst så mycket Dagerman men att det där var vackert. Jag läser "Liten måndagströst" och U nickar. Jag läser Dagermans dagsvers "Hemlös" från september 1946, där han inspirerats av nyheten att militären vägrat ställa de tomma kasernernas sängar till förfogande för Stockholms många hemlösa. Dagerman hittar dock en vedstapel som "öppnar sin skugga/ åt en ensam, frysande kropp". Och halsen tjocknar när jag läser och jag får dröja lite och U har tårar i ögonen igen.

Ny dag, nytt jobb

Imorgon ska jag ha möte med två av mina käraste uppdragsgivare. Lunch- eller efterlunchmöte blir det. Det är ett ganska omfattande jobb och kommer nog att bli ganska roligt. Meddelar här på bloggen när det är färdigt och går att ta del av. Ska leverera en intervjutext på måndag också till en annan kär uppdragsgivare. Det är bra att vara på tårna och ha mycket att göra. Då är jag bäst.