Kunglig författarförebild

Läste ut Stephen Kings "Christine" idag. Och slås av att trots att han ofta slarvar med språket och att boken dräller av korrekturfel så fungerar det. Han vet hur man berättar en historia och fortsätter hålla läsaren intresserad. En god förebild för en författare, inte bara för mig utan också för författare som John Ajvide Lindqvist, Johan Theorin och Maria Sveland. Och säkert fler. Det finns alltid något nytt att upptäcka hos honom. Den här gången upptäckte jag hans feministiska ådra, som inte bara rör sig om den mordiska Plymouth-bilen Christine.
Steget till Aino Trosells "En gränslös kärlekshistoria" blir därför trots allt inte alltför lång.