Om författarens förnyelse och nöjdhet

Sitter och skriver på en novell. Den kan bli bra, men det är för tidigt att säga än. Men jag har i alla fall skrivit en och en halv sida.
Läste ett inlägg på Svensk Bokhandels blogg av redaktionssekreteraren Johanna Westlund om årets debutanter. Jag känner mig lite kluven kring det där med förnyelse. Jag har svårt att föreställa mig att någon författare kan se själv när hon eller han sitter och jobbar att orden på skärmen eller pappret skulle innebära någon sorts förnyelse för den svenska litteraturen. Inte sker det heller särskilt ofta. Jag tycker inte heller att det kan vara nödvändigt att varje bok ska var det, även om det inte är fel att försöka sträva efter att åtminstone försöka förnya sig själv. Och det är ju alltid bara andra som kan utse de där orden till något sådant, aldrig man själv. Men jag har också svårt att se att man som författare någonsin kan känna sig riktigt nöjd. Och jag tror att det är därför många författare fortsätter skriver nya böcker. Det bor en oro mellan orden, som man nog aldrig kan få att flytta. Det tillhör liksom jobbet till.