Versmakandets märkvärdighet

Skrivit klart en dagsvers, som ska skickas till en tidning imorgon. Som vanligt får den ligga till sig över natten.
Skrev en vers igår till en annan tidning. Den versen fick med beröm godkänt. Som med det mesta man gör är versmakandet ett märkligt, märkvärdigt arbete. Gårdagens vers tog så pass mycket tankemöda och bökande att jag fick ge upp och gå och lägga mig. Den versen skrev jag alltså klart i förmiddags. Dagens vers skrev jag klart på någon timme. Plötsligt satt den bara där. Men imorgon bitti får vi se om jag fortfarande tycker att den fungerar. Fast jag tror det, det känns så. Och känslan brukar ha rätt.
Fick också klart med en ny versuppdragsgivare i eftermiddags. Från och med årsskiftet skriver jag för den tidningen, en dagstidning. Meddelar här på bloggen när den första versen är publicerad och finns att läsa.
Firar med att lyssna på Sven-Bertil Taube som sjunger två av mina stora diktarförebilder, Nils Ferlin och Evert Taube. Oj så bra! Hjärtesvärta och livsglädje i en enda rörande, skimrande röra.