Snart ska jag lämna dig
Snart ska jag lämna dig, min kära,
som en naturens lag.
Det är så mycket du ska bära.
Men jag ska alltid finnas nära,
i dina andetag.
Och du ska stanna och ta hand om huset
och minnas oss och sedan släcka ljuset.
Snart ska jag lämna dig, min kära,
som en naturens lag.
Det är så mycket du ska bära.
Men jag ska alltid finnas nära,
i dina andetag.
Och du ska stanna och ta hand om huset
och minnas oss och sedan släcka ljuset.
Foto: José Figueroa
Poetisk tolkning: Victor Estby
Inlägg
4 kommentarer:
Åh det skar in i hjärtat, fint. Och jag gillar Josés bilder!
Tack, Jane!
Jag tänker på vad som står på en bergvägg vid E4:n söder om Kalix; Siste man släcker ljuset. Tankarna rusar vidare till alla som måste flytta inte bara av kärlek eller av ekonomiska skäl. Utan alla hundratusentals som flyr, i Libyen, Japan, Yemen och Bahrein.
Eva: Roligt att du hittar så vida dimensioner efter att ha läst dikten! Tack för intressanta reflektionerna!
Skicka en kommentar