En Olle Adolphson-dag idag

Ja, så här vackert och vemodigt ter sig livet denna dag i början av september. Nu ska jag diska till tonerna av Olle Adolphson, sedan får det bli kvittoinsamling till revisorn. Sedan ett nytt arbetspass. Noveller och dagsverser väntar på att bli färdiskrivna.

Dagens dagsvers: Det våras för människosläktet

All världens pudlar, schäfrar och chihuahuor har ett och samma ursprung. De härstammar från en grupp vargar som tämjdes i södra Kina för högst 16.000 år sedan, hävdar en svensk-kinesisk forskargrupp, skriver Dagens Nyheter.

Det våras för människosläktet

Nu kanske ändå nya tider stundar.
Om alla tittar fram och inte blundar
så kanske denna höst blir rena våren,
då ingen dömer hunden efter håren.
Och om den synen nu kan gälla hundar -
att släkt det är de alla med varann -
då borde vi väl visa att vi kan
se detta faktum med hos människan?

Resan uppför Öland

På vägen upp hittade vi några lokala djur, som hade befunnit sig där sedan nittiotalet. Jag försökte be dem om en cigarrett, men då rörde de sig snabbt bort. Kanske såg de på mig att jag inte röker. Eller så har de hört talas om världens alltmer rigorösa rökförbud. Kanske hörde de att jag är från Stockholm och trodde att de skulle få sparken om de blev förknippade med rökning. Vi lade några slantar till mat åt de stackarna och fortsatte norrut.

Vi var på jakt efter Johan Theorins trakter, men var för dåligt pålästa och blev aldrig riktigt vänner med kartan. Vi hittade dock Långe Erik, som stod troget på sin post.

Vi gjorde en avstickare en bit ner från Långe Erik och kände oss plötsligt nästan som hemma.

Tog oss ner till Alvaret, som bjöd på mer skog och träd än jag mindes. Men nog är södra Öland mer genuint än norra delen av ön ändå.


När skuggorna blev längre var det dags att åka hem igen mot Stockholm.

Ölandsbröllopet blev mycket lyckat

Lördagens bröllop då? Jo, det var väldigt vackert, med trevliga, glada människor, god mat och dryck, bitvis sommarblå himmel, fyrverkerier, dans (till KISS och Pet shop Boys - åttiotalets musikbråk mellan synthare och hårdrockare kändes avlägset), alltihop i en magnifik miljö på en öländsk gård utanför Borgholm. Och bruden och brudgummen, strålande och fantastiskt fina båda två, som anlände i vit limousine, ville ha och fick varandra under ett pilträd. Alla grät, log, skrattade och fotograferade om vartannat. Allt var som det skulle. Dagen efter bjöds alla gäster på storslagen brunch på Strand Hotel i Borgholm.

Sedan begav U och jag oss av på en tur runt Öland. Fast denna gång utan cykel. Bland annat var planen att kolla om Långe Erik krympt med åren. Eller åtminstone kanske satt sig eller så. Han kan väl ändå inte ha stått still, rak i ryggen längst upp på ön och stirrat ut över vattnet sedan 1845? Eller?

Cykeln lagad, författarskapet och frilansandet rullar också på

Dagen började inte så bra. På Coop Forum i Västberga, där cykeln är köpt, fanns det ingen som kunde kolla det lösa framhjulet. Alternativen: Att lämna in cykeln på Coop tills någon kunnig person kunde kolla på den eller att cykla till Bromma, där Coops cykelverkstadssamarbetspartner i Stockholm finns. Jag och U valde det senare.

Uti Ulvsunda stad klockan elva på dan, för att parafrasera Olle Adolphson, skruvades hjulet fast efter kontroll om "det var var lagren". Det var det inte. Men kunde ha varit och det kändes som en bra fras för en lekman att slänga sig med. Man vill ju vara med i hantverksgemenskapen, liksom.

Efter en svettig, milalång cykelfärd därifrån väntade trevliga besked i mailboxen om framtida både intervju- och versengagemang. Och novellsamlingen har också rullat framåt senaste dagarna. Livet är som en cykel i nedförsbacke när det är som bäst. Man behöver inte ens trampa på för att det ska gå framåt. Skönt!