Uti Ulvsunda stad klockan elva på dan, för att parafrasera Olle Adolphson, skruvades hjulet fast efter kontroll om "det var var lagren". Det var det inte. Men kunde ha varit och det kändes som en bra fras för en lekman att slänga sig med. Man vill ju vara med i hantverksgemenskapen, liksom.
Efter en svettig, milalång cykelfärd därifrån väntade trevliga besked i mailboxen om framtida både intervju- och versengagemang. Och novellsamlingen har också rullat framåt senaste dagarna. Livet är som en cykel i nedförsbacke när det är som bäst. Man behöver inte ens trampa på för att det ska gå framåt. Skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar