På vägen upp hittade vi några lokala djur, som hade befunnit sig där sedan nittiotalet. Jag försökte be dem om en cigarrett, men då rörde de sig snabbt bort. Kanske såg de på mig att jag inte röker. Eller så har de hört talas om världens alltmer rigorösa rökförbud. Kanske hörde de att jag är från Stockholm och trodde att de skulle få sparken om de blev förknippade med rökning. Vi lade några slantar till mat åt de stackarna och fortsatte norrut.
Vi var på jakt efter Johan Theorins trakter, men var för dåligt pålästa och blev aldrig riktigt vänner med kartan. Vi hittade dock Långe Erik, som stod troget på sin post.
Vi gjorde en avstickare en bit ner från Långe Erik och kände oss plötsligt nästan som hemma.Tog oss ner till Alvaret, som bjöd på mer skog och träd än jag mindes. Men nog är södra Öland mer genuint än norra delen av ön ändå.
När skuggorna blev längre var det dags att åka hem igen mot Stockholm.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar