Ögat på London

Så var man där igen. Efter sexton års bortovaro. Och kvarteren mellan Oxford Street och Themsen var ungefär som jag mindes dem. Mer hann U och jag inte utforska. Vi besåg Queenmusikalen "We Will Rock You" och fotoutställningen "Beatles to Bowie" och vi skrattade, njöt och grät, i stort sett i den ordningen.

London Eye är stängt fram till i slutet av januari och stod stilla mot den vintergrå himlen. Men annars passerade vi det där man i alla fall vill se om det ligger kvar och om det har krympt: Houses of Parliament, Themsen, Leicster Square, Downing Street, Trafalgar Square, Picadilly Circus. Vi traskade genom Chinatown två gånger och det är lustigt att segregationen kan bli en museal turistattraktion som ändå verkar innehålla något slags vardagsliv. Little Italy är liksom i New York i stort sett försvunnet, men vi undvek Gudfadernkrogar och vulgära restaurangkedjor för en mindre italienare i förskingringen en bit längre upp i Soho. Vi hittade en filial till Bröderna Olssons vitlökskrog på Folkungagatan i Stockholm. Från Sofo till Soho. Något pubbesök blev det med, förstås och någon Guiness och det obligatoriska besöket på HMV:s record store på Oxford Street innan det bar av hemåt igen genom Londons trånga, folkfyllda undergroundanaler och EU:s nervöst rigorösa säkerhetskontroller. A weekbeginning vacation for you.