Att anpassa sig till tåganarkin

Bokstavligen i sista minuten hann vi på tåget i Karlstad. Väskor och människor överallt. Eftersom vi åker X2000 och det finns elurtag försöker jag jobba lite med ett reportage. S bredvid tittar på "En fyra för tre", vi tillhör en minoritet i vagnen. Tillsammans med en sur tjej snett bakom. Vi sitter nämligen på våra platser. S och jag utan att surmulet tvinga bort någon. Den sura tjejen fann sig inte i platsanarkin och höll på att skapa ett riktigt rokadkaos. Tills U gick och satte sig på ännu en ny, tom plats, som inte var hennes och på det sättet såg till att alla kunde sitta kvar där de satt. Att vara människa handlar om att inom vissa gränser anpassa sig till varandra. Tyvärr har vissa betydligt snävare gränser än andra. De inser inte att det som synes vara rätt på en biljett ändå kan bli så fel.