söndag 27 juni 2010

Söndagsbilden: Mot mörkret igen


Mot mörkret igen

Förunderligt är hur allting vill gnistra
och le mot oss när det har börjat vända.
Men kanske tanken på det grå och bistra,
som sluter sig alltmer runt omkring oss,
gör att vi ser på solens tomtebloss
som någonting som ger oss, som en slända,
en sommardag. Den här, idag, vår enda.



Poetisk tolkning: Victor Estby

3 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

Måtte du ha ha fel, så fel. Jag förtränger alla möjligheter att det skulle finnas någon form av mörker före augusti. Då börjar anpassa mig till verkligheten och tänder ett ljus. Ljuset är närvarande. Glöm det grå och det som kommer så blir det lika bra som versen och texten

Jane Morén sa...

Fin bild, fin text.Vemodig och det gillar jag.

Victor Estby sa...

Eva: Du har som vanligt rätt och är klok.
Jane: Tack! Ja, jag är rätt vemodig av mig ibland.