Att vila och hålla verktygen vassa

De här dagarna får novellsamlingen vila. Veckan fylld av frilansarbete. Tre verser levererade på lika många dagar. Det skulle inte vara något problem att skriva en om dagen, som jag gjorde ett tag här på bloggen. Jag tror att det var kåserilegenden Eld, Erik Lundegård, som sa att det var svårare att leverera text en gång i veckan än varje dag. Jag förstår vad han menar: Man håller verktygen igång om man använder dem dagligen, de slöar till sig när man brukar dem mer sällan. Och man har liksom en större närhet till flödet. Och det gör helt enkelt inte lika mycket om allt inte blir jättebra, för mer blir ju bra ändå. Ingen dagsversmakare - inte ens Stig Dagerman, Tage Danielsson eller Alf Henrikson - skrev fantastiskt varje gång. Men Dagerman och Henrikson gjorde det oftare, eftersom de publicerade sig varje dag. Det räcker inte för att skriva makalös vers, men det underlättar.
Novellerna då? Jo, där rostar också verktygen när man inte använder dem. Men det är en process på längre sikt, på alla vis. Det tar längre tid att skriva en bok och det tar längre tid för verktygen att förlora skärpan. Dessutom är att skriva en bok så mycket mer än att bara sitta vid tangentbordet, även om det förstås är den viktigaste delen av arbetet - annars blir det ju ingen bok. Men att gå ifrån och göra andra saker är också viktiga för att bearbeta tankar och lösa problem. Och medan man går ifrån och tänker kan man passa på att se till att göra sig själv och hemmet renare. Eller se sig om i världen.