När alla knoddar kallar sig journalister

Läser journalisten Paul Frigyes artikel i Expressen. En artikel han inte fått publicera i facktidningen Journalisten och därför sa han upp sig i veckan. Jag kan inte se att det finns något egentligen kontroversiellt i artikeln, där han resonerar om journalistikens fortsatta existens i gratissamhället. Ja, eller kapitalistsamhället. Där människor helst inte betalar för något alls, utan där pengar ska läggas på hög, och där klädansvariga på modetidningar och bloggare kallar sig journalister. Varför räcker det inte att kalla sig klädansvarig och bloggare? Vad är det för fel på det? Jag förstår inte. Om jag målar en vägg kallar jag mig inte hantverkare och ger jag min fästmö en Ipren kallar jag mig inte läkare. Jag förstår inte meteorologer som kallar sig journalister heller. Varför förvirra läsarna, lyssnarna, tittarna med att kalla sig något man inte är? Jag förstår inte poängen.

Ofta (inte alltid) finns det en större ödmjukhet när det gäller författare. Många vill inte kalla sig det innan de gett ut ett par-tre böcker på ett etablerat förlag. Jag tror att alla förlorar på att folk som inte är journalister kallar sig det. Men jag tror också att nedskärningar bidrar till utvecklingen. Nedskärningar på redaktionerna, där arbetsbelastningen är hög och där det är väldigt svårt att få fasta anställningar och där även frilansmedverkan inskränkts alltmer och arvodena sänks. Jag tror att journalistiken, där reportrar bara återger politikers och andra makthavares svar utan pålästa följdfrågor, är en annan orsak till att vem som helst gärna kallar sig journalist: "Jag menar - hur svårt kan det vara att ställa en fråga och förmedla svaret, liksom?".

Media har delvis sig själva att skylla. Och när allt är gratis blir journalistiken mer ofarlig för makthavarna. De önskar sig nog hellre en massa knoddar som ägnar sig åt mode och återger vad makthavarna säger istället för att ställa underbyggda kritiska frågor. (Kolla exempelvis Statens Kulturråds senaste års massaker på kulturtidskrifterna).
Så: Kalla er gärna för journalister alla fritidspulare, men kom inte och gnäll sedan när världen ser ut som den gör.