Det mörker som är ditt
Det mörker som är ditt, som genomströmmar,
ska hålla dig vid liv, som feberdrömmar.
Du står där i ett ljus från deras lykta
och hör hur rösterna är lätt betryckta.
Du känner mörkret hugga, dra och slita,
och hoppas att de bara ser det vita.
Det mörker som är ditt, som genomströmmar,
ska hålla dig vid liv, som feberdrömmar.
Du står där i ett ljus från deras lykta
och hör hur rösterna är lätt betryckta.
Du känner mörkret hugga, dra och slita,
och hoppas att de bara ser det vita.
Foto: José Figueroa
Poetisk tolkning: Victor Estby
5 kommentarer:
Tänkvärda ord och en underbar bild!Jag sparar orden. brukar göra det när jag läser något som berör mig.
Det där med att rikta ljuset utanför det som betyder något. Det är så bra beskrivet. Bilden är också så där bra utan stora gester. Vardagsgrå, med ljuskällor.
Monika och Eva: Vi bugar och bockar. Fina ord. Roligt att vi berör!
Jag måste bara skriva om Josés bild här. Hälsa honom att jag återvänder till denna bild ständigt, den är magisk! Fin text också!
Tack, Jane, för fina ord! Ska hälsa José! Kul!
Skicka en kommentar