Läser bokförläggaren Carl-Michael Edenborgs friska angrepp på höstens svenska deckarböcker i dagens Aftonbladet. (Tyvärr ligger artikeln inte på nätet än). Jag gillar svenska deckare, i alla fall en del, men har faktiskt inte läst en enda av böckerna han går igenom. Även om jag inte håller med om varenda punkt i Edenborgs resonemang får han in många fullträffar. Som att den svenska deckarlitteraturen på senare år dragit mot ondare skurkar utan nyanser och att huvudpersonerna nästan alltid är heterosexuella, vita svenskfödda medelklassmän eller -kvinnor utan handikapp. Och att våldet blivit allt viktigare, på bekostnad av, samhällsrealismen, berättandet och personteckningen.
Jag gillar att Edenborg inte slentriansågar deckarna (som så ofta sker i kulturmediekretsar) utan går igenom dem noggrant, metodiskt och på allvar.
Och han har rätt i att dåligt skrivna deckare med svartvit och trång människosyn är till skada mer än nytta. Personer som skriver dåliga deckare behöver ju inte ge ut dem i bokform, utan kan låta dem ligga kvar i byrålådan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar