Plågas av "De apatiska"

Började läsa Gellert Tamas "De apatiska" imorse och blev så jävla arg efter bara några sidor och ilskan fortsatte förstås ju mer jag läste. Tills jag efter trettio sidor var tvungen att sluta för att inte förstöra dagen helt. Det är plågsamt att läsa hur ens land har betett sig mot barn och deras föräldrar som flytt hit. Men man är skyldig att göra åtminstone det och är det så bra skrivet som den här boken verkar vara går det lättare. Med lite socker i botten så går medicinen ner. Ikväll ska jag plåga mig vidare genom berättelsen om vårt omänskliga land.