Här en av Thåströms mest strupsåriga låtar. Första gången jag hörde låten var när skivan "Mannen som blev en gris" var ny och tillsammans med en kompis jag umgicks mycket med då. Kompisen var förbannad på den här låten. Han tolkade det som att Thåström inte ville att hans fans skulle komma nära, att han ville utesluta dem som tyckte om honom och hans musik. Jag tolkade det som att den medieskygge Thåström inte ville släppa in media, som ständigt jagat honom för intervjuer och även om jag själv jobbade på en tidning och är journalist var jag förstås inte lika upprörd som min kompis.
Men nu när jag lyssnar på den sju år gamla låten inser jag vilket mångfacetterat konstverk det är. Fortfarande kan man mycket väl tolka det som att det är media det handlar om. Men likaväl tänker jag att det är mig han sjunger om och att det finns andra som säljer kalla krig: Ohederliga politiker, reklamindustrin och rasister. Släpp aldrig in dom här.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar