Återupptagit limerickandet

En av vägarna in i versskriveriet var via limerickandet jag ägnade mig åt i tonåren. Ibland har jag genom åren återvänt till limericken, en rolig och ganska svår form att få riktigt, riktigt bra på det lilla utrymmet.
Många tror att det är lätt att skriva limerickar; ofta visar det sig att de inte är tillräckligt självkritiska och varken behärskar rim, rytm eller innehåll. Därför har limericken ingen hög status. Men den är omtyckt och folklig och därför tycker jag särskilt mycket om formen.
Här om dagen frågade U om jag inte kunde skriva några limerickar som hon kunde ha att varva låtarna hon skulle sjunga för en publik på ett av ställena där hon brukar spela i södra Stockholm. Jag skrev tre med Stockholmsmotiv. De blev uppskattade, publiken skrattade och ville höra fler. På fredag ska hon spela på ett ställe på Söder. Igår skrev jag en limerick för det tillfället också.
Det professionella versskriveriet flyter också på förstås. Igår skrev jag en dagsvers till en uppdragsgivare och idag en ny. Det gäller att hålla igång maskineriet så att det inte rostar igen.