Bokskrivandet och att ge igen med ord

Läser bloggkompisen och författarkollegan Eva Swedenmarks blogginlägg om att arbeta och skriva mitt i livets kaos och röra. Där det är så lätt att hitta ursäkter för att inte sätta sig ner och nöta stol. Själv har jag varit tvungen att hålla mig borta från bokskriverier hela dagen. Bland annat skickat iväg vers till tre uppdragsgivare, träffat en vän och kollega och ätit lunch och varit på pressvisning av en ny film. Hämtat min återigen kraschade dator. Hårddisken hade hoppat ur läge.
- Har du spelat fotboll med datorn, frågade datorlagarn och skrattade.
Vad svarar man på en sådan fråga?
- Nej, sa jag och kände mig lika dum som människor som behärskar världar jag inte begriper särskilt mycket av ofta får mig att känna mig.
Det spelar ingen roll hur mycket du än själv försöker ha en ödmjukhet i ditt eget yrke. Äldre män med tekniska eller hantverkaryrken beter sig i regel som förbannade översittare. För att de har makt över en någon liten period av ens liv. Jag har lärt mig att hämnas genom att spela trevlig och tänka att jag alltid har bakdörren att ge igen med ord någon gång.
Hur som helst - jag behövde inte betala för att de flyttade hårddisken i läge. Jag kan inte bedöma om de inte satte i den ordentligt förra gången, eller om felet är mitt. Men tacksam som en stackare gick jag därifrån. Väl hemma visade sig flera av dokumenten, som jag dumt nog fortfarande inte lärt mig att spara på fler ställen, var trasiga. Men till slut hittade jag dem ändå hela på ett annat ställe på hårddisken.
Och kunde börja bokskriva lite grann.