En majoritet av de trettio poeter som tillfrågats om de vill skriva kärleksdikter till Victoria Bernadottes och Daniel Westlings bröllop i juni har tackat nej. Jag är glad att mina diktaridoler Kristina Lugn, Göran Greider, Göran Sonnevi, Bruno K. Öijer och Tomas Tidholm sagt ifrån. Tidholm säger till Dagens Nyheter:- Den vämjelse jag känner inför evenemanget saknar ord. Jag är absolut emot monarki, avskyr hela det spektaklet. Det är inte värdigt en demokrati.
De flesta poeter har alltid varit fattiga, men de kan åtminstone numera ha den värdighet att de kan vägra vara hovnarrar. För knappt tre hundra år sedan hade de inte haft samma möjlighet. Chefen på Liljevalchs, Mårten Castenfors, som tagit initiativiet säger till DN:
- Det är lite larvigt att folk är så känsliga. Jag vill göra ett skojigt publikt konstprojekt.
Sorgligt historielös människa som inte har respekt för andra människors kritik mot monarkin och överheten och ovilja att bli en beståndsdel i hans pajaskonster för kungahuset.
Inlägg
7 kommentarer:
Vad skönt att höra att det finns rum för intigritet. Mårten Castenfors är den sämste chefen Liljevalchs har haft. Jag hade hoppats att några bra poeter hade gestaltat 40-årsminnet av GRUVSTREJKEN. De dikterna hade jag velat läsa.
Men jag fattar faktiskt inte riktigt kopplingen, jag upplever inte att jag som poet är underställd konungahuset och definitivt inte Viktoria. Varför är det så allvarligt? Är verkligen en modern monarki något att vara rädd för? Och dra igång dessa vilda protester emot? Kanske fattar jag inte vidden av det, och det är nog många med mig i såfall. Jag tänker bara på Viktoria och som en ung tjej som råkat födas in i offentligheten och försöker göra det bästa av det. Vad vinner vi på att protestera, vad är målet med protesten?
Jane. Orden modern och monarki funkar inte i samma mening för mig. Klart att man måste protestera när folk föds in i ett system där de blir mångmiljonärer och kungligheter och bor i slott när det i samma land finns 18000 människor som inte har ett eget hem, människor som flyr hit måste leva gömda och leva på andras välvilja och regeringen vill att svårt sjuka människor ska tvingas arbeta. Om vi inte har råd att hjälpa de som har det svårast i vårt samhälle har vi heller inte råd med ett kungahus. Ett kungahus har inte i ett demokratiskt land att göra, hur gulligt och oförargligt än kungahuset framstår.
Ja, nu ska jag fundera vidare på det här. Kom att tänka på en sak:
Vad säger kungen och drottningen och deras barn själva, vill de verkligen vara kungligheter? De kanske inget hellre än önskar att få flytta till ett litet hus och leva i lugn och ro och arbeta på ett bageri eller nåt. Jag skulle inte vilja byta med dem, alltid påpassade, aldrig fria, alltid hotade.
Ett tillägg, självklart ska inte folk ha det sämre och inte ha någon bostad för vi har ett kungahus, men är det verkligen så det ligger till? Om det är det, och om en nedläggning av kungahuset löser de problemen då tycker jag vi ska lägga ner huset direkt.
Det märkliga är att det är så självklart att vi både ska ha hemlösa människor och ett kungahus. Jag får det inte att gå ihop. Jag har aldrig sagt att vi har hemlösa för att vi har ett kungahus. Men om vi inte har råd att ge dem som inte har en bostad någonstans att bo - hur kan vi då samtidigt ha råd att på skattebetalarnas bekostnad ha råd att ha folk boende i slott? Trots allt handlar det om skattepengar och hur de fördelas. Att vi med våra skattepengar betalar för att folk ska bo i slott är ett hån mot alla som inte har någonstans att bo.
Du har rätt Victor. Nu måste vi lägga ner Kungahuset också, jag skriver det på min lista på viktiga saker att göra. Aldrig en lugn stund, där man kan få slappna av ;-). Tack för lektionen i monarki, jag måste missat den i skolan på något sätt.
Skicka en kommentar