Att lita på läsaren

Som av en händelse har flera bloggar diskuterat Maja Lundgrens "Myggor & tigrar" senaste tiden. (Att hennes nästa bok kommer ut snart har nog inte undgått så många.) Samtidigt som jag har läst den. En av Bokhoras recensenter skriver om det här. Min bloggkompis Eva Swedenmark bloggade för några dagar sedan om vikten av att läsa färdigt boken.

Jag kan inte annat än instämma. Många som skriver om boken tycker att den är segdragen och jag kan hålla med. Det borde ha strukits en del i Neapelavsnittet, som många gånger står och stampar. Men det är klart att det är en mycket intressant bok, som jag ser som ett slags mordernare version av August Strindbergs "Inferno".

Lundgren är generös som blandar det hon berättar med redovisningar av tvivel och galenskaper. Det gör den mesta tiden av läsningen läsaren uppmärksam och ifrågasättande och problematiserande - inte bara av det hon berättar utan också om vårt samhälle och diskussioner om kön och makt. Och man börjar fundera på vem det är som är galen och vad som är galet. Jag gillar också tonen i boken, som jag i det stora hela inte tycker är särskilt svårläst, utan märkligt nog (med tanke på mycket av det förvirrande innehållet) trygg och stilsäker.

Lundgren skriver flera gånger att hon måste lita på läsaren. Tänk om fler författare vågade göra det i samma grad. Att Lundgren blivit klassad som galen och Strindberg som ett geni säger nog det mesta. Är man det minsta intresserad av maktförhållanden mellan män och kvinnor ska man läsa den här boken.