Lundberg och De Geer

Läste ut Kristian Lundbergs "Yarden" imorse och slås av hur mycket den påminner om Carl Johan De Geers "Jakten mot nollpunkten". Båda berättar om utsattheten hos ett barn som växer upp utan sin framgångsrike pappa och med sin pyskiskt sjuka mamma. Båda lever i misär och fattigdom och till stor del i mammans sjuka fantasivärld. Skillnaden är att Lundberg växer upp på ställen som Rosengård och De Geer på ställen som Östermalm.
De angriper också berättelsen på olika sätt. Där De Geer pepprar med svart humor målar Lundberg med stålgrått. Trots att "Yarden" bara är 140 sidor tar den tid att läsa, eftersom jag inte vill missa något i den tätatäta berättarväven. Lundberg berättar också för oss om hur Sverige ser ut idag, bortom prinsessbröllop, OS och bostadsrätter. Det är roligt att Lundberg får motta Ivar Lo-priset idag, för när man läser boken är det just något sådant man hoppas ska hända.