Har ikväll för fjärde eller femte gången sett "1408". Stephen King är en mästare som varit en stor del av mitt berättarliv sedan nioårsåldern när jag i mitt försök att hänga med i storebrorsans och farsans snack och värld läste "The Shining" eller "Varsel". Fastnade tio-femton sidor in i boken. Den var för tung för mig. Inte alls så spännande och skräckinjagande som farsans och brorsans referat som var en del av vår resa till London med bil. Men energin från deras läsande och återberättande har fått mig att fortsätta ha ett behov av skäck på film och i litteratur. Blir man inte riktigt skrämd som man barn av böcker, muntliga berättelser och film är det nog svårt att ha det där behovet hur gammal man än blir. Jag har skrivit någon form av skräckskildringar själv med realistisk grund och det lär jag nog fortsätta med. I den blandning av genrer jag hela tiden virvlar runt i.
fredag 5 mars 2010
Mitt behov av skräck
Har ikväll för fjärde eller femte gången sett "1408". Stephen King är en mästare som varit en stor del av mitt berättarliv sedan nioårsåldern när jag i mitt försök att hänga med i storebrorsans och farsans snack och värld läste "The Shining" eller "Varsel". Fastnade tio-femton sidor in i boken. Den var för tung för mig. Inte alls så spännande och skräckinjagande som farsans och brorsans referat som var en del av vår resa till London med bil. Men energin från deras läsande och återberättande har fått mig att fortsätta ha ett behov av skäck på film och i litteratur. Blir man inte riktigt skrämd som man barn av böcker, muntliga berättelser och film är det nog svårt att ha det där behovet hur gammal man än blir. Jag har skrivit någon form av skräckskildringar själv med realistisk grund och det lär jag nog fortsätta med. I den blandning av genrer jag hela tiden virvlar runt i.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Jag har total skräck för skräck. Minsta lilla skymt av skräck lämnar spår och gör mig vrakartad. Så olika det kan vara! Ingen skräck i någon form, inte i böcker absolut inte i film. Tacka vet jag romantiska roliga girlpowerfilmer som Alice! Har du sett den än?
Tråkigt att du inte kan njuta av skräck. Det är en särskild sorts njutning att bli ordentligt skrämd av böcker och film. Jag måste se Alice. Läste om din upplevelse av den. Har än så länge bara konstaterat att Johnny Depp som Hattmakaren är förvillande lik Amy Diamond som Alice på Göta Lejon.
Jag vill heller inte ha skräck alls. Jag blundar ofta och beter mig som en unge när filmer har obehagliga scener.
Jag som trodde du var en riktig skräckfantast, Jane. Där ser man.
Skicka en kommentar