Storebror Horaces drömvärld inte min

Läser Horace Engdahls småföraktfulla hållning mot bloggare i DN. Vissa poänger kan han ha - att det en del gånger handlar om ett mässande, att många bloggare ser sig som någon sorts profeter. Men vad är samtidigt bloggvärlden om inte ett enda stort samtal? Jag ser istället bloggandet som ett enkelt och snabbt sätt för människor att mötas och samtala på, även om det så klart även finns mycket dumheter i bloggvärlden. Men bloggandet är också en möjlighet för människor som annars är uteslutna från det offentliga samtalet att också komma till tals och samtala. Och Horace Engdahl är väl inte direkt personen jag skulle förknippa med ordet samtal.

Enda gången jag skrattar när jag läser Engdahls text är när han skriver att humor är förtryck. Vilken tråkig och död värld vi skulle ha utan humorn! Horace Engdahls drömvärld låter skrämmande lik George Orwells "1984". Men istället för den grå staten styr den grå intellektualismen och Horace stirrar på oss från sin skärm i hemmets alla rum och kontrollerar att vi inte skrattar och har för roligt.