Alla barn i början. Och början kan det vara flera gånger i livet. Det begrep jag här om dagen, när jag skulle köpa en cykel. Man måste ju uppleva nya saker för att kunna skriva om dem.
Vi tog oss via en Blocketannons till förorten Västertorp i södra Stockholm och en liten klotrund infödd stockholmare till man. Herrcykeln han annonserade ut - utan bild och allt - hade han inte kvar, trots att han uppgett motsatsen i telefonen. Istället råkade han med hjälp av en liten inofficiell cykelverkstad i huset intill ha två andra cyklar att sälja. En kunglig (Monark) "båtcykel" för dvärgar och en finfin rostig gammal röd damcykel.
Han fick mig faktiskt att prova damcykeln, den enda av cyklarna jag kunde tänkas över huvud taget kunna cykla på. Det höll på att gå åt helvete direkt.
Cykelutrymmet var begränsat och bestod mest av en liten backe mot en biltrafikerad gata. Och jag kom på när jag kämpat mig upp på sadeln och började vingla backen ner att det måste vara tjugo år sedan jag senast satt på en cykel.
Den klotrunde lille skojaren frågade mitt sällskap så högt så att jag inte skulle missa det:
"Har han aldrig cyklat förut?"
Men jag lyckades stanna innan bilvägen och överlevde, som synes. Och det blev inget cykelköp den gången.
Men sedan igår kväll är jag stolt cykelägare. Fortfarande är det lite vingligt, men jag har varit ute i trafiken utan att skada mig eller någon annan.
Och lite är det som att vara barn igen. Något en författare behöver: Slita bort alla vuxna spärrar och ge sig ut och cykla i världen.
Illustration: Victor Estby
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar