Så gav vattenpumpen upp, och vi med efter ett par dygns försök att få igång den igen. Trilskande maskiner blir lätt besjälade. Man kallar pumpen för ledsen, glad, tjurig eller trött. Eller helt enkelt tråkig. Då får den stå där och tjura med den slokande sladden urdragen. Tills vi har fått tag på en rörmokare. Då kanske pumpeländet har stått till sig eller med rasande fart piggar på sig. Annars åker den i en container på Östbys miljöstation, där den kan ligga och tänka över sitt fortsatta skrotöde bland avsomnade TV-apparater, kaffebryggare och dammsugare.
En tröst är ändå att det finns lite regnvatten kvar. Det är inte bara dumt med regn. Det kan vara rätt nödvändigt med.
Kommer bara rörmokaren blir vi vattentäta igen, så att säga.
Men först kommer nog slamsugarna och rensar så att vi förhoppningsvis kan använda köksavloppet (enda avloppet stugan har) som man ska för första gången på ett antal år. Ska bli skönt.
Det där med besjälning förresten kallar briljanta författarveteranen Sven Wernström för "Fiendens språk". Han hävdar att det främjar religiositeten att använda ett sådant språk. Han råder författare att inte göra det. Jag beundrar Sven Wernström, som jag känner en smula. Men håller inte riktigt med honom i den här frågan. Besjälning ska man visserligen, som allt annat, använda med måtta. Men ibland får det texten att svänga och det är ju aldrig fel.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar