Kalla mig inte kunglig hovleverantör

Frågan har nu ställts om jag blivit kunglig hovleverantör i och med förmedlingen och publiceringen av kronprinsessan Victorias brev i förra inlägget. Nej, det är svårare än så att bli kunglig hovleverantör och gäller för det mesta mer världsliga ting som öl och sportbilar till kungen. Jag ser mig istället som en yttrande- och pressfrihetens tjänare.

För i ett öppet samhälle med yttrandefrihet ska ju till och med en kronprinsessa få säga vad hon tycker. Annars är det ju inte mycket till yttrandefrihet att prata om och inte mycket till samhälle för kronprinsessan att kronprinsessa i, så att säga. Man kan väl inte se någon som mindre vetande bara för att hon är kronprinsessa? Skriva brev kan hon bevisligen och rimmar som en hel poet. Dessutom verkar hon äga en viss, om än kanske lite svart, humor. (Det måste hon ha ärvt efter sin far - jag har alltid sett kungen som Sveriges bäst betalda komiker). Och hennes bror, prins Carl-Philip, är ju duktig på att rita knivar, så han kan väl sprätta upp breven hon får till svar.