Kan cyklingen konkurrera med simningen?

Har tidigare berättat att jag skrivtänker bra när jag simmar. Vi får se om cyklingen kan fungera likadant. Men just nu verkar det inte så. Var ute igen ikväll och blir allt mer styv cyklist. Men har fortfarande fullt upp med att koncentrera mig på att få ihop armar och ben med cykelns delar. I rätt tid och på rätt plats. Att sväva ut i skönlitterära funderingar vore i detta fall till mer skada än nytta, trots allt. Både för mig och omgivningen.
Står det något om det här i Kulturutredningen, förresten? Den ska ju vara så kulturnyttoorienterad, säger de som tröskat igenom den. Och att den ska vara ute och cykla har ju mången läsare vittnat om.