Åt lunch med en gammal vän idag. Ja, gammal och gammal. Han är lika gammal som jag. Men vi hade inte setts på tio år. Nästan chockartat att se honom komma cyklande uppför Fjällgatan och se ut som jag mindes honom.
Vi satt sedan och pratade i tre timmar och slog därefter följe över Söder. Det hade hänt mycket i bådas liv. Nu bor vi i närheten av varandra fast jag flyttat runt i Stockholm och han i landet. Vi har båda startat firmor fast i olika branscher.
Det var trösterikt att inse att man kan kastas iväg åt varsitt håll, studsa tillbaka efter tio år och ha förändrats så mycket och ändå ha så mycket gemensamt att man kan låta en lunch vara över tre timmar utan att någon tittar på klockan.
tisdag 6 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja så fint, det är härligt att träffa vänner och bara fortsätta ett samtal man en gång började som om ingen tid gått.
Precis så.
Skicka en kommentar