"Pansarkryssaren" brakar in

Lite som Slas. Så här ska man ju inte skriva: en massa adjektiv och personer i en enda röra. Ideliga perspektivbyten och nya röster. Men det funkar ändå. Trots stundtals klyschiga beskrivningar av överklass och arbetarklass. Men du längtar tillbaka till boken, du vill vara där i Grusviken och på Bahamas. Inte alltid är skönlitteratur på allvar, på riktigt. Men det är Molly Johnsons "Pansarkryssaren". En på samma gång kompakt och tunn liten tegelsten på knappt 90 sidor, inklusive entuasiastiskt och nyktert förord av Anneli Jordahl. Redan när pansarkryssaren brakar in i Grusvikens å i inledningen har boken brakat in i ens smått förhärdade skönlitterära hjärta för att stanna.