Imorse lyssnade jag och en grupp andra frilansare på författaren Vibeke Olsson, som berättade om sitt författarskap ur ett researchperspektiv. Intressant att höra någon berätta om hur rolig researchen kan vara. Och hur viktig den kan vara för författarskapet och skrivprocessen.
Hon skriver ju mest om andra världskriget och romartiden, men har nu gett ut en bok om Sundsvallstrejken 1879. Under arbetet med den senaste boken, Sågverksungen, har hon gjort platsresearch, men annars tycker hon att det räcker gott med att läsa böcker, forskningsmaterial och prata med sakkunniga.
Jag frågade henne om hon inte hade lust att strunta i researchen nu, när hon läst så mycket och skrivit så mycket. Bara låta fantasin flöda och tangentbordet smattra?
- Man är aldrig fullärd, sa Vibeke Olsson.
Hon är så klok och har så rätt. Och det är väl något för oss författare att bita i.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar