"Sparvögas" fantastiska figurer

Tillbringat helgen på Dalslands gästgiveri, med svindlande utsikt över sjön Ånimmen och skogarna och bergen bortom.

Just läst ut Ann-Charlotte Alverfors delvis självbiografiska "Sparvöga". Fantastiska figurer hon berättar om - mormor, farmor, morfar och farfar som alla bor under samma fattiga tak som Getrud "Sparvöga" och hennes stenografistuderande mamma och lungsotssjuke och skrivande pappa. Lite som en folkhemssvensk variant av Roald Dahls "Kalle och chokladfabriken". "Sparvöga" är självklart och rättvist en stor romanklassiker.

Språket är bitvis glimrande. Dock irriterar jag mig lite över En bok för allas slarviga korrekturläsning och Alverfors generösa kryddande med onödiga adjektiv och hjälpverb. Boken hade blivit ännu lite starkare med en mer sträng redaktör. Synd på en så briljant bok. Men det här är förstås enbart skönhetsfläckar. Snart ska jag läsa de följande delarna i serien om Getrud. Men först en annan klassiker jag löjligt nog inte läst: Lars Ahlins "Tåbb med manifestet".