Min första dagsvers var en hyllningssonett till Allan Edwall, när han just gått bort. Den publicerades i veckotidningen Internationalen 11 februari 1997. Och löd så här:
Sonett till Allan Edwall
- Åh, Allan Edwall ligger i sin grav,
tycks nu varenda mänska tårögt hoa.
Fast han nog bara tröttnat på att roa
och vilar lugnt en stund från alla krav.
Hans röst har ingalunda brutits av.
Nu sitter han och mår i snickarboa,
snart hörs han muttra högt och tjoa.
Visst hör vi Nalle Puh och Ru rent av!
När vi vill rymma från reklamens grepp
och snaskets tjat, som rörs ihop med gruffen,
så gömmer han oss barnbarn tryggt i stalle'.
Som Doktor Glas slår han en dyster stepp
och plockar loss var lus från våran skalle,
sen tar han glatt oss varsamt med på luffen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar