Tonern anlände och jag rusade till kontorsgrossisten och satte igång. Då drabbades manuset av virus, fick någon obotlig spärrning och titlarna hamnade huller om buller. Som tur var hade jag flera backuper. Sedan tog pappret slut och när jag höll på att fylla på nytt började skrivaren arbeta och pappersmataren for i golvet. Vilket ledde till att utrymmet för pappren blev för litet. Till slut fick jag ordning på det och lyckades skriva ut ett manus, som jag lade på lådan innan jag for iväg på ett frilansjobb.
Som om det inte räckte med dramatik för en dag så vaknade jag imorse av att elementet i hallen svämmade över. Rörmokarna hade satt på vattnet utan att sätta dit någon ventil. Tur att lägenheten inte var tom. Då hade lägenheten förvandlats till en inomhuspool. Än dröjer värmen. Hoppas att jag kan sitta i skrivrummet utan att frysa från och med i helgen.
För övrigt anser jag att Vellinge kommun bör fördömas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Men hallå Victor! Du kan inte bara rusa och stressa, nu får du andas ett tag, bara stanna upp och känna att du finns till. Det finns ett liv mellan manuslämningarna, alla deadlines, alla krav... ja förlåt, men jag känner igen den där stressuppvarvningen du är inne i och tro mig - det är inte bra. Så ta ett djupt andetag nu och du ska se att du hinner lika mycket ändå! Vänlig kram från en som vet :)
Hallå, Eva! Vad skönt med vänner som vet och ser saker klart utifrån. Själv tycker jag mest att jag sitter och dricker kaffe vid datorn. Själv ganska häpen över att novellsamlingsmanuset är färdigt. Plötsligt bara händer det, som de säger i reklamen.
Jag ska andas lite, sedan köra vidare. Faktum är att jag faktiskt under hösten ett till att inte ta på mig för mycket jobb. Har behövt det. Men nu måste jag göra klart vissa saker, så nu får jag lägga på några extra kol under en period.
Tack för omtanken och tackkram tillbaka :)
Skicka en kommentar