Dagens reportage: Skärholmssidor

Här är andra reportaget ur fotografen José Figueroas och min förortsserie, som publicerades i ETC Stockholm i januari.

Skärholmssidor

De stora Stockholmstidningarna kritiseras ofta för sin begränsade syn på förorter. Vi besökte Södra Sidan, en lokaltidning som försöker att vidga nyhetsblicken i huvudstaden.

– Här tar inte så många vår tidning, förklarar Zeineb Badry, 13, när hon och hennes distributionskompanjoner lägger en bunt med hundra tidningar i ICA Kvantums ställ.

Klockan är fem på eftermiddagen 26 november och Zeineb, Olivia Lawson, 15, och Tina Rana, 13, delar ut det dagsfärska numret av Södra sidan i Skärholmens centrum efter skolan.

Första gången gav chefredaktören Petter Beckman dem en karta med de tio tidningsställen inprickade. Därefter har de tre distributörerna, som alla bor i Skärholmen, klarat sig utan karta. Nu, efter bara några veckor, vet de exakt var de ska leverera sina buntar och hur många på varje ställe. För det är inte överallt läsarna nöjer sig med en bunt tidningar. Zeineb, Olivia och Tina arbetar systematiskt, hjälps åt och skrattar ofta. Byter löpsedlar och gamla tidningar mot nya. Turen tar en timme.

– Södra Sidan skriver om mycket som händer här i Skärholmen och om vad folk här tycker och så, säger Zeineb. Jag och min familj känner oss inspirerade.

De tre har gjort enkäter och intervjuer i tidningen. Men journalister vill de inte bli. Utom Olivia, som i framtidsdrömmarna pendlar mellan det och make up-artist. Lina vill bli psykolog, eftersom hon inte tycker att det verkar vara svårt. Zeineb vill bli frisör. Till dess distribuerar de gärna Södra Sidan.

– Vi gör det för att det är kul, säger Olivia. Men vi gör andra saker också – tidigare sålde vi jultidningar och nu delar vi ut sminkartiklar för en kosmetikbutik.
Många ungdomar går arbetslösa i dag, nya numret av Södra Sidans handlar om just det. Är Olivia, Tina och Zeineb exempel på att det finns hopp, som tidningen skriver? De skrattar.

– Det är inte svårt att få jobb, säger Olivia. Och det känns som det här är vår tidning, så det här vill vi fortsätta med.

En vecka tidigare besöker vi redaktionen för en intervju med redaktionschefen Rouzbeh Djalaie, som startade tidningen och äger den tillsammans med Petter Beckman. Redaktionslokalen en trappa upp i Skärholmens centrum är tapetserad med löpsedlar. Istället för mord, våldtäkter och kändissex berättar de mer traditionella lokaltidningsnyheter och nästan alltid med varmare ord än andra lokaltidningar. Löpsedeln för nummer 16 2008 trumpetar: ”Jubileumsextra. NU HAR DET GÅTT 40 ÅR. SKÄRHOLMEN BLIR BARA BÄTTRE!” Att tidningen också uppmärksammar händelser som inte bara är positiva vittnar senaste numrets löp, som sitter alldeles innanför ytterdörren, om: ”KOM INTE HIT OCH KASTA STEN” ”Fittja behöver inte AFA”.

Redaktionens ambition är att inte bara fokusera på negativa nyheter och att låta dem som bor i förorterna ta plats och ge sina bilder av hembygden. Så att de blir något mer än intervjuobjekt och offer. Ofta skriver läsarna själva artiklar. Tidningen kallar det ”medborgarjournalistik”. På hemsidan beskrivs tidningen som ”en mötesplats”.

I en intervju jag gjorde med honom när tidningen var ny förklarade Rouzbeh med två ord varför han startade tidningen: ”Ackumulerad vrede”. När jag citerar honom så här tre år senare skrattar han åt uttrycket. Han är inte lika arg längre. Visserligen irriterar han sig fortfarande på konkurrenten Mitt i Söderorts sätt att besöka Skärholmen i jakt på elände och sedan åka hem och måla allt i svart. Men han tycker ändå att Mitt i-tidningarna blivit bättre och han är övertygad om att Södra Sidan tvingar fram mer nyanserad journalistik hos andra medier.

Nu har han ju också en tidning att driva sin linje med istället för att sitta vid köksbordet och vara frustrerad över andra tidningars artiklar om brott i Skärholmen med omnejd.

Eftermiddagen 25 november är jag och fotografen med timmarna kring lämningen av årets näst sista nummer. Spänningen och stressen hänger i luften, alla arbetar koncentrerat. Reportern Stella Papapanagiotou fastnar i en notis om att Kungens Kurva är större än man tidigare trott, tar en paus och sätter sig bredvid AD:n Anders Karlen och de för in några saknade citat i en av Stellas artiklar.

– Behöver det sägas till att folk ska skriva bildtexter? säger Petter till Anders.

Baksidesannonsen från Specsavers optik har inte kommit. Rouzbeh får släppa artikeln han håller på med och jaga fram annonsmaterialet. Södra Sidan är en gratistidning och beroende av annonserna. Tidningen har en annonsförsäljare, men ändå måste Petter och Stella sälja annonser och Rouzbeh producera en del av dem.

Reportern Malin Wernström får ett telefonsamtal från gammal dam som nu är på väg till redaktionen. Kanske kan bli en nyhetsartikel. Damen dyker upp och Malin sätter sig och intervjuar henne. Reporterpraktikanten Linn Bursell får gå ut och göra framsidesenkäten i Malins ställe. Enkätfrågan är ”Vad var ditt första jobb?”

Baksidan får sin annons och Rouzbeh kan skriva klart sin artikel. Stella blir färdig med notisen om Kungens Kurva och Linn med enkäten. Det blir en tidning den här gången också.
Morgonen efter hämtar Rouzbeh och Malin en bunt av det nytryckta numret från lastkajen under centrum.

Efter dagens redaktionsmöte och lunch packar Petter och Stella Rouzbehs Peugeot full med tidningar för en distributionsrunda till Södra Sidans södra sida. Petter berättar att det är en blandning av ”ren snålhet” och små marginaler som gör att de gör rundan själva.

– Det är en konsekvens av utvidgningen söderut som vi gjorde i våras, säger han. Vi snålar på allt vi kan, vilket egentligen är dumt eftersom vi kunde ha använt den här eftermiddagen till att sälja annonser eller till redaktionella göromål istället.

Första stoppet är ICA Nära Dej i Masmo. Butiken har ett tidningsställ och är en av tidningens annonsörer. Stella bär in ett par buntar och ett löp. I kassan står butiksägaren Hasse Sköld. Stella bläddrar fram annonsen i nya numret.

– Ser bra ut, säger han.

Han tycker Södra Sidan är en bra annonsplats.

– För det priset får man mycket, säger han. Dyrt är inte alltid bra.

Vi fortsätter till Fittja, Alby och Hallunda. I Hallunda Centrum bär Stella och Petter ut 1 600 tidningar.

Pensionären Kaj Andersson från Norsborg tar ett exemplar.

– Det är första gången jag läser den, säger han. Men det verkar stå mer i den än i Metro om området här omkring. Jag vet också att man får läsa om Skärholmen och andra förorter en bit bort.

Vi parkerar i Fittja Centrum och medan Stella går in med en bunt tidningar i centrumet, där Södra Sidan ännu inte har samma åtgång som i Hallunda, frågar jag Petter hur han samtidigt klarar av att var journalist och annonsförsäljare. Är det inte svårt att granska kommunala verksamheter och företag som journalist ena stunden och i nästa ringa och försöka få dem att köpa annonsplats i tidningen? Men han ser inget problem med det.

– Vi skriver inte så ofta om företag. Men Centrumkompaniet som tidigare ägde Skärholmens centrum bevakade vi förstås. De annonserade också flitigt. Och när vi skrev kritiskt om dem hände det att de hörde av sig och tyckte att vi väl skulle vara ”den snälla tidningen”. Vi försöker att inte skriva snällare om dem som annonserar och vi gör det vi måste göra.

Fakta

Vad Lokaltidning

Var Skärholmen

Våren 2006 startade den arbetslösa IT-teknikern Rouzbeh Djalaie och före detta DN-reportern Petter Beckman tillsammans tidningen. Petter Beckman hade arbetat med lokaljournalistik i Skärholmen, Rouzbeh Djalaie hade aldrig tidigare arbetat med journalistik. Men han var upprörd över hur de medier som fanns rapporterade om förorter i allmänhet och Skärholmsområdet i synnerhet. Södra sidan startades som ett alternativ till den ofta negativa medierapporteringen om Stockholms förorter.

Idag består redaktionen av fem fasta medlemmar. Och hösten 2009 kom tidigare Gringogrundaren Carlos Rojas med som delägare. Tidningen är politiskt oberoende och distribueras från Axelsberg till Norsborg. Den distribueras gratis till hushåll, förortscentrum och matbutiker. Upplagan är 54 000 exemplar.

Södra Sidan bedriver medborgarjournalistik, vilket betyder att tidningen har ambitionen att innehållet ska vara ur läsarnas perspektiv. Redaktionen låter också läsarna medverka i tidningen.