tisdag 9 februari 2010
Den som blev kvar
Låt som har fastnat sedan jag hörde den första gången. Så här kalvbenta och hungriga på livet någon annanstans har vi väl alla varit, de flesta av oss. "Ville inte va den som blev kvar", sjunger Veronica Maggio. Men är det inte just vad man alltid är och förblir, hur mycket man än flyttar och reser - den som präglades av stället man kommer ifrån? Är vi inte alla den som blev kvar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vad konstigt Victor, precis den här låten har jag de senaste fem veckorna dagligen spelat om och om igen. Det är något så speciellt med den som jag inte kan förklara. Men jag har inte lyssnat speciellt på texten, ibland är det musiken i låtar som fångar mig mest.
Ja, det måste ju till en bra melodi för att det ska bli en låt. Håller helt med. Men jag värderar de låtar allra högst som har en bra text också. Och det är klart att du fastnat för den, Jane. Det är ju en kanonlåt. Och sådant hajar förstås en briljant poet som du.
Orden spelar mer roll i en dikt för mig, jag tror att i låtar tar helt klart musiken över och texten får en underordnad betydelse för mig, undrar varför egentligen? Tack för "briljant", det var snällt sagt:-) Briljant är för övrigt ett briljant ord;-)
Skicka en kommentar