Franska arbetare ockuperar en bildelsfabrik i Chatellerault och om inte biljättarna PSA-Peugeot och Renault betalar ersättning ska arbetarna spränga fabriken, skriver Expressen.
Inrattat sprängämne
Det kan aldrig bli comme-il-faut
att spränga sitt jobb i det blå.
Men nog kan Peugeot och Renault
nu lära sig något ändå.
Och ändra sina attityder
till vad arbetskraften betyder.
P.s. Detta var mitt hundrade inlägg här på bloggen! Tänk! Jag minns när jag skrev mitt första inlägg. Det var en härlig tid på många sätt - bloggvaggans tid för nästan en och en halv månad sedan. Något man aldrig får tillbaka. Suck. D.s.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Det var en bra vers!
Vad är det för känsla du menar aldrig går att få tillbaka? Hur har ditt bloggande förändrats?
Jane
Tack, Jane!
Angående post scriptumet: Jag vet inte. Kanske att världen låg öppen för den nyfödde bloggaren. Allt var oanat och möjligheter. Sedan blir allting anat och omöjligt. Om jag tolkar mig själv rätt. Som författare vet man ju att när ens text publicerats finns det lika många tolkningar som läsare av den. Och där kan det bli så att författaren inte har en siffra rätt i sin tolkning. Författare är ena krångliga figurer.
Jag förstår inte riktigt men jag gillar att läsa det du skriver.
Jag förstår dig. Roligt att du gillar mitt plitande!
Skicka en kommentar